Mamma

Mamma i unga år.

Älskade mamma, idag för 38 år sedan lämnade du oss efter en flera år lång sjukdom. Det var alldeles för tidigt. Läkarvetenskapen har gått framåt mycket sen dess. Hade vetenskapen varit snabbare, eller om du hade fått din sjukdom senare, hade du kanske varit med oss nu. Det finns nu också flera personer i vår släkt som på olika sätt stöder kampen mot cancer och vad dessa människor gör betyder mycket för mig.

 

Minnen och sorg

Jag var bara 5½ år när du vandrade vidare. Det är svårt med minnen från så unga år. Jag vet i alla fall att jag har 2-3 minnen av dig. Det är trevliga och fina minnen för mig – även om kanske inte du var lika road av den där fågeln som bajsade i ditt hår när du och de andra hemmafruarna drack kaffe där mellan husen i Fontin medan vi barn skrattade högt. Jag vill också tro att jag har fler minnen av dig men förmodligen är det fotografier jag sett och berättelser jag hört som jag har kokat ihop till något jag tror är minnen. På något sätt är det svårt att sakna och känna sorg efter någon man knappt kommer ihåg. Däremot känner jag saknad och sorg över att inte ha fler minnen av dig. Jag känner också en sorg över att inte ha haft min mamma vid min sida under svåra perioder i livet, som under det senaste halvåret med mina sjukdomar. Jag vet att jag hade fått stort och varmt stöd av dig på alla sätt. Såklart hade jag önskat att du hade fått vara vid min sida och fått uppleva allt positivt jag har varit med om i livet och alla människor jag har träffat som står mig nära. Jag hade så gärna velat att du och min fästmö Linda skulle träffas, för er bådas skull. Hon har varit med vid graven och pratat med dig – men det vet du ju förstås.

 

Mamma och jag.

På något sätt känner jag att du finns där uppe mamma och håller ett vakande öga på mig och mitt liv.  Jag älskar dig och du bor i ett speciellt rum i mitt hjärta för evigt.