Dan Browns Inferno

Författare: Dan Brown

Titel: Inferno

Originaltitel: Inferno

 

Sidor: 544

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgiven: 2013

Första utgåva på originalspråk: 2013

 

Adlibris: Inbunden

Bokus: Inbunden

Inferno är Dan Browns sjätte bok, och den fjärde med symbolexperten Robert Langdon som huvudperson. I denna spänningsroman blir Langdon indragen i en historia där en man försöker rädda världen genom att förgöra en stor del av mänskligheten.

Visst är berättelsen bra och lite kittlande men det känns som att konceptet börjar bli lite uttömt av Brown. Har man läst Da Vinci-koden och Änglar & Demoner så kommer man ändå på sig själv med att sitta och gäspa lite eftersom det känns som en upprepning. Visst vill man läsa vidare för att se på vilket sätt allt ordnar upp sig.

Visserligen utspelar sig den här berättelsen i Florens, Venedig och Istanbul men som vanligt går allt i en rasande fart och Langdon jagas av olika människor och grupper. I vanlig ordning i Browns böcker så får Langdon också hjälp av en förtjusande, intelligent och yngre kvinna. Precis som i de tidigare böckerna går jakten genom hemliga gångar, i historiska byggnader och med flygplan som snabbt och lätt fixas fram. I Inferno får läsaren också ta del av en väldig massa fakta om historiska byggnader och platser som egentligen inte har speciellt mycket med berättelsen att göra. Detta kan jag inte erinra mig om att jag tänkte på i de tidigare berättelserna. Åtminstone inte i lika hög grad. Dan Brown skulle säkert tjäna på att dra ner tempot en aning. Med undantag för några få tillbakablickar till för både något år och några dagar sedan, så utspelar sig hela berättelsen under cirka ett dygn. Att då hinna med tre städer, flyg, vara neddrogad, bli beskjuten, ta sig igenom oräkneliga byggnader, piazzor, lönngångar, minnesförlust, några båtturer och dessutom hur lätt som helst ta sig vidare med ledtrådar… ja, det blir ju egentligen rätt löjligt om man ser det på det viset.

Självklart kommer Dan Brown att dra in en ansenlig hög med dollar även på denna bok och den film som man förmodar kommer senare. Ser man berättelsen lite djupare så väcker Brown ändå en intressant tanke om den kommande överbefolkningen på vårt jordklot.

 

 

Udda ställen jag har varit på: Bender

Kalabaliken i Bender eller I Karl XII:s fotspår

Som de flesta vet efter tragglande av årtal, kungar och annan stormaktshistoria i skolan så var Karl XII ute och rörde runt lite i Europa. Efter Slaget vid Poltava retirerade han med sin armé till Osmanska riket. Efter att ha tillbringat några år som gäster i Bender fick turkarna tillslut nog 1713 och tog till vapen för att få bort svenskarna. Kalabaliken i Bender var ett faktum. 

Lenin och jag i Bender

Transdniestrien

Under sommaren 1996 kom jag till flera udda ställen under en rundresa i Östeuropa på egen hand med en kompis. Den lilla utbrytarrepubliken Transdniestrien i Moldavien slår det mesta i ”udda-väg” under denna resa. (Jag ska återkomma till detta i ett senare inlägg.) Utbrytarrepubliken utgör den delen av Moldavien som ligger öster om floden Dniester plus staden Bender som ligger precis vid vattnet på västra sidan. Bender har ändå lite av en specialstatus där både moldavisk och transdniestrisk polis patrullerar, och där det går att betala med moldaviska lei och transdniestriska rubler. Bland annat. 

Bra Karl reder sig själv

Bender passerade vi först med tåget från Moldaviens huvudstad Chisinau och Transdniestriens dito Tiraspol. Under en av dagarna i Tiraspol tog vi en taxi (gammal skraltig Lada) de halvannan milen tillbaks över floden Dniester och in i Bender. Vi hade egentligen bara ett mål med staden, och det var att hitta några spår efter kalabaliken eller Karl XII. Vi hade inte någon Lonely Planet-guide eller liknande med oss. Faktum är att vi inte visste så mycket över huvud taget om det fanns några spår kvar. Vi hade väl en aning om att det eventuellt kunde finnas en gammal fästning eller liknande, eller i alla fall rester av den. Taxichaffisen hade lite svårt att förstå vår ryska, eller kanske var det tvärtom. Vi försökte rita upp en borg på ett papper för att han skulle förstå vart vi skulle. Han körde oss till någon rysk militärförläggning där vi inte kom vidare. Troligtvis var detta inte rätt över huvud taget. 

Planlöst turistande

Vi hoppade ur taxin inne i centrum och knallade runt ett tag. Köpte några kexpaket och flaskor lokala kopior av Fanta och satte oss på en parkbänk och åt lunch medan vi tittade på folk som gick till marknaden.  Några varv på de centrala gatorna blev det. Inte ett endaste spår av Karl XII. Spår av kalabalik såg vi dock även om det inte var den vi hade tänkt oss. På flera ställen i asfalten kunde man se spår av stridsvagnarnas larvfötter. Detta efter inbördeskriget 5 år tidigare. 

Ölförsäljning i Bender

Fadäser och missförstånd...

...blev det som vanligt när man inte kan språket där man är. Vi tog oss till järnvägsstationen och väntade där på tåget tillbaks till Tiraspol som inte kom. Inte förrän det var försent kom vi på att det faktiskt finns två järnvägsstationer i Bender. Så på nytt blev det till att förhandla fram priset med en taxichaffis…

En av Benders järnvägsstationer

Efterspel

Som vanligt när jag har varit ute och rest så drabbas jag av mer nyfikenhet efteråt och läser på. Eftersom det också har gått några år sedan den här resan vet jag nu att det visst finns en stor borg sedan denna tid, och att det nu också har öppnats ett museum och rests en minnessten där Karl XII och hans armé härbärgerade.  

 ~~~~~~~~~~~~

Tidigare om udda ställen:

Udda ställen jag har varit på

Udda ställen jag har varit på: Isle of Man