Mer om ambassaden i Armenien

Regeringen beslutade i onsdags att Sverige ska öppna ambassader i Armenien, Azerbajdzjan och Qatar. Samma dag skrev jag ett blogginlägg om detta.

Som jag nämnde i mitt inlägg är Sveriges ambassadör i Georgien, Diana Janse, idag sidoackrediterad till Armenien. På UD:s Omvärldsblogg ”Utpost Tbilisi” skrev hon igår lite mer om vad som kommer att hända med ambassaden i Armenien. Tanken är att den ambassaden ska ha en chef i form av chargé på plats men att Diana Janse kommer att fortsätta vara Sveriges ambassadör i Armenien med regelbundna resor dit från Georgien.  (Frågan är om chargén då är i form av en chargé d’affaires en pied eller en chargé d’affaires ad interim..?)

Jag funderar lite på varför man väljer att göra såhär istället för att tillsätta en egen ambassadör till den nya ambassaden. Har det ekonomiska eller politiska anledningar, eller finns det något annat som talar för eller emot det ena eller andra sättet?

Att inrätta en ambassad är såklart mycket dyrt. Att låta bli att ha en ambassadör på plats torde ge att det går att spara in pengar, detta genom att hålla ambassaden mindre och helt enkelt låta bli att ha ett residens på orten. Pengar sparas säkert in på andra sätt med denna lösning också, något som får vägas mot omkostnader då den sidoackrediterade ambassadören reser till landet.

En politisk anledning att inte tillsätta en egen ambassadör gissar jag skulle kunna vara att man på något sätt vill poängtera en ståndpunkt. (Tidigare valde man ibland att öppna en legation istället för en ambassad. Sveriges sista legation fanns i Sydafrika under apartheidtiden, detta för att markera att man inte sympatiserade med den dåtida sydafrikanska politiken.) I fallet med Armenien skulle det kunna vara för att trycka på att landet öppnar någon typ av representation i Sverige innan man går fullt ut att tillsätta en ambassadör. Lite av förhandling alltså. Men som sagt, detta är bara lösa spekulationer och funderingar.

 

Visa större karta

Nya svenska ambassader

I dagsläget har Sverige ca 100 utlandsmyndigheter som inkluderar ambassader, representationer, delegationer och karriärkonsulat. Därtill finns runt 400 honorärkonsulat runtom i världen. Ambassader öppnar och stänger allteftersom de politiska och ekonomiska vindarna blåser.

Idag, den 19 juni 2013, beslutade regeringen att Sverige ska öppna ambassader i Azerbajdzjan, Armenien och Qatar.  I dagens pressmeddelande motiveras ambassadsinrättningarna på följande sätt:

”I Sveriges strävan att förstärka närvaron i den sydkaukasiska regionen i Östeuropa har regeringen idag beslutat att etablera permanenta representationer i Azerbajdzjans huvudstad Baku och Armeniens huvudstad Jerevan.

En sådan etablering ökar förutsättningarna för en aktiv svensk roll i regionen, liksom möjligheterna för Sverige att fortsätta vara en drivande kraft i utvecklingen av EU:s politik gentemot sitt östliga närområde i Europa, Östliga partnerskapet.

För att förstärka närvaron i Gulfregionen har regeringen också beslutat att etablera en permanent representation i Qatars huvudstad Doha. Etableringen ökar förutsättningarna för en fortsatt aktiv svensk roll i Mellanöstern. Sverigefrämjandet är högt prioriterat eftersom den qatariska marknaden har en växande potential för svenskt näringsliv.”

Det här är i mitt tycke bra och intressant. Inte minst med tanke på att jag 2007 blev klar med min Magisteruppsats / D-uppsats på universitetet som handlar om öppnandet av den svenska ambassaden i Makedonien hösten 2005. (Uppsatsen heter: Inrättande av utlandsmyndighet – En fallstudie av svenska ambassadens öppnande i Makedonien.) Inrättandet av en utlandsmyndighet, som jag fick inblick i med både uppsatsskrivandet och praktiken under vårterminen 2005 på det dåvarande sektionskontoret i Makedonien, är en intressant och komplex process. Det ska bli intressant att följa uppstarten av dessa nya ambassader.

I dagsläget sköts Sveriges förbindelser med Azerbajdzjan av ambassadör Mikael Eriksson på Kansliet för Stockholmsbaserade sändebud, KSS.  I huvudstaden Baku finns också ett svenskt honorärkonsulat.

Förbindelserna med Armenien sköts från svenska ambassaden i Georgien då ambassadör Diana Janse är sidoackrediterad till Armenien. I Jerevan är honorärkonsulposten vakant.

Sveriges ambassadör i Förenade Arabemiraten, Max Bjuhr, är sidoackrediterad till Qatar och Bahrain. Det finns inget konsulat eller någon konsul i Qatar i dagsläget, men ambassaden har en kontaktperson i huvudstaden Doha.

---

Se även mitt blogginlägg från 12 september 2012 om öppnandet av tre nya honorärkonsulat i Karibien.

En grabb i kortbrallor

Av alla barn som växte upp i Kålltorp i Göteborg på 40-talet så fanns det en som kom in och käkade middag när hans föräldrar öppnade fönstret mot gården och ropade Janne. Kanske var det oftast mamma Karin som stack ut huvudet och ropade eftersom pappa John jobbade på SKF och drygade ut inkomsten med att hjälpa en droskägare inne i centrum. Janne bodde med sina föräldrar i en liten enrummare ovanför en fiskaffär. När han var fem år så fick han en lillebror.  Det är lätt att tänka sig att Janne busade med de andra grabbarna i kvarteret. Kanske sköt de med slangbellor, körde lådbilar och byggde kojor i någon träddunge i närheten. Säkerligen har han lurat av lillbrorsan Roger några pottekulor i sandlådan på gården. Att Janne kickade lite boll med grabbarna under den här tiden är också troligt då han senare började spela i GAIS. Janne fick en trygg uppväxt även om det var lite knapert. 

Drygt 71 år efter att Janne såg dagens ljus så blev han utsedd till biträdande generalsekreterare i FN, en tjänst han skall tillträda den 1 juli 2012. Tiden mellan uppväxten i Kålltorp tills han blev utsedd till denna fina post har Jan Eliasson hunnit med en hel del. En lång karriär inom UD och diplomatin, FN-representant vid Iran/Irak-konflikten, medlare i konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om området Nagorno-Karabach, ambassadör i Washington, utrikesminister, särskilt sändebud i Darfurkonflikten. Med mera, med mera.

Kanske är det många män och kvinnor inom makteliten runt om i världen som har haft en gynnsam och skyddad uppväxt. Fast troligt är väl att det ändå är många som har haft en ganska normal och kanske knaper barndom. Mina tankar börjar skena iväg om hur det skulle ha varit att se Göran Persson eller Reinfeldt kuta omkring i kortbrallor när de var små. Och undra om Idi Amin var grym redan när han lekte på en bakgata i Kampala. Lite lustigt hade också varit att se Laila Freivalds eller Birgitta Dahl hoppa hage och hopprep på skolgården.

Vi har alla varit små.