Mördaren Anders Behring Breivik

Det skulle nästan kännas konstigt att inte nämna någonting alls om domen mot Anders Behring Breivik när man har en blogg. Däremot tycker jag inte att jag är speciellt insatt i massmorden i Oslo och på Utøya förra året, domen i sig, eller det norska rättssystemet i stort. Jag konstaterar bara att denne mördare har dömts till Norges strängaste straff och att det känns bra. Det enda som inte känns bra i sammanhanget är att Anders Behring Breivik flinar när domen läses upp och att han är nöjd. Eftersom jag inte är tillräckligt insatt i saken skall jag heller inte ge mig in på någon analys, det låter jag andra göra.

Vill man läsa vidare om detta så är det såklart bara att surfa in på i stort sett vilken tidning, radio- eller tevekanal som helst med självaktning eller googla bland tusentals bloggar för hemmasnickrade analyser.

Orkar man inte det så bjuder jag på några länkar här...

Dagens Nyheter - Breivik är tillräknelig – 21 års fängelse

Svenska Dagbladet - Här ler Breivik när domen avslöjas

Göteborgs-Posten - Breivik ville "döda fler"

Verdens Gang - Breivik ville beklage - avbrutt av dommeren

The Washington Post - Norwegian public praises decision to declare Breivik sane and to jail him for his killings

BBC - Anders Behring Breivik rules out verdict appeal

Aljazeera - Norway killer will not appeal sentence



 

Vettvillingar och terrorister

Då har det hänt igen. Ett nytt vansinnesdåd i USA. Minst 12 döda och mängder med skadade människor efter att en vettvilling börjar skjuta inne i en biosalong. Denna gång i Aurora, en förort till Denver i Colorado. Detta ställe ligger bara ett par mil från Columbine High School där två elever dödade 12 andra elever och en lärare i ett annat vansinnesdåd i april 1999.

Efter varje sådant här illdåd i USA, och det har ju varit en del, så tycks debatten om vapenlagarna ta fart på nytt. Men vad händer egentligen? Hur hade det amerikanska samhället sett ut om inte vapenlagarna hade varit så liberala? Hade dessa vansinnesdåd då varit färre?

Några andra frågor dyker upp i mitt huvud emellanåt; Vad är det med folket i USA egentligen? Är de helt förryckta? Så är det naturligtvis inte, det finns såklart idioter och normala personer där liksom överallt i världen. Det ser man om inte annat eftersom det är två dagar sedan en självmordsbombare tog flera israelers liv i ett attentat i Bulgarien och ett år sedan attentaten i Oslo och på Utøya av Anders Behring Breivik. Just idag gav också skotsk domstol besked om att Nasserdine Menni är skyldig till finansiering av terrorism i samband med Taimour Abdulwahabs själmordsbomb i Stockholm 2010. Just idag har också en svensk-libanesisk medborgare omhäktats på Cypern för misstänkt terrorbrott.

Terrorister eller vettvillingar får nog alltid tag på vapen av något slag. Fast hårdare vapenlagar i USA kanske hade stoppat några dåd, eller olyckor, på marginalen. Och de som omkommer eller skadas på marginalen är också människor med namn, vänner, släkt. På deras gravstenar står det troligtvis inte John eller Jane Doe.

Visa större karta

Året som gick

Inte för att jag vill klaga – men 2011 känns som ett riktigt skitår. I alla fall på det privata planet. Jag vet också att det är många runtomkring mig som håller med om att det gångna året var rätt kasst, vänner och kollegor som har förlorat nära och kära i sjukdomar, terroristhandlingar och olyckor. Det är skönt att vi har gått in i 2012 nu.

Det gångna året var ändå inte nattsvart. För min sambos och min del inleddes året med en resa till Kap Verdeöarna. En lat och skön tvåveckorscharter kan sitta exakt hur bra som helst. Det blev sol, bad, god mat, gott kaffe och kall läskande lokalöl. Det var helt enkelt fantastiskt (för att citera en av reseledarna som sa det om allt!)

När man summerar ett år är ligger det nog nära tillhands att man minns bäst vad som hände i slutet av året. Kanske glömmer jag något riktigt stort när jag tänker tillbaks på året. De händelser som ändå ploppar upp i huvudet är lite stort och smått från både Sverige och världen.

Förödande var förstås jordbävningen i Japan som ledde till både tsunami och kärnkraftshaveri – och inte minst att bortåt 25.000 personer miste livet.

Det var periodvis mycket spännande att följa den arabiska våren som spred sig från Jasminrevolutionen i Tunisien över Nordafrika och Mellanöstern. Både ledaren i Tunisien och Egypten tvingades lämna sina länder, Jemens president befinner sig fortfarande i något limbo mellan att avgå och stanna kvar, mellan sitt eget land och exil i Saudiarabien. Efter en lång katt-och-råttalek fångades och dödades till slut Libyens excentriske ledare Khadaffi i ett avloppsrör. En annan efterjagad man likviderades i Pakistans Abbottabad i maj. Amerikanska styrkor lyckades efter mång år hinna ikapp Usama bin Ladin och senare dumpa hans lik på hemlig plats i Indiska Oceanen.

I juli kom terroristattentaten otäckt nära när Breivik utlöste bomben i Oslo för att sedan kallblodigt skjuta ner många många ungdomar på Utøya.

På min födelsedag (den 9 juli) tillkom ett nytt land i världen när Sudan delades och Sydsudan utropades självständigt efter ett av de längsta inbördeskrigen i Afrika och ett bräckligt fredsavtal. Denna händelse känns intressant för mig, dels för att jag är intresserad av statsvetenskap, länder, gränser och flaggor, men också för att jag var på uppdrag med jobbet i Sudan några veckor för två år sedan.

I Sverige hade både Juholt och kungen det lite jobbigt under året. Saab har vacklat hit och dit så många gånger att man inte vet varken ut eller in ens nu när konkursansökan är inlämnad.

Journalister, politiker och andra förståsigpåare beskyller regering, utrikesminister och gud vet alla för brister i den tysta diplomatin och hanteringen för att få frigivet de två svenska journalister som sitter fängslade i Etiopien för illegal inresa och samröre med Ogadens nationella befrielsefront – men glömmer helt debatten vad tusan de gjorde där över huvud taget och varför inte journalister eller svenskar ska rätta sig efter andra länders lagar.

Nobelpris litteraturpris tilldelades Tomas Tranströmer. Roligt såklart att priset går till en svensk även om jag aldrig har blivit så kultiverad så jag har läst någon av hans verk.

Att fredspriset går till tre kvinnor som har gjort något gott för världen är riktigt bra. Mest fantastiskt tycker jag det är att Liberias president Ellen Johnson Sirleaf får priset – denna mäktiga dam som 2005 lyckades bli Afrikas första kvinnliga folkvalda president, och även har lyckats få en hyfsad ordning på detta av inbördeskrig så otroligt drabbade land.

Lasse Brandeby går ut världen, och Kurtan så med honom. Fast han kommer finnas kvar hos oss!

I Nordkorea tar Kim över efter Kim när Kim Jong Il avlider och sonen Kim Jong-Un tar över rodret. Kim Jong-Uns farfar Kim Il-Sung är landets evige president trots att han gick bort 1994. Förvirringen är total, som det mesta med detta märkliga land.

För egen del har året varit jobbigt, för att inte säga riktigt uselt. Under stor del av året har jag haft problem med att hjärtat har rusat till tredubbel hastighet och hållit sig kvar där. Med en puls på 160 är det inte lätt att fungera ordentligt. Detta har resulterat i 10-12 besök på akuten och en mindre hjärtoperation i oktober. Fysiskt och psykiskt jobbigt för mig, psykiskt jobbigt för de närmaste. En petitess i samanhanget, men skittrist för mig, var att jag var tvungen att ställa min plats på en delegationsresa till Iran till förfogande för en annan person. Ett beslut på att inte åka på någon långväga solsemester under vintern har vi också tagit. Men hälsan har åtminstone blivit bättre, det kommer fler vintrar när man kan semestra på sydligare breddgrader, och Iran kommer ligga kvar.

Det trista året 2011 avslutades i alla fall med att min sambo fick ett arbete – och det är helt otroligt fantastiskt bra!