Brobyggarna av Jan Guillou

Författare: Jan Guillou

Titel: Brobyggarna

Sidor: 595

Serie: Del 1 i serien om Det stora århundradet

Förlag: Piratförlaget

Först utgiven: 2011

Den här boken faller under kategorin ”kapa gärna bort en fjärdedel av boken och den hade inte blivit sämre för det, kanske tvärtom”. Den faller också under kategorin ”otroligt välskriven roman”.

Detta är den första delen i Jan Guillous nya romansvit om Det stora århundradet. Del två, Dandy, har också hunnit komma ut. Okänt, i alla fall för mig, är hur många delar som är planerade av Guillou.

Brobyggarna handlar om de tre norska bröderna Lauritz, Oscar och Sverre. Historien börjar i slutet av 1800-talet när pojkarna förlorar sin far. De skickas till en släkting i Bergen och blir repslagarlärlingar. Eftersom de visar sig vara ovanligt tekniskt begåvade får de så småningom chans till utbildning i Dresden. 1901 är de utexaminerade diplomingenjörer och de har sin framtid för sig inför det som kommer att bli ”Det stora århundradet”.

Det är tänkt att alla bröder ska återvända till Norge för att återgälda sin utbildning genom att bidra med järnvägsbygget på Hardangervidda. Endast Lauritz följer planerna. Oscar blir bedragen i Tyskland och flyr skamsen till Afrika. Han kommer dock där att arbeta med järnvägsbyggen. Brodern Sverre försvinner tidigt ur berättelsen men lär dyka upp igen i bok nummer två, Dandy.

I berättelsen får man följa bröderna växelvis. Man får ta del av deras yrkesliv som bro- och järnvägsbyggare, men även vad som händer privat med relationer, kärlek, vänner och sociala umgängen. Stora händelser påverkar också bröderna – som unionsupplösningen mellan Sverige och Norge, samt första världskriget.

Som nämnts inledningsvis är det en mycket välskriven roman. Därmed inte sagt att allting i berättelsen stämmer. Jag har ingen aning om hur järnvägsbyggnation går till, vilka vapen som användes till elefantjakt i Östafrika på 1920-talet eller om segeltävlingarna Kieler Woche någonsin har existerat. Men det gör inget. Guillous detaljrika berättande gör att det är lätt att fantisera sig in i historien. Att det hade gått att kapa bort en bra bit av berättelsen menar jag beror på att boken är så välskriven och detaljrik så att det nästan går till överdrift emellanåt. För egen del tyckte jag att det var riktigt trist att läsa sida upp och sida ner om tekniska lösningar och uträkningar för att få till de rätta vinklarna på järnvägsbroarna i Norge, precis som att det blev totalt ointressant att läsa flera långa och utdragna partier om jakt i olika former i Afrika. Detta gjorde att det emellanåt var trögt att läsa boken. Någonstans i mitten la jag undan boken och rörde den inte på flera veckor. Att faktiskt skumläsa vissa partier kan vara ett bra sätt att ta sig igenom de partier man tycker är onödiga. För boken är verkligen värd att läsa!

------------------------------------

Några länkar:

Adlibris inbunden / pocket

Bokus inbunden / pocket

------------------------------------