Författare: Magnus Zaar
Titel: Den nakne ambassadören
Sidor: 348
Serie: Del 1 i serien om Clara Fabre
Förlag: Telegram Bokförlag /
Pocketförlaget
Först utgiven: 2011 (2012 i pocket)
Pris i pocket: 42 kr (Adlibris)
Utrikesdepartementet, svensk ambassad och Sidas
biståndspengar. Det kanske inte låter så roligt att läsa om, snarare riktigt
förbaskat trist. Men det här är en riktigt, riktigt bra thriller!
Magnus Zaars debutroman är mycket trevlig och spännande
läsning. Det är skönt med nytänkande inom kriminalgenren. Skönt att för en
gångs skull slippa schablonbilden av en lönnfet skild poliskommissarie med
lättare alkoholproblem som tillsammans med några yngre kollegor löser mord hit
och dit. I den här deckaren slipper man i stort sett polisen överhuvudtaget. Lika
lite som all sans och trovärdighet saknades när en läkare och dennes familj
sprang runt och förhörde folk, letade ledtrådar och löste fallet i Lars Keplers
Hypnotisören, lika mycket finns
trovärdigheten i denna berättelse där polisens insats är minimal.
Boken beskrivs såhär:
När den svenske
ambassadören i Östkongo oväntat försvinner, beslutar sig ledningen för det
svenska Utrikesdepartementet, bränt av flertalet politiska skandaler, att
skicka ner den unga, egensinniga och rättframma diplomaten Clara Fabre. UD
klarar inte av fler braskande löpsedlar och kvällstidningsdrev och Claras
uppdrag är att täcka upp för något som ser ut att kunna bli en besvärande
situation. Clara, ensamstående mamma till tvååriga Bianca, måste åka iväg och
tar med sig dottern.
I Afrika hittar hon så
småningom ambassadören - död. UD tystar ner saken, men Clara förstår att det är
någonting som inte stämmer. Då händer det slag i slag: ett inbrott, en uppdykande
kongolesisk minister, en polis som visar sig inte existera, ett möte med Claras
afrikanska väninna Miss Masindi, som har råkat väldigt illa ut. Clara vet inte
längre vem som är vän och vem som är fiende.
Jag gillar miljöerna som den här boken utspelar sig i, både
i Afrika och inom UD/ambassadvärlden. Vanligtvist är jag mycket skeptisk mot
böcker som utspelar sig i fingerade länder, städer eller andra miljöer. Just i
den här boken känns det dock helt rätt att det mesta av berättelsen utspelar
sig i det fingerade landet Östkongo. En av anledningarna till att författaren
väljer en fingerad geografisk miljö framför en verklig plats kan vara att han
inte vill stöta sig med det landet. Mer troligt är kanske ändå att de problem i
form av snedfördelade biståndspengar och korruption skulle kunna stämma in på
flera eller många länder i Afrika. Om ett verkligt land hade valts så hade
andra länder automatiskt exkluderats.
Som sagt – detta är en debutroman. Jag var fast från första
sidan och ser fram emot att läsa kommande delar i serien. Det finns några saker
jag funderar på i berättelsen. Vet inte om de ska kallas trovärdighetsbrister
eller ej, men de stör ändå litegrann. Dels är jag skeptisk till att en person
skulle ta med sig sitt tvååriga barn på ett kort uppdrag till en korrumperad
diktatur i Afrika. Clara får under berättelsen ta med sig sin dotter Bianca på
många farligheter. Kanske logiskt eftersom dottern ändå var med till Afrika
men..nja. En annan sak som stör berättelsen något är Claras sätt att klara sig
från biffiga livvakter med fler och till och med slår ned dem.
~~~~~
Lite om författaren: Född 1966. Är även journalist och teveproducent. Magnus Zaar började skriva den här boken när han
hade tagit paus från sitt arbete och följde med sin fru som fick tjänst på
ambassaden i Uganda.
