Bakslag

Den här helgen skulle jag egentligen ha varit hemma på permission från sjukhuset. Det var planerat att jag skulle åka med min sjukgymnast på fredag förmiddag för att ha trappträning i mina egna trappor, sen skulle jag bli kvar hemma tills söndag eftermiddag. Planerna blev ändrade...

I onsdags eftermiddag satte jag mig i dagrummet med en kopp kaffe och en tidning. När jag satt böjd över tidningen så kände jag något mellanting av att det svartnade och att jag blev yr. Jag kände också en pirrande känsla i bröstet. Sedan dess har jag vigdnågra tillfällen känt som om hjärtat slår i en konstig takt, att blodet har runnit ned i kroppen och att jag har varit matt. EKG har tagits flera gånger, liksom blodtryck, puls och blodprover. Alla prover och tester visar bra resultat. Min läkare här på avdelningen har diskuterat med hjärtläkare och de kan inte se att det är något vajsing alls med hjärtat. Blodtrycket har varit bra men lite i underkant några gånger. Läkaren här tror att oron i kroppen kan komma av blodtrycksfall och min mentala oro som byggs upp ibland och smittar av sig till kroppen. Som jag har förstått det i alla fall.

Såklart är det trist att inte komma hem men det lugnaste är ändå att vara trygg på rätt ställe och känna sig trygg(are). Det hade inte varit roligt att sitta hemma och känt sig dålig och varit orolig. Då hade min sambo märkt det och blivit orolig hon med. Den samlade bedömningen var således att det var bäst att ställa in permissionen denna gången.