Färdtjänst och armböj

För ett tag sedan blev jag beviljad färdtjänst. Inte nåt man drömmer om när man är 43 år men självklart bra att ha när man inte kan röra sig riktigt. I onsdags skulle jag nyttja färdtjänsten för första gången och åka till jobbet och hälsa på.Jag hade fått hjälp av en sköterska på min sjukhusavdelning som bokade bilen. Jag tog min rullstol och rullade till utgången där jag skulle hämtas. Jag var på plats 10 minuter innan bilen skulle komma. Man vet ju inte hur det fungerar, och det gjorde det ju inte. När jag hade suttit och väntat 25 minuter efter att bilen skulle komma så gav jag upp och tog mig tillbaks tilll min avdelning. Det blev inget besök på jobbet den dagen. jag fick hjälp av en annan sköterska att boka en ny resa dagen efter.

På torsdagen kom färdtjänsten 10 minuter försent men det var ju inget mot dagen innan. Jag kom således till jobbet och kunde hälsa på. Mycket trevligt att träffa jobbarkompisarna! Resan tillbaks till sjukhuset fungerade bra. Kanske kan man ändå ha god nytta av färdtjänsten alltså..

En riktigt rolig sak har hänt i veckan. I onsdags kväll kunde jag för allra första gången efter min stroke röra lite på vänster arm. Sedan dess har jag kunnat röra armen vid några tillfällen. Nu gäller det att träna, träna och träna mer och hoppas att resten av leder och muskler i armen, handen och fingrarna ska vakna till liv! Trägen vinner. Jag ger aldrig upp!