Camilla Läckberg - Olycksfågeln

Författare: Camilla Läckberg

Titel: Olycksfågeln

Sidor: 321

Serie: Del 4 av Fjällbackaserien

Först utgiven: 2006

Pris i pocket: 42 kr (Adlibris)

 

Olycksfågeln är Camilla Läckbergs fjärde bok i ”Fjällbacka-serien” om polisen Patrik Hedström med kollegor. Det var riktigt längesen jag läste de tre tidigare böckerna. Egentligen vet jag inte varför det har dröjt så länge innan jag tar vid med den här boken. Kanske tröttnade jag lite på Läckbergs-stilen och det dök upp andra bra västkustförfattare. Det har ibland känts som att Camilla Läckberg är en abdikerande deckardrottning. Lite varningsflagg tycker jag för egen del man kan utfärda när man ser personer som är kända för något helt plötsligt hoppar på ”Let’s Dance”, ”Vem tror du att du är?” och andra populära nöjesprogram i teve. Är detta ett sätt att hålla sig kvar i folks medvetande för att inte glömmas bort?

Men till boken då; Berättelsen börjar med att en kvinna påträffas död efter en bilolycka. Hon var alkoholpåverkad. Saker upptäcks som gör polisen i Tanumshede misstänksam och man kommer fram till att det handlar om ett mord. Det framkommer senare att det finns liknande fall runt om i landet. Händelser som har inträffat för flera år sedan. Finns det ett samband? Självklart finns det samband, annars hade de inte varit med i berättelsen. Men hur hänger de ihop då?

Parallellt med kvinnan som hittas död efter bilkraschen så är Tanumshede plats för en tevesänd dokusåpa. En av deltagarna hittas en tidig morgon mördad i en soptunna.

Berättelsen är bra. Rent deckarmässigt är historien spännande. Emellanåt kan det kännas lite rörigt med de olika fallen som utspelar sig samtidigt. Att den här historien ändå inte går klockrent in i mig kan väl belysas av att jag först i slutet av boken tycker det är något bekant. Med bara 15 sidor kvar av berättelsen blev jag helt säker på att jag har läst boken förut! Det var visst inte bara tre böcker i serien jag hade läst. Ett tecken på att boken inte har fastnat i bakhuvudet alltså. Nu flera år senare måste jag ändå säga att jag verkligen var fast i historien och att boken verkligen var bra. Det som ändå stör mig något i Läckbergs fyra första böcker är att jag inte fastnar för någon av karaktärerna riktigt, trots att de beskrivs ganska väl. Ibland tycker jag också att sidohistorierna får väl stor plats och känns för fluffiga och rosaskimrande. Att behöva läsa tre sidor om hur polisen Patriks fru provar bröllopsklänning känns lite väl ointressant i en deckare – även om jag tycker sidohistorier och karaktärsbyggande beskrivningar är bra.

Kommer jag läsa vidare i Läckbergs Fjällbacka-serie? Jo, förmodligen. Även om jag för tillfället tycker att Ann Rosman och Mats Ahlstedt är de absolut bästa västkustdeckarna så är det ändå skönt och avslappnat att läsa Läckbergs böcker och röra sig i den bohuslänska miljön.

 

Boken kan köpas t.ex. på Adlibris eller Bokus.