Albanien 100 år

Just idag fyller Albanien 100 år!

Festligheter har förberetts och centrala Tirana har smyckats med albanska flaggor och rödsvarta färger. Förmodligen ser det ut på liknande sätt i resten av örnarnas och Mercedesbilarnas förlovade land, bland albaner i grannländerna Kosovo och Makedonien, samt bland diasporan runt om i världen.

Skanderbeg och den albanska flaggan i Tirana
(eget foto 2005)

 

Albanerna höll emot turkarnas erövring av Balkan under lång tid, speciellt med hjälp av nationalhjälten Skanderbeg på 1400-talet. När ottomanska riket rämnade utropades Albanien som självständigt land den 28 november 1912.

Under de 100 åren har Albanien och albanerna fått uppleva en omvälvande tid. Efter första världskriget utropades landet till kungarike 1928 under kung Zog. Italienarna ockuperade landet under andra världskriget och kungen fick gå i landsflykt. Efter kriget förvandlades landet till en socialistisk folkrepublik under Enver Hoxha. De starka förbindelserna med Sovjetunionen och Kina blev efter en tid mycket spända och landet kom senare att vara ett av de mer isolerade samhällena i världen. Diktatorn Hoxha avled 1985 och kommunistregimen föll 1992. Pyramidspel utarmade en stor del av befolkningen, många flydde och anarki utbröt. Landet stod på randen till inbördeskrig men har sedan sakta återhämtat sig. Än idag är landet ett av Europas fattigaste.

Trots fattigdom och många svåra år är albanerna ett starkt och stolt folk, inte minst just denna dag.

En dag, två människor, tjugo år, en bok.

Författare: David Nicholls

Titel: En dag

Originaltitel: One Day

Sidor: 429

Förlag: Printz Publishing

Först utgiven: 2009 (2010 på svenska)

Cirkapris: 198 kr inbunden (Adlibris) / 47 kr pocket (Adlibris)

 

David Nicholls, som bland annat har skrivit tv-serien Kalla fötter (Coold feet), har sedan tidigare kommit med två romaner; På vinst och förlust (Starter for Ten) och Mitt livs roll (The Understudy).

En dag (One Day) har blivit en riktig storsäljare och har även har filmatiserats. Boken beskrivs ofta som en feelgood-roman. Handlingen presenteras på följande sätt:

Du kan leva hela ditt liv utan att inse att det du letar efter finns rakt framför dig.

15 juli 1988. Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitetet. Dagen efter måste de gå skilda vägar. Men var kommer de vara den 15 juli året därpå? Och alla år som följer?

Det är inte svårt att gissa sig till hur den här historien kommer att sluta. Lite förvånad blev jag ändå att slutet inte var helt som jag hade tänkt mig det. Att boken beskrivs som en feelgood-roman tycker jag stämmer till stor del, även om det finns en hel del mörka partier i storyn. Det är intressant att följa personerna och samhället genom åren. Den ena kommer från överklassen och glider genom livet, den andra får hanka sig fram. Någonstans på vägen förändras detta för de båda. Några avsnitt i boken tycker jag är sega och ointressanta. Det kan ibland bli lite för mycket detaljer och utsvävningar om teateruppsättningar och programledarjobb.

 

Boken kan bland annat köpas på Adlibris (inbunden / pocket) och på Bokus (inbunden / pocket).

David Nicholls hemsida finns här.

 

Nyhetssammanfattning

Emellanåt är det nyhetstorka och det finns knappt någon anledning att titta på nyhetssändningarna. Ibland händer så mycket så det blir svårt att sålla. Så har det varit de senaste dagarna.

I veckan som gick handlade det mycket om Sverigedemokraterna och filmen som Expressen släppte nya avsnitt av varje dag. Politiker som sparkar efter folk och förolämpar dem verbalt. En av personerna i partitoppen har fått sparken, en annan har tagit time out.

De senaste dagarna har det skjutits raketer från Gaza in i Israel och Israel har bombat det isolerade palestinska området. Många har dött. Vem startade? Vem svarade? Hur länge ska detta pågå?

Nyhetsflödet här uppe i Norden har de senaste dagarna handlat, förutom om SD, om SAS. Förhandlingar pågår mellan företaget, facket och bankerna. I morgon kan vi vakna upp med att SAS har gått i konkurs. Flera flygbolag har aviserat att de står beredda att ta över om så sker.

Den senaste tidens strider i östra Kongo har eskalerat. Under helgen har gerillagruppen March 23 Movement, M23, avancerat till att stå bara några kilometer från staden Goma vid gränsen till Rwanda. Flygplatsen i staden har stängt.

Snart börjar en ny vecka. Kommer vi att få några svar på ovanstående händelser? Hursomhelst kommer det bli intressant att följa vad som kommer att ske i dessa frågor.

Mannen som är större på insidan än på utsidan

Trots att det idag är Fars dag kommer detta inlägg inte att handla om min egen far, även om rubriken hade kunnat passa in även på honom. Detta inlägg handlar om Laurentsio Pettersson.

Laurentsio blev känd för den breda allmänheten, och så även för mig, genom SVT:s realityserie Mot alla odds som sändes i början av 2012. Serien handlade om tio personer som tillsammans ska ta sig 150 mil genom Afrika, från Victoriafallen till Atlantkusten. (Den 28 januari i år så skrev jag ett blogginlägg om detta program, vilket kan läsas här.) Laurentsio var en av deltagarna i serien som snabbt blev en favorit bland många.

Laurentsio Pettersson föreläser i Karlstad

Idag stod Laurentsio på scenen inför ganska många åhörare i Karlstad och höll föredrag om sig själv. Det blev många skratt och även en hel del tårar, så även från mig. Laurentsio berättade om sitt liv från de första åren på barnhem i Rumänien, om hjälpsändningar från Västeuropa och hur han blev adopterad av ett svenskt par som deltog i hjälpsändningarna från Sverige. Han pratade vidare om sina handikapp och lite om operationerna han har gått igenom. Larre, han kallas visst så av vissa, visade även foton och videosnuttar från dessa tidiga år, och vidare genom livet. Det bjöds på många små glimtar men tyngdpunkterna gick vidare med den första tiden i Sverige, hur han började med idrott och vann tre guldmedaljer vid Special Olympics i USA. Han berättade också mycket om serien Mot alla odds och hur han har medverkat i musikvideos, i modesammanhang och i filmer. Föreläsningen rundades av med berättelse, bilder och videoklipp från när han tidigare i år åkte tillbaks till Rumänien, besökte sitt gamla barnhem och även mötte sina biologiska föräldrar, bror och mormor. Detta har även visats som dokumentär på tv tidigare i höst. Jag antar att inte många ögon var torra bland publiken när han pratade om detta.

Laurentsio har en stark utstrålning och charm. Många personer har sagt att de aldrig ser honom arg eller nedstämd. De flesta personer blir glada i hans närvaro. Mycket i Larres barndom är misär, fast han har en förmåga att vända allt till något positivt. Det är en otrolig egenskap.

120 cm Laurentsio är en mycket större man på insidan än på utsidan.

 

Tända ljus

Allhelgonahelgen. Det betyder tända ljus på kyrkogårdarna och tankar till de som inte är hos oss längre. Vid sådana tillfällen tycker jag att det känns tomt att bo långt ifrån var jag är född och att jag inte kan besöka de gravar jag skulle vilja gå till. När jag är och hälsar på i Kungälvstrakten så är det i alla fall en grav jag alltid besöker.

Sedan några år har jag hakat på min sambos och hennes systers tradition att gå till kyrkogården här i stan och tända ljus på den allmänna platsen vid allhelgona. Det känns fint och bra. Även om jag saknar att besöka vissa närstående personers gravar har jag nu börjat tänka runt det hela på ett annat sätt. Eftersom jag nu inte står vid en viss grav på allhelgona så går mina tankar istället till fler nära och kära bortgångna personer när jag tänder det där ljuset.

Det gäller att vända tomheten och istället fylla den.

Tända ljus på Västra Kyrkogården i Karlstad