Ponche de mel Cana & Grogue com Arruda

I januari 2011 var sambon och jag på semester på Kap Verdeöarna. En härlig vistelse med sol, värme och sköna bad. Det är alltid roligt att prova på lokala produkter i form av mat och dryck när man är ute och reser tycker jag. Nationaldrycken på öarna heter ”Grogue” och är en spritdryck gjord på sockerrör. Namnet lär komma från engelskans ”grog”.  Grogue är också basen i den på öarna vanliga ponchen. Där, i hotellträdgården på kvällen efter maten, smakade det ypperligt gott med de här lokala dryckerna. Så gjorde det också på den lilla lokala marknaden i staden Santa Maria som bara sålde kapverdiska produkter. Vi provade flera sorter innan vi valde två flaskor som vi köpte och tog med hem till Sverige. Vis av erfarenhet borde man vara och inse att det inte är samma sak att sitta hemma i fåtöljen och dricka vissa saker, som det är att långsamt sippa in drycken tillsammans med atmosfären i en härlig bris vid havet på sydligare breddgrader. Men man kanske aldrig lär sig. Jag har försökt mig på de båda inköpta dryckerna flera gånger hemma i Sverige men kan inte annat än att konstatera följande.
 

Ponche de mel Cana

Ser ut som rom, men doftar och smakar lite häxbrygd. Med lite fantasi så finns det vissa likheter med mörk rom eller cachaça.

Grogue com Arruda

Jag tror mig ha luskat ut att Arruda är växten vinruta (Ruta graveolens). I flaskan finns en kvist av denna växt. Färgen på drycken är någon märklig artificiell ljusgrön (var den verkligen så när jag köpte den?). Lukten är obehaglig, söt med inslag av något annat. Om jag doftar riktigt ordentligt på den så mår jag illa. Smaken är ungefär samma, fast lite värre. Sötsliskig och besk på samma gång.

 

För båda dessa drycker så har jag egentligen bara hittat ett användningsområde. I hett vatten med riven ingefära, pressad citron och honung när man är förkyld.

1 år sedan - Kap Verde

Häromdagen frågade en kollega om inte jag hade varit på Kap Verde och hur det i så fall var. I dagarna är det faktiskt ett år sedan min sambo och jag var just där. Eftersom jag inte hade någon blogg då så tänkte jag att det kunde vara läge att berätta lite om den resan nu.




Kap Verde är en ögrupp som ligger ca 60 mil utanför Sengal och Gambia på Afrikas västkust, ungefär på samma breddrad som Hawaii och öarna i Karibien. Kap Verde är också ett eget land som blev självständigt från Portugal 1975. Öarna är väldigt olika varandra. De närmast det afrikanska fastlandet är platta, karga och sandiga - och har underbara stränder. Öarna längre ut i Atlanten är vulkaniska och därmed väldigt kuperade. Stränderna är inte så fina. Dessa öar lämpar sig mest till resenärer som vill ha annat än sol och bad.

Stranden vid Santa Maria

Vi tog en tvåveckorscharter till ön Sal, en av de karga, sandiga öarna. Ön, som betyder "Salt" efter saltutvinningen, är den populäraste semesterön i landet, även om det nu inte säger så mycket. Anledningen är att här ligger landets största flygplats (eftersom ön är platt och avlång). Sals flygplats drog in mycket av Kap Verdes inkomst under de åren som Sydafrika hade sitt apartheidsystem. Eftersom de flesta länder i Afrika bojkottade Sydafrika och dess bolag fick inte heller deras flygbolag landa i flera av dessa länder. Flygplatsen på Sal blev den enda plats, eller en av de få platser, där det sydafrikanska flygbolaget kunde mellanlanda på väg från Europa eller Nordamerika. De första "turisterna" som kom till Santa Maria på Sal var just flygplansbesättningar som stannade till mellan sina arbetspass.

Stranden vid Santa Maria

Hamnen i Palmeira

Det finns inte så mycket att göra på Sal - bortsett från stränderna och baden som är fantastiska! Att gå upp strax innan soluppgången och vandra längs stranden är något man inte glömmer på ett tag. Under vintern blåser det en hel del och några av dagarna kunde vi inte bada på grund av för höga vågor. Blåsten är annars skön eftersom det då inte blir för varmt på stranden. Det finns bra möjligheter för kite-surfing och väskusten på ön lära vara väldigt bra för vanlig surfing. Ön i övrigt har inte mycket att erbjuda. Det finns några mindre sevärdheter, till exempel saltutvinningen vid Salinas de Pedra de Lume. Att titta på vardagslivet i huvudorten Espargos eller hamnstaden Palmeira kan också vara kul. Sevärdheterna lär vara mycket bättre och intressantare på några av de andra öarna – med sina vulkaner, natur och historiska städer från slavtiden. För att ta sig mellan öarna gäller i praktiken att ta flyget, vilket kostar sisådär 1000 kr per enkeltur. Charterbolagen erbjuder dagsutflykter till andra öar med flyg. Men att lägga ut 2000 kr per person för en dagstur känns kanske lite för mycket. Då vore det förmodligen bättre att lägga ut ytterligare några hundra och faktiskt sova en natt eller två på någon annan ö.

Saltutvinning vid Salinas de Pedra de Lume

Grillad bläckfisk sitter sällan fel

För egen del tycker jag att mat och dryck är en stor del av resan när jag är ute och far. Maten på Kap Verde är naturligtvis till stor del baserad på vad havet har att erbjuda. Köket är också influerat av Portugal vilket märks bland annat på att flera rätter är kryddat med piri-piri. Perfekt tycker jag! Den lokala spriten heter grogue(!). Det produceras även eget vin, öl och kaffe. Vinet kan vara lite svårt att få tag i och verkar också vara lite dyrare än annat vin. Märkligt, fast beror väl säkerligen på den lilla produktionen. Ett skönt kvällsnöje är att sitta på någon av restaurangerna vid havet eller inne i staden – äta gott och titta på solnedgången eller folklivet. Om någon funderar varför det sitter så många personer på torget med laptop så beror detta på att regeringen på Kap Verde har infört gratis trådlöst WiFi vid huvudtorgen i alla kapverdiska städer – som ett led i att öka läskunnigheten.

Stranden vid Santa Maria

Det märks att Kap Verde inte har hunnit bli något megaturistställe som Kanarieöarna eller liknande. Ibland fungerar saker inte och man ändrar på arrangemang utan att meddela sig. Bankomaterna fungerar om man har Visa men inte Master Card – och om man har hunnit fylla på sedlar. Många byggnader är slitna, fast det är en härlig charm över sådant tycker jag. Jag trivs också bra när saker och ting inte fungerar till hundra procent eller är helt tillrättalagt för turister.

Så – kan jag då rekommendera Kap Verde? Både ock. Vill man ha en riktigt lugn och skön badsemester funkar ön Sal ypperligt, och förmodligen även grannön Boa Vista dit det också går charterresor. Vill man ha mer att göra och se så får man vara beredd på att lägga ut ganska mycket mer pengar och ta sig till andra öar.

Fler foton från ön Sal finns i ett album på min Facebooksida.

Året som gick

Inte för att jag vill klaga – men 2011 känns som ett riktigt skitår. I alla fall på det privata planet. Jag vet också att det är många runtomkring mig som håller med om att det gångna året var rätt kasst, vänner och kollegor som har förlorat nära och kära i sjukdomar, terroristhandlingar och olyckor. Det är skönt att vi har gått in i 2012 nu.

Det gångna året var ändå inte nattsvart. För min sambos och min del inleddes året med en resa till Kap Verdeöarna. En lat och skön tvåveckorscharter kan sitta exakt hur bra som helst. Det blev sol, bad, god mat, gott kaffe och kall läskande lokalöl. Det var helt enkelt fantastiskt (för att citera en av reseledarna som sa det om allt!)

När man summerar ett år är ligger det nog nära tillhands att man minns bäst vad som hände i slutet av året. Kanske glömmer jag något riktigt stort när jag tänker tillbaks på året. De händelser som ändå ploppar upp i huvudet är lite stort och smått från både Sverige och världen.

Förödande var förstås jordbävningen i Japan som ledde till både tsunami och kärnkraftshaveri – och inte minst att bortåt 25.000 personer miste livet.

Det var periodvis mycket spännande att följa den arabiska våren som spred sig från Jasminrevolutionen i Tunisien över Nordafrika och Mellanöstern. Både ledaren i Tunisien och Egypten tvingades lämna sina länder, Jemens president befinner sig fortfarande i något limbo mellan att avgå och stanna kvar, mellan sitt eget land och exil i Saudiarabien. Efter en lång katt-och-råttalek fångades och dödades till slut Libyens excentriske ledare Khadaffi i ett avloppsrör. En annan efterjagad man likviderades i Pakistans Abbottabad i maj. Amerikanska styrkor lyckades efter mång år hinna ikapp Usama bin Ladin och senare dumpa hans lik på hemlig plats i Indiska Oceanen.

I juli kom terroristattentaten otäckt nära när Breivik utlöste bomben i Oslo för att sedan kallblodigt skjuta ner många många ungdomar på Utøya.

På min födelsedag (den 9 juli) tillkom ett nytt land i världen när Sudan delades och Sydsudan utropades självständigt efter ett av de längsta inbördeskrigen i Afrika och ett bräckligt fredsavtal. Denna händelse känns intressant för mig, dels för att jag är intresserad av statsvetenskap, länder, gränser och flaggor, men också för att jag var på uppdrag med jobbet i Sudan några veckor för två år sedan.

I Sverige hade både Juholt och kungen det lite jobbigt under året. Saab har vacklat hit och dit så många gånger att man inte vet varken ut eller in ens nu när konkursansökan är inlämnad.

Journalister, politiker och andra förståsigpåare beskyller regering, utrikesminister och gud vet alla för brister i den tysta diplomatin och hanteringen för att få frigivet de två svenska journalister som sitter fängslade i Etiopien för illegal inresa och samröre med Ogadens nationella befrielsefront – men glömmer helt debatten vad tusan de gjorde där över huvud taget och varför inte journalister eller svenskar ska rätta sig efter andra länders lagar.

Nobelpris litteraturpris tilldelades Tomas Tranströmer. Roligt såklart att priset går till en svensk även om jag aldrig har blivit så kultiverad så jag har läst någon av hans verk.

Att fredspriset går till tre kvinnor som har gjort något gott för världen är riktigt bra. Mest fantastiskt tycker jag det är att Liberias president Ellen Johnson Sirleaf får priset – denna mäktiga dam som 2005 lyckades bli Afrikas första kvinnliga folkvalda president, och även har lyckats få en hyfsad ordning på detta av inbördeskrig så otroligt drabbade land.

Lasse Brandeby går ut världen, och Kurtan så med honom. Fast han kommer finnas kvar hos oss!

I Nordkorea tar Kim över efter Kim när Kim Jong Il avlider och sonen Kim Jong-Un tar över rodret. Kim Jong-Uns farfar Kim Il-Sung är landets evige president trots att han gick bort 1994. Förvirringen är total, som det mesta med detta märkliga land.

För egen del har året varit jobbigt, för att inte säga riktigt uselt. Under stor del av året har jag haft problem med att hjärtat har rusat till tredubbel hastighet och hållit sig kvar där. Med en puls på 160 är det inte lätt att fungera ordentligt. Detta har resulterat i 10-12 besök på akuten och en mindre hjärtoperation i oktober. Fysiskt och psykiskt jobbigt för mig, psykiskt jobbigt för de närmaste. En petitess i samanhanget, men skittrist för mig, var att jag var tvungen att ställa min plats på en delegationsresa till Iran till förfogande för en annan person. Ett beslut på att inte åka på någon långväga solsemester under vintern har vi också tagit. Men hälsan har åtminstone blivit bättre, det kommer fler vintrar när man kan semestra på sydligare breddgrader, och Iran kommer ligga kvar.

Det trista året 2011 avslutades i alla fall med att min sambo fick ett arbete – och det är helt otroligt fantastiskt bra!