söndag 9 februari 2014

Mål


Nu till veckan är det ett halvår sedan jag drabbades av min stroke.  För en tid sedan gjorde jag en liten lista på saker jag vill/bör kunna göra igen. Antingen helt och hållet eller bättre än vad jag kan idag. Det handlade alltså inte bara om vilja utan även saker jag kände att jag borde kunna (bättre).  När jag satt med den där listan så insåg jag att det också är viktigt att byta perspektiv – och se vad jag faktiskt har åstadkommit sedan stroken.  Jag har varit stark och tagit mig lång väg. Den riktigt stora saken som jag har lyckats med är att kunna börja gå. Det har såklart varit många delmål för att komma dit. Att kunna sätta sig, att kunna resa sig, flytta över till rullstol, gå med gåbord, krycka och hundratals andra delmål. Min vänsterarm, som var helt orörlig efter stroken, kan jag röra litegrann och mellan de ytterligheterna har det gått mängder av steg. Jag kan ta mig till och från ställen på stan – med färdtjänst eller buss, något jag knappt ens hoppades på när jag befarade att mitt liv skulle vara detsamma som rullstol.

Den där listan av mål jag har kvar då, här kommer den, utan någon speciell ordning.

 

Arbeta – I höstas vet jag att jag tänkte ”innan september är slut ska jag komma hem från sjukhuset, sen är det bara att börja jobba”. De där tankarna sköts framåt en månad i taget. Senare insåg jag vad jag faktiskt har varit med om och att jag bara förlorar själv på att jobba för tidigt. Under en lång tid har jag haft som mål att kunna börja jobba i mars. När jag nu (igen) har haft samtal med både läkare och kurator och fått lite mer klart för mig hur gången är med dagrehabilitering, jobbesök, arbetsträning mm, så är ett realistiskt mål nog snarare i anslutning till sommaren.

 

Knyta skorna – skorna har jag lyckats knyta en gång efter stroken och då med en hand. Svårt att dra till en ordentlig knut som håller när man gör det med en hand. Nu har jag skaffat annorack-spänne till ett par av skorna. Då är det ”bara” att dra åt. När man väl har fått på sig skorna.

Sätta in linserna – visserligen inget ”måste” eftersom jag har glasögon också. Innan stroken växlade jag mellan glasögon och linser efter humör och vadjag hade på agendan. Jag har provat sätta in linserna några gånger  de senaste månaderna men har måst ge upp. Visserligen satte jag tidigare in dem med bara en hand men det handlar ju, för min del, om kringsaker  som att behöva lägga linsen i vänsterhanden  för att skölja av den ibland. Nu kan jag inte heller blunda med bara vänsterögat.


Simma – skulle jag hamna i vatten nu och behöva simma så hade det nog bara gått runt, runt – eftersom jag bara skulle kunna använda högerarmen och. VBänsterbenet hänger dessutom inte med lika bra som det högra.

 

Skriva på datorn med båda händerna – innan stroken skrev jag med båda händerna utan att behöva titta på tangenterna. Nu kan jag bara använda högerhandens fingrar och måste då också titta på tangenterna.  Således, och uppenbarligen, kan jag producera text på en dator men vill tillbaks till det gamla smidiga sättet att skriva.


Köra bil – Jag har kvar mitt körkort men får inte köra. Det är anmält till Transportstyrelsen att jag inte får köra bil, detta dels pga stroken i sig, men även för att jag i stroken har tappat lite av periferiseendet i vänster nederkant. Hur jag rent praktiskt hade kunnat köra bil vet jag inte – men jag brukar tänka att man kan ställa sig frågan: skulle jag vilja möta mig själv i trafiken? Mitt svar är Nej!


Knyta slipsen – slips använder jag inte mer en några enstaka gånger per år, men vissa tillställningar kräver slips (tycker jag för egen del). Alltså bra att kunna knyta, igen.  Å andraidan har jag inte försökt knyta slips med en hand.

 
Hyvla ost – Nu kan jag få till några små ostskivor men det hade blivit bättre om jag hade kunnat hålla emot lite med vänsterhanden. Till saken hör att jag dessutom är lite rädd att skada mig, något som hänger kvar sedan ca 10 år då jag vid ett tillfälle hyvlade av mig fingertoppen på tummen när jag  skulle hyvla bort en extra hård skalk och hyveln var ny. Fingertoppen kunde jag plocka upp från golvet men den hade jag ingen nytta av. Det blödde en del…

Ja, den här listan kommer nog fyllas på många gånger..

4 kommentarer:

  1. Jag tycker du har gjort en fantastisk resa med en otrolig målmedvetenhet sedan din stroke och jag är så imponerad! Lyckas du sen nå upp till dina delmål så är det helt underbart! Jag håller alla tummar och tår jag har för att dy lyckas ta dig dit du vill även om det får ta sin tid, vilket det verkar som om du har accepterat och skyndar sakta men säkert. (Om jag finge bestämme, så är det kanske slipsknytandet som skulle få lägst prioritet ;)

    SvaraRadera
  2. otroligt imponerande hur langt du har kommit! Haller ocksa tummarna for att du nar dina mal men det later klokt att anda ta vissa saker som de kommer, allt far ta sin tid. Tycker du har en sund installning till saker och ting vilket sakert hjalper dig i din utveckling att na dina mal!

    SvaraRadera
  3. Spontan tanke: hyvla ost kan gå lättare med ett hjälpmedel. Smörgåsplattan finns hos Varsam och även här: http://www.hjalpmedel.se/smorgasplatta-pigg
    Kram!

    SvaraRadera