I väntan på operation, en nätt liten blodförgiftning

Det har varit lite tomt i bloggen de senaste veckorna, och det kommer förmodligen se likadant ut några veckor framöver.

Den 6:e juni i år skrev jag ett inlägg som hette "Ett år efter ablationen", där jag nämner om förträngningen jag har efter att ett inopererat nät har gått sönder, och hur jag inte orkar med mycket alls. I "Hjärtfel" ett blogginlägg från 15:e januari 2012 beskriver jag närmare om detta nät och klaff vid hjärtat.

Konditionen blev ännu mer försämrad, jag träffade läkaren igen. Jag blev helt sjukskriven och fick en operationstid i början av augusti.

För tre veckor sedan åkte jag på vad jag trodde var influensa. Några dagar senare, och i sämre tillstånd, konstaterades det på sjukhuset att jag hade en infektion. I drygt två veckor har jag nu legat på sjukhuset med blodförgiftning, förmodligen har infektionen gått till hjärtklaffarna. Jag får intravenös antibiotika 5 gånger per dygn, och så ska jag ha det i 6 veckor. Ingen operation förrän infektionen har gått ur kroppen.

En bohuslänning i exil

Café Slusswakten i Karlstad, ett av mina favoritställen om somrarna.

Nu i dagarna är det hela 6 år sedan jag flyttade till Värmland. Det är inget jag ångrar och jag har inga planer på att flytta härifrån. Hur mycket jag har förändrat mig under den här tiden är svårt att svara på. Jag har hört av folk här i Värmland att de kan avgöra om jag pratar i telefon med någon från mina hemtrakter. Det borde ju betyda att jag har ändrat något på min dialekt och då ändrar tillbaks när jag pratar i telefon. Än så länge så förstår familj och vänner i Kungälvstrakten vad jag säger till dem i alla fall.

Jag har inte flyttat så många gånger i livet, men är ändå lite fascinerad av slumpen att jag alltid har bott i städer som börjar på K eller S: Kungälv, Surte, Skopje, Säffle och Karlstad. Hur blev det så?

 

Kungälv under 20- och 30-talen



Fortsättning från gårdagens inlägg - ytterligare vykort från Kungälv. 

Komarken, Kungelf. År 1925.
Till vänster i bild kan man ana kvarnen. Industrierna till höger är Kungälvs Glasbruk och/eller Göteborgs Kex.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Västra Gatan, Kungelf. År 1929.
Några meter bortanför där klippan kommer ner mot gatan är idag skiljelinjen mellan "Gamla" och "Nya" Västra Gatan. Där går nu en väg ner till vänster åt Strandgatan. Där till vänster ligger idag också Klocktornet med olika butiker.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Västergatan, Kungelf. 1930-talet.
Gatunamnet troligtvis felskrivet då det skall vara Västra Gatan.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Västra Gatan, Kungelf. 1930-talet.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Östra Gatan, Kungelf. 1930-talet.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Västra Gatan, Kungelf. 1930-talet.
"P.G. Berghs Hörna" mot torget.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Västra Gatan, Kungelf. 1930-talet.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Västra Gatan, Kungelf. 1930-talet.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Västra Gatan, Kungelf. År 1939.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

 

Gamla Kungälv i bilder



Ett dussin vykort från okända år

Här är några av de gamla vykort jag har från Kungälv, staden där jag föddes och växte upp i. Inget av dessa vykort är daterat. Om någon vet mer om årtal eller vad som syns på fotona, kommentera gärna eller skicka ett mejl (christian.berghanel@yahoo.se).

Stadskällaren med anor från 1600-talet. I bakgrunden Bohus Fästning med tornet Fars Hatt.
Hotellet brann ner 1956 och öppnade på nytt 1958 under namnet Fars Hatt.
Det sägs att Evert Taube förlovade sig på punschverandan på 1920-talet, men andra källor säger annat...
(Foto & Förlag: Therese Nilsson, Kungälv)

Torget, kyrkan och Bohus Fästning.
Bohus Fästning är från 1308 och kyrkan uppfördes mellan 1679 och 1688 efter att den första kyrkan från 1658 brändes av svenskarna 1676.
(Foto & Förlag: Therese Nilsson, Kungälv)

Utsikt över Kungälv och Nordre Älv från Bohus Fästning.
(Foto & Förlag: Therese Nilsson, Kungälv)

Utsikt från Hisingen mot Bohus Fästning.
(Foto & Förlag: Therese Nilsson, Kungälv)

Kungälv med Bohus Fästning.
(Foto & Förlag: Therese Nilsson, Kungälv)

Flygfoto över Kungälv.
I mitten, en aning till höger syns kyrkan och Stadskällaren.
(Ensamrätt & Foto: A/B Flygtrafik, Dals Långed. Frigiven av Försvarsstaben K 798. Förlag: Therése Nilsson, Kungälv)

Kyrkan sedd från Fästningsholmen.
(Foto: Th. Nilsson, Kungälv)

Kungälv (då stavat Kungelf) med kyrkan och Stadskällaren.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Torget med kyrkan, rådhuset till vänster.
(Foto: Therese Nilsson, Kungälv)

Utsikt över bostadsområdet Gärdet.
(Foto: Therese Nilsson, Kungälv)

Kungälvs stadsgräns.
(Förlag: A.-P. Dahlström, Göteborg)

Ytterby, här benämnt Kungälvs Ytterby.
Ytterby station och kyrka syns i bild.
Vykortet är skickat till min morfar 1956.

Atlantico Private Cask

En mycket bra rom från Dominikanska Republiken

Producent: Atlantico (hemsida)

Variant: Private Cask
Typ: Mörk rom

Alkoholhalt: 40 %

Ursprung: Dominikanska republiken

Lagringstid: 10-26 år

Pris på Systembolaget: 499 kr för 700 ml.

Systembolagets varunummer: 86287 (finns i beställningssortimentet)

Leverantör: N57 Nordic AB

Hyllningar

”Trumpeter och röd matta!” basunerade romsidan romrom.se ut när de presenterade Atlantico Private Cask på sin sida. Det går inte att göra annat än att hålla med. Det här är en mycket bra rom. Romrom.se gav den betyget 10/10 och den valdes till månadens rom av sidan i februari 2012.

Utseende, doft och smak

Jag vill beskriva utseendet som gyllengul och mellanmörk. Romrom.se tycker den har en djup bärnstensfärg. Doften tycker jag är söt med inslag av kola, honung och en fruktighet. Romrom.se anser att det doftar kola, karamell och lite ek, och att det efter ett tag kommer tydliga vanilj- och frukttoner. Smaken, ja den underbara smaken har en otroligt fin balans. Den är len, mjuk, lagom söt och det kommer starka smaker som avslutning vilket gör att eftersmaken blir lång. Om smaken säger Romrom.se följande: ”Fina inslag kola, söta bär och sirap! Atlantico Private Cask är otroligt snyggt balanserad med lagom sötma! Hatten av för det! … Eftersmaken ligger kvar ganska länge! Kanske inte som på en riktig Agricole-rom, men betydligt längre än på många rena melass-rom! Just den här karaktären på Atlantico Private Cask tar den upp till en stark 10-poängare hos oss!” Producenten Atlantico säger själv om smaken: ”Initial notes of toffee, caramel and oak are warm and soothing, followed by hints of berries and maple.”

Tillgänglighet

Atlantico Private Cask fanns först i beställningssortimentet hos Systembolaget för 538 kr, tog klivet till standardsortimentet under 2012 och sänktes till 499 kr. Nu har rommen återgått till beställningssortimentet men har behållit sitt lägre pris. Man tackar för det, men undrar varför den gick tillbaks till beställningssortimentet.

Förpackning

Atlantico-serien med Private Cask, Reserva och Platino (alla finns i Systembolagets beställningssortiment) levereras i riktigt snygga höga kantiga flaskor med nedtonade passande etiketter där nyanserna skiljer sig åt mellan de olika sorterna. Mycket snyggt och smakfullt estetiskt. För i alla fall Private Cask så kommer flaskan i en passande gul kartong, snygg även den.

 

 

 

Mats Ahlstedt – Dockmakarens dotter

Författare: Mats Ahlstedt

Titel: Dockmakarens dotter

Serie: Del 6 i serien om Sören Högström och Fatima Wallinder

 

Sidor: 275

Förlag: Kabusa Böcker

Utgiven: 2012 (2013 i pocket)

 

Adlibris: Inbunden / Pocket

Bokus: Inbunden / Pocket

Kim-Ly, dotter till en vietnamesiska och en amerikansk desertör, driver sitt eget krig mot de personer som har förstört familjens liv. En pensionerad polis hittas nedanför sin balkong, nätt och jämt vid liv. Har han hoppat eller blivit knuffad? Ytterligare två pensionerade poliser blir offer för grovt våld, men inte med turen att överleva. Har dessa tre poliser arbetat ihop, och varför har de så mycket pengar på sina konton? Prästen Johannes är gammal vän till Kim-Lys föräldrar. Han försöker stötta familjen men blir brutalt nedslagen och lämnad i en bil i skogen. Han brottas med sin tystnadsplikt, sin kärlek till Kim-Lys mamma och sina egna tvivel.

Läsaren kastas hit och dit i historien som svänger fram och tillbaks, så som en deckare ska vara. Man har sina aningar om hur det ligger till men undrar samtidigt om det stämmer. I denna den sjätte fristående delen om poliserna Sören, Fatima och deras kollegor har rollerna blivit lite annorlunda. Sören har fått en mer undanskymd roll medan Fatima tar mer plats. Det känns lite friskt och bra och öppnar för lite nya synvinklar. Däremot tycker jag inte porträtteringen av de båda, eller gestalterna över huvudtaget, är lika djupa som i tidigare böcker i serien. Jag kan sakna att man ”lär känna dem” som man tidigare har gjort.

 

Mer om ambassaden i Armenien

Regeringen beslutade i onsdags att Sverige ska öppna ambassader i Armenien, Azerbajdzjan och Qatar. Samma dag skrev jag ett blogginlägg om detta.

Som jag nämnde i mitt inlägg är Sveriges ambassadör i Georgien, Diana Janse, idag sidoackrediterad till Armenien. På UD:s Omvärldsblogg ”Utpost Tbilisi” skrev hon igår lite mer om vad som kommer att hända med ambassaden i Armenien. Tanken är att den ambassaden ska ha en chef i form av chargé på plats men att Diana Janse kommer att fortsätta vara Sveriges ambassadör i Armenien med regelbundna resor dit från Georgien.  (Frågan är om chargén då är i form av en chargé d’affaires en pied eller en chargé d’affaires ad interim..?)

Jag funderar lite på varför man väljer att göra såhär istället för att tillsätta en egen ambassadör till den nya ambassaden. Har det ekonomiska eller politiska anledningar, eller finns det något annat som talar för eller emot det ena eller andra sättet?

Att inrätta en ambassad är såklart mycket dyrt. Att låta bli att ha en ambassadör på plats torde ge att det går att spara in pengar, detta genom att hålla ambassaden mindre och helt enkelt låta bli att ha ett residens på orten. Pengar sparas säkert in på andra sätt med denna lösning också, något som får vägas mot omkostnader då den sidoackrediterade ambassadören reser till landet.

En politisk anledning att inte tillsätta en egen ambassadör gissar jag skulle kunna vara att man på något sätt vill poängtera en ståndpunkt. (Tidigare valde man ibland att öppna en legation istället för en ambassad. Sveriges sista legation fanns i Sydafrika under apartheidtiden, detta för att markera att man inte sympatiserade med den dåtida sydafrikanska politiken.) I fallet med Armenien skulle det kunna vara för att trycka på att landet öppnar någon typ av representation i Sverige innan man går fullt ut att tillsätta en ambassadör. Lite av förhandling alltså. Men som sagt, detta är bara lösa spekulationer och funderingar.

 

Visa större karta