Författare:
Anders Jallai
Titel:
Spionen på FRA
Sidor:
483
Förlag:
Pocketförlaget
Först
utgiven: 2010 (i pocket 2011)
Cirkapris:
42 kr pocket (Adlibris)
Jag fick ett tips av en kollega om en författare jag inte
kände till tidigare; Anders Jallai. Han är förutom författare även dykare och
före detta stridspilot. Han har belönats med Hans Majestäts Konungens
guldmedalj efter att 2003 ha hittat den svenska DC-3:an som blev nedskjuten av
Sovjet 1952. Han fann också den sovjetiska ubåten S7 på svenskt vatten 1998. Spionen
på FRA är hans första roman. Efter denna har även Landsförrädaren och Natoagenten
utkommit. Den första boken beskrivs såhär;
"Jag hoppar av. Du och SSI är ansvariga! Jag vet det",
säger Anton Modin, dykare och före detta flygofficer, till chefen för Sektionen
för särskild inhämtning och slänger sin skriftliga uppsägning på bordet. Han
har just mist sin hustru och sina två barn vid Estonias förlisning och han ger
militära SSI skulden för katastrofen.
Fjorton år senare får Anton Modin ledtrådar till en väl bevarad
hemlighet. Den svenska marinen har på 80-talet sänkt en sovjetisk ubåt i
Stockholms skärgård. Han bestämmer sig för att söka reda på den. I och med det riskerar
han inte bara rikets säkerhet utan blir också lovligt byte för svensk, rysk och
amerikansk säkerhetstjänst.
Anton Modin lierar sig med säkerhetspolisens hemligaste enhet och ett
gerillakrig bryter ut mellan Säpo och militärens SSI mitt i den idylliska norra
Stockholms skärgård under jakten på den sovjetiska miniubåten. Anton Modin
söker sanning och upprättelse men också hämnd för den familj han så tragiskt
förlorade.
Spionen på FRA är en djupt initierad spänningsroman om
ubåtskränkningar och spioner inom FRA och underrättelsetjänsten. Den bygger på
egna erfarenheter och åratal av arkivforskning och samtal med personer som
varit verksamma inom underrättelseväsendet eller på annat sätt haft inblick i
de händelser som boken anspelar på.
Är den här berättelsen sann, helt påhittad eller
ligger det några uns sanning och guppar mellan raderna? Hursomhelst är det en
spännande spionroman av nästan lite klassiskt snitt. Det känns ändå lite
kittlande att det eventuellt kan finnas ett uns, eller mer, sanning bakom
historien. Boken är välskriven och Anders Jallai är, förutsätter jag, mycket
insatt i ämnet. Det finns flera saker i berättelsen som i alla fall jag finner
ganska osannolika, fast det hör väl å andra sidan till i en sådan här
spionroman. Roman nummer två, Landsförrädaren,
kommer jag garanterat läsa vid lämpligt tillfälle framöver.
Länkar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar