Ann Rosman: Porto Francos väktare
Detta är Ann Rosmans tredje deckare, den utspelar sig liksom de två tidigare på och runt Marstrand.
Så här beskrivs boken:
Precis som de tidigare böckerna; Fyrmästarens dotter och Själakistan är även Porto Francos väktare en mycket bra berättelse. Förutom att böckerna är just bra deckare så syr berättelserna ihop det historiska med det moderna och man lär sig också mycket om Marstrands historia.En ung kvinna stiger i land i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen. Runt omkring myllrar det av liv; arbetare på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo. Att hon inte ska tvingas åka tillbaka. 220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge. Trådarna leder Karin Adler långt tillbaka i Marstrands historia, och sakta men säkert nystas en osannolik historia upp.
Porto Francos väktare är ingen vanlig deckare där polisen jagar en galen eller listig mördare, här ligger spänningen i de två parallella historierna med ett par hundra års mellanrum. Man funderar och förväntar sig en viss beröringspunkt historierna emellan – men blir det verkligen så? Efter denna tredje bok av Ann Rosman väntar jag med spänning på att den fjärde, Mercurium, skall ges ut.
Betyg om man som jag har anknytning till Kungälv/Marstrand eller västkusten: 5
Betyg om man inte har anknytning till västkusten: Ja, helt enkelt en 5:a då med.
~~~
Lite länkar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar