I ett inlägg tidigare i år skrev jag om min kommande hjärtoperation. Den var planerad till augusti men har fått skjutas upp flera gånger, detta bl.a. p.g.a. blodförgiftning, stroke och materialbrist. Nästa vecka är det i alla fall dags. Det känns skönt att det äntligen är dags. Jag vet att jag ges de bästa möjligheterna och opereras av otroligt duktiga läkare. Av erfarenhet vet jag också att jag kvällen innan operation och på morgonen samma dag kommer vara orolig och rädd. Konstigt vore kanske annars. På onsdag är det dags för operationen. Om allt går vägen (och det är ju klart det gör!) så åker jag tillbaks till sjukhuset i Karlstad i slutet av nästa vecka för att få den sista sjukhusrehabiliteringen efter stroken som var i augusti.
Varmt lycka till på onsdag! Ja, nog känner man sig allt liten och rädd när man ska opereras. Jag gjorde en ablation i slutet av maj i år men har inte blivit riktigt återställd och det talas om en ny operation. Nu vet jag ju hur duktiga kardiologerna är och känner mig trygg med dem men vill helst inte tänka på det... För mig var oron innan värre än ablationen fast den var rejält jobbig.
SvaraRaderaHåller tummarna för dig!
Tack! Jag har gjort två ablationer (jag har skrivit om det i bloggen här tidigare). Lycka till för dig också!
RaderaLycka till - alla tummar hålles här också!
SvaraRaderaTackar!
RaderaLycka till, håller tummen!
SvaraRadera