söndag 23 september 2012

Kvotuttagning Sudan del 1


På hösten 2009 hade jag förmånen att delta i en delegationsresa för att ta ut kvotflyktingar i Sudan. Sedan 50-talet tar Sverige emot 1500-2000 kvotflyktingar från runt om i världen varje år (flyktingar och skyddsbehövande om man skall vara petnoga, och hela processen med att ta välja ut personer, transport till Sverige och integration kallas vidarebosättning). Kvotuttagningarna bestäms genom regeringsbeslut och administreras av Migrationsverket. Ungefär halva kvoten som tas ut varje år är personer som väljs ut på plats i andra länder, den andra hälften tas ut genom kontakter med UNHCR. Vid kvotuttagningarna där delegationer åker ut på resor till andra länder väljs flyktingar ut i läger och vid flyktingmottagningar.
USA är det landet i världen som tar emot i särklass flest kvotflyktingar medan Sverige hamnar på tredje eller fjärde plats. Systemet med att ta ut kvotflyktingar är mycket kostsamt och det uppkommer ofta frågor om vitsen att ta en sådan kostnad emot att bara kunna ta emot 2000 stycken varje år till Sverige när det finns flera miljoner flyktingar i världen och vissa flyktingläger (i till exempel Östafrika) fylls på med flera hundra personer varje dag. Naturligtvis handlar det om politik. Sverige har arbetat upp ett mycket gott anseende inom FN och i världen i detta avseende. Det handlar också om att lösa större flyktingproblem genom denna typ av arbete. Som exempel har jag hört att det sedan många år finns ca 100.000 bhutanesiska flyktingar i Nepal. Många av dessa har tagits ut som kvotflyktingar (förmodligen främst till USA och Australien). Eventuellt kommer Nepal att ge de resterande flyktingarna medborgarskap när de kommer ner i en nivå av 50.000.
Från stormaktspolitiken tillbaks till det mer jordnära arbetet. En gång om året läggs möjligheten ut till Migrationsverkets anställda att ansöka om att komma med på kvotresor. Vanligtvis sker 4-5 resor under året och det är ca 5-7 deltagare på resan. I slutet av 2008 skrev jag ihop min ansökan för uttagning under 2009. Den skulle kompletteras och sedan skickas in av chefen. Vid det här laget hade jag varit anställd på Migrationsverket i 1½ år. Jag hade också fått höra att det var extremt svårt att komma med de här delegationsresorna. Därför trodde jag helt enkelt inte att jag hade en suck av att bli uttagen, men resonerade att jag kan fortsätta skicka in ansökningar kommande år och att det förhoppningsvis skulle vara någon som senare såg att jag hade ansökt flera gånger. Min dåvarande chef trodde väl inte heller på att jag skulle bli uttagen den gången utan resonerade väl ungefär som jag. Hon var i alla fall snäll och skickade in den där ansökan.
 
Visa större karta

En dag blev jag uppringd av en kvinna som frågade om jag var intresserad av att åka till Sudan. Det var hon som skulle vara delegationsledare som ringde. Det tog nog inte ens en halv sekund att bestämma mig och efter ytterligare en halv sekund hade jag sagt ja utan att veta några mer detaljer. Efter detta kom månader av förberedelser, möten i Norrköping med de övriga i delegationen, kontakter, telefonsamtal, mejlkonversation… Hundra saker som skulle fixas inför resan som skulle ske i juni. Uppgiften vi hade var att ta ut ca 200 eritreanska och etiopiska flyktingar som fanns i Sudan. Vi skulle till huvudstaden Khartoum och eventuellt till något flyktingläger i östra Sudan.
Vid tillfället, som så ofta annars, var det ganska oroligt i Sudan. Presidenten Omar al-Bashir hade begärts häktad av den Internationella brottmålsdomstolen i Haag för krigsförbrytelserna i Darfurregionen. Han vägrade överlämna sig och svarade med att slänga ut utländska hjälporganisationer med mera ur landet. På grund av läget i landet och vissa andra saker som uppstod så sköts resan upp till efter sommaren. Den 12 september blev det slutligen dags att sätta sig på planet till Khartoum. Då hade det varit febril verksamhet till några dagar före avresa, kontakter och diskussioner mellan Migrationsverket, Justitie- och Utrikesdepartementet. Vi åkte med förmaningen från departementen att vi inte fick lämna huvudstaden Khartoum.

 

Länkar:
Migrationsverkets sida om flyktingkvoten
UD:s sida om Sudan

 

5 kommentarer:

  1. Ser fram emot att läsa om fortsättningen!

    SvaraRadera
  2. Åååå va' kul att läsa! :) Jag blir alldeles varm i hjärtat. Tänk om vi kunde få göra om resan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin! Ja, den resan hade jag gärna gjort om! Och sånt himla bra gäng vi var!

      Radera
  3. Ja, visst var vi! :)

    SvaraRadera