Den långa gången

Efter stroken i augusti låg jag mer eller mindre still i en säng. Jag behövde hjälp med precis allt. Efter ett tag fick jag en rullstol och började så smått lära mig att ta mig från säng till rullstol och tillbaks - med mycket hjälp. Sedan har det verkligen rullat på. Några veckor senare kom jag till en ny avdelning, inriktad på rehabilitering. Jag behövde då fortfarande hjälp med att sätta mig upp på sängkanten för att flytta över mig till rullstolen. Väl i rullstolen kunde jag sparka mig fram ganska bra. Jag fick sen börja gå lite med gåbord och andra hjälpmedel. Gången här på sjukhusavdelningen hade mätts upp till 50 meter fick jag höra. Jag har mitt rum i ena änden. En tur, med något hjälpmedel, från rummet till dagrummet och tillbaks är alltså 100 meter. Lätt att hålla räkningen således. För ett par veckor sedan fick jag börja prova att gå med krycka. En av de första dagarna gick jag fram och tillbaks i den där gången nio gånger.  Nu i veckan har jag bytt kryckan mot käpp. Det känns som jag får en naturligare gång med den.


Mitt senaste hjälpmedel. Käppen har bra balans. Det måste vara ett bra utgångsläge.
 

Färdtjänst
Jag har inte haft nån tur med färdtjänsten direkt. Det är inte länge jag har haft tillgång till färdtjänst men det har hunnit krångla flera gånger. Igår hade jag en bokad färdtjänst till 12,20. Jag var på plats några minuter innan utsatt tid. Några minuter efter halv ett hade bilen inte och jag ringde till Färdtjänst. Efter ett bra tag i telefonkö fick jag reda på att chauffören hade tryckt bort min boknin eftersom jag inte hade varit på plats. Jo, tjena! Jag frågade om de kunde fixa en ny bil.. jag fick nåt mummel till svar. Jag ringde upp igen men tröttnade på att komma i telefonkö igen. Jag fick helt enkelt ringa vanlig taxi. Några timmar senare när jag skulle tillbaks till sjukhuset blev det trassel igen. När jag ringde Färdtjänst och frågade var min bil var så svarade de att det inte fanns någon bokning eftersom den förra resan inte blev av . Lätt att veta......nej! När jag surt sa att "då får jag väl ringa taxi IGEN så kunde hon erbjuda mig en bil en halvtimme senare. Allt ordnar sig tillslut men jag hoppas inte det ska strula såhär med Färdtjänsten i framtiden.

Överraskningsbesök på jobbet
Stället som gårdagens Färdtjänst skulle ta mig till var jobbet. Jag hade inte förvarnat någon, förutom min chef eftersom jag samtidigt skulle ha ett lönesamtal. Jag har hälsat på på mitt arbete två gånger tidigare efter stroken. Då har jag suttit i rullstolen. Igår gick jag in på jobbet med bara hjälp av min käpp. Det blev såklart många förvånade miner. Från rullstol till käpp på några veckor!!
Jodå, lönesamtalet blev av och ny lön har jag fått. Bra det men huvudsyftet med besöket var ju att hälsa på världens bästa kollegor.

Tufft schema
Det är fortfarande mycket rehabiliteringsträning för min del. Ofta är det två till tre träningspass om dagen.

Idag hade jag turen att få frukosten serverad på rummet - och på silverfat! Det är liksom inte läge att klaga då...