Invasionen av Grenada 30 år senare (25 oktober 1983)

För 30 år sedan satt jag framför tv:n och följde nyhetsutvecklingen av en händelse som så här 3 decennier i efterhand säker nästan bara uppmärksammas på den lilla karibiska ön Grenada. Den 25 oktober 1983 invaderades Grenada av USA (och Antigua, Barbados, Jamaica, Dominica, St Lucia och St Vincent) i Operatio Urgent Fury.

Bakgrunden  var att diktator Maurice Bishop efter en statskupp 1979 mot den dåvarande envåldshärskaren Eric Gairy relationsmässigt hade fört Grenada närmare stater som Sovjetunionen och Kuba. Den 19 oktober 1983 greps makten av den starkt sovjetvänlige Bernard Coard och Maurice Bishop avrättades.

Invasionsförsöket varade till mitten av december. Grenada fick på sin sida hjälp av specialförband från Kuba. De slutliga förlusterna uppgick till 19 döda och 116 skadade  på USA: sida och 45 döda och 358 skadade på Grenadas sida. Därtill dödades 25 kubaner och 59 skadades. 638 kubaner tillfångatogs också. De civila förlusterna ska ha uppgått till 24 döda.

Four Roses Small Batch

Idag blir det en minitest av Four Roses Small Batch. Eller idag förresten – jag har smuttat mig ner till halva flaskan under flera månaders tid. Jag har alltså fått flera chanser att prova denna dryck.  

Någon gång förra året hörde jag av en vän att han hade Four Roses som en av sina favoritwhiskeys. Jag trodde han skämtade eftersom jag associerade märket med billig whiskey tillsammans med Jack Daniel’s. Hursomhelst hade jag ändå noterat att Four Roses hade släppt en variant som hette Small Batch. Varför inte testa? 299 spänn, en riktigt snygg flaska och en nyfikenhet på det där med bourbon. Det var bara att slå till liksom.

 

Första gången jag provade denna bourbon fick jag en trevlig aha-upplevelse, inte i klass med när jag provade Laphroaig första gången men ändå en minnesvärd stund. Four Roses Small Batch har seglat upp som en av mina favoritwhiskeys.

 

Producent: Four Roses

Variant: Small Batch

Typ: Whiskey / Bourbon

Alkoholhalt: 45 %

Ursprung: USA / Kentucky

Råvaror: Kornmalt, majs och råg.

Lagring: Nya fat av amerikansk vitek.

Pris på Systembolaget: 299 kr för 700 ml.

Systembolagets varunummer: 439 (finns i det normala sortimentet)

Om jag ska försöka mig på en beskrivning så tycker jag att utseendet är ljust gyllengult. Doften är ganska mild men ändå lite stickande i näsan. Jag tycker jag känner lite doft av citrus och honung. Även i smaken känner jag citrus och något lent som skulle kunna vara honung. Dessa smaker växer efterhand, vilket därmed gör att eftersmaken blir ganska lång.  

Tittar man på vad Systembolaget tycker så anser de att färgen är ljust guldbrun. De anser att doften är nyanserad, fruktig med fatkaraktär, och att det finns inslag av rostade valnötter, nougat, aprikos, mynta och ljus sirap. Om smaken säger man ungefär som om doften, att den är nyanserad, fruktig med fatkaraktär, och har inslag av rostade valnötter, aprikos, lakritsfudge och vanilj.  

Både flaska och etikett är riktigt snygga tycker jag. Smaken är riktigt, riktigt bra. Detta är en bourbon jag alltid vill ha i mitt barskåp.

 

Röda viner från andra sidan Atlanten

Vinprovning

För ett par månader sedan var jag på dryckesprovning på Systembolaget för första gången. Då var det ölprovning under rubriken ”Världens öl”. (Se mitt blogginlägg om den provningen här.) Häromdagen var det dags för ny provning – nu med rödvin och temat ”Röda viner från andra sidan Atlanten”.

Liksom vid förra provningen hos Systembolaget i Karlstad höll vi till i deras lunchrum. Med på provningen var 17-18 personer, ganska jämnt mellan killar och tjejer. Överlag var det yngre personer med än under ölprovningen för två månader sedan. Lite oväntat kanske. Presentatör på provningen var en kvinna från Systembolaget som är utbildad sommelier, mycket duktig och förtroendeingivande. Provningen kostade 400 kr.

De provade vinerna

 

Provade viner

Tapiz Reserve

Systembolagets varunummer: 6591
Druva: Malbec
Ursprung: Argentina, Cuyo, Mendoza, Uco Valley
Pris: 109 kr
Producent: Fincas Patagónicas
Årgång: 2010
Alkoholhalt: 14,5 %

Detta är ett vin som Systembolaget tycker har ett utseende av tät, mörk, blålila färg. Det skulle jag väl kunna hålla med om, även om jag tycker det är svårt med de där lila nyanserna när man jämför vin. Doften anges som ”Mycket fruktig doft med fatkaraktär, inslag av björnbär, körsbär, choklad och vanilj.” För egen del tycker jag ofta att det kan vara svårt att plocka ur speciella saker i en doft, men visst kan jag hålla med om en viss bärdoft och någonting som jag kan få till fatkaraktär när man väl får ord på det. Om smaken säger man ”Generöst fruktig smak med fatkaraktär, inslag av björnbär, plommon, choklad, örter och vanilj.” Även här är det svårt att plocka ut speciella saker. Någon i gruppen nämnde dill som smak och det kunde enligt presentatören vara fatkaraktären. Fyllighet, strävhet och fruktsyra sätter man till på alla till 9 av den 12-gradiga klockan. Detta är ett vin som passar bra till grillade rätter av mörkt kött.

Foppiano Vineyards

Systembolagets varunummer: 6277
Druva: Petite Sirah
Ursprung: USA, Kalifornien, North Coast, Sonoma County, Russian River Valley
Pris: 139 kr
Producent: Foppiano Vineyards
Årgång: 2010
Alkoholhalt: 15,0 %

Även detta vin har ett utseende av tät, mörk och blålila färg enligt Systembolaget. Doften var lite fräschare än föregående vin och jag nämnde att det var lite mintdoft. Detta håller Systembolaget tydligen med om då de anger doften som ”Fruktig doft med fatkaraktär, inslag av mörka bär, plommon, romrussin, mynta och vanilj.” Smaken anger man ungefär som doften – ”Mycket fruktig, eldig smak med fatkaraktär, inslag av skogsbär, plommon, viol, mynta, choklad och vanilj.” Smakklockorna anger man som följande, 10 på fyllighet och vardera 9 på strävhet och fruktsyra. Vinet passar bra till grillade rätter av lamm- eller nötkött, och även till ostar. Vinet har lagrats 20 månader på franska ekfat och är nytt på Systembolaget sedan mars 2013.

 

Nativa Single Vineyard Gran Reserva

Systembolagets varunummer: 6268
Druva: 70% cabernet sauvignon, 30% carmenere
Ursprung: Chile, Rapel
Pris: 129
Producent: Nativa Eco Wines
Årgång: 2010
Alkoholhalt: 14,0 %

Utseendet är liksom de två tidigare vinerna ”tät, mörk och blålila färg”.  Personligen tyckte jag direkt att vinet både doftade och smakade mycket av svarta vinbär. Enligt Systembolaget anges både doften och smaken som ”Generöst fruktig doft med fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, kaffe, örter, björnbär och vanilj.” Några i gruppen som provade tyckte att det smakade alldeles för mycket som vinbärssaft. Fyllighet och fruktsyra sätts till 9, medan strävheten sätts till 8. Även detta vin anses passa bra till grillade rätter av lamm- eller nötkött. Vinet är ekologiskt odlat och har lagrats ett år på franska ekfat.

Seghesio Sonoma

Systembolagets varunummer: 22562
Druva: Zinfandel
Ursprung: USA, Kalifornien, North Coast, Sonoma County
Pris: 179 kr
Producent: Seghesio Family Vineyards
Årgång: 2011
Alkoholhalt: 15,0 %

”Mörk, blåröd färg” säger Systembolaget om utseendet på detta vin. Jag hade svårt att se någon direkt skillnad på dessa fyra viner även om det gick att ana någon nyansskillnad. Om doften säger man ”Generöst fruktig doft med fatkaraktär, inslag av björnbär, blåbär, mintchoklad och vanilj.” och om smaken ” Generöst fruktig smak med fatkaraktär, inslag av björnbär, plommon, mintchoklad, peppar och vanilj.” Fylligheten anges till 10, strävheten till 8 och fruktsyran till 9. Vinet ska passa bra till smakrika rätter av lamm- eller nötkött, gärna grillat. Väl på fjärde vinet gissade både min sambo och jag att detta var ett Zinfandelvin, och det var det ju mycket riktigt.

 

Sammanfattning

Fyra bra och goda viner provades. Går man bara efter smaken så tycker jag definitivt att det sista vinet (Seghesio) var det godaste, lagom tungt och komplext. Däremot har jag svårt att gå och köpa ett vin för 179 kr. Det finns andra bra, och betydligt billigare, Zinfandelviner. Även de andra tre vinerna i provningen var mycket bra, kanske även mer värda att köpa om man väger in priset. Nativa var mycket gott – men det kan finnas risk att det blir för mycket svartvinbärssmak – här är det nog mer tvunget att man dricker det till rätt mat än som sällskapsvin.

 

 

Ölprovning på Systembolaget

Provning

För några dagar sedan var jag på en ölprovning hos Systembolaget i Karlstad. Det var första gången jag var på provning i deras regi. Inte den sista däremot, provningen var bra arrangerad och var på en lagom nivå för min del. Med på provningen var ca 20 personer. Det var blandat i åldrar och kön. Vi välkomnades av två personer som höll i provningen, varav en var utbildad sommelier. Båda var anställda på Systembolaget. Vi visades till ett långbord i personalens fikarum. Det var förberett med upphälld öl i sex glas plus vatten för varje plats. Det fanns också penna och dryckesprovningshäfte.

Provningen hette ”Världens öl”.  Arrangörerna pratade om Systembolagets provningar, om öl generellt, olika typer, sorter, ingredienser, tillverkningsmetoder. Vi fick inte reda på vad det var för öl förrän vi hade provat.

För andra provningar i Karlstad framöver, se här. För provningar hos Systembolaget i andra städer, se här.

 

Provad öl

Följande sex öl provades under kvällen.

1.      Nanny State (#1947). Producerat av BrewDog, Skottland. Den här första ölen ingick inte riktigt i provningen. Vi fick ändå prova den, dofta, titta på färg och smaka under tiden arrangörerna pratade. Vi fick sedan säga vad vi tyckte och gissa vad det var för öl. Många tyckte att den var bitter, gissade att det var en IPA och ansåg att den var rätt god. Alla blev förvånade när det visade sig att vi hade druckit alkoholfri öl (egentligen 0,5 %)! Enligt Systembolaget passar ölen bäst som sällskapsdryck eller till smakrik husmanskost. Som smakbeskrivning säger man ”Humlearomatisk smak med tydlig beska, inslag av apelsinskal, örter och knäckebröd.” och doften som ”Humlearomatisk, nyanserad doft, med inslag av apelsin, aprikos, ljus sirap och örter”. Min egen bedömning är att den här sorten stod sig väldigt bra gentemot de andra sorterna i provningen. Jag har tillochmed köpt ölen en gång efter provningen. Kostar 12,40 kr för 33 cl.
 

2.      Oud Beersel Oude Geuze Vieille (#1694). Producerat av Brouwerij Oud Beersel, Belgien och lagrad 3 månader. Detta är ett spontanjäst öl med en alkoholhalt på 6 %. Systembolaget tycker den här ölen ska serveras som aperitif eller till skaldjursrätter. Provningsarrangörerna ansåg att det funkar bra till musslor eller ostron. Som beskrivning tycker Systembolaget att ölen har smaken av ”Karaktärsfull, nyanserad, mycket frisk smak med inslag av halm, citron, bokna äpplen, ingefära och stall.” och att doften är ”Karaktärsfull, nyanserad doft med inslag av halm, citrus, ingefära, bokna äpplen och stall”. Det här är en ölsort med liten beska och sötma men lite mer fyllighet. I mitt eget tycke så kände jag en smak av pressad lime, och detta höll några andra med om. Smaken är ganska speciell för att vara öl, kanske skulle det passa bäst som en fördrink innan maten. Lite dyrare, 39,90 kr för 37,5 cl. Men då får man ju också en snygg flaska med ”champagnekork”.
 

 

3.      Spaten Optimator Doppelbock (#1596). Producerat av Spaten-Franziskaner-Bräu, Tyskland. Mörk lager med 7,6 % alkoholhalt. Ölen bör serveras som sällskapsdryck eller till husmanskost på t.ex. lamm eller nötkött enligt Systembolaget. Smaken beskrivs som ”Nyanserad smak med inslag av katrinplommon, torkade aprikoser, honung, choklad, kaffe och kavring.” och doften som ”Nyanserad doft med inslag av katrinplommon, honung, lakrits, örter, choklad och kavring”. Färgen är mörk och rödbrun. Ganska fyllig öl med liten sötma och en del beska. Det här var ingen öl jag kommer att köpa igen. I mitt tycke var det den ölen i provningen som passade mig minst. Märklig, konstig och obeskrivlig smak. Den kostar i alla fall 24,90 kr för 50 cl.
 

4.      Hobgoblin (#11272). Producerad av Wychwood Brewery i England. Ale med 5,2 % alkoholhalt. Bör enligt Systembolaget serveras som sällskapsdryck eller till smakrik husmanskost på nöt- eller fläskkött eller fågel. Gärna till feta rätter eller grytor. Smaken beskrivs som ”Fruktig, maltig smak med inslag av choklad, fruktkaka, aprikosmarmelad, örter och kaffe.” och doften som ”Fruktig, maltig doft med inslag av choklad, fruktkaka, aprikosmarmelad och kaffe”. Någon vid provningen tyckte att ölen doftade hallonbåtar. Jag kan inte annat än att hålla med. Ganska stor beska och fyllighet men inte så mycket sötma. Jag blev inte speciellt förtjust i den här ölen under provningen. Däremot vet jag att jag har druckit den tidigare och att jag har tyckt den har varit okej. Kanske ska man ge den en ny chans – till rätt mat. Kostar 14,90 kr för 33 cl eller 19,90 kr för 50 cl. Detta är nog ett ölmärke som har sålt några extra flaskor p.g.a. sin etikett.
 

 

5.      Chimay blå (#1651). Producerat av Chimay, Belgien. Ale med hela 9 % alkoholhalt. Serveras som sällskapsdryck, till ost eller till smakrik husmanskost som nöt eller vilt. Gärna kraftig och fet mat. Smaken beskrivs som ”Nyanserad, kryddig smak med sötma, inslag av knäck, dadlar, hallon, mörk choklad och pomerans.” och doften som ”Nyanserad, kryddig doft med inslag av knäck, hallon, torkad frukt, kavring och lakrits”. Grumlig öl med mörk, rödbrun färg. Riktigt fyllig, ganska stor beska och sötma. Inte heller denna ölsort föll mig speciellt bra i smaken. Kostar också hela 28,90 kr för 33 cl.

6.      Sierra Nevada Torpedo Extra IPA (#11528). Producerat av Sierra Nevada Brewing, USA. India Pale Ale, IPA, på 7,2 % alkoholhalt. Även denna öl passar som sällskapsdryck eller till smakrik husmanskost, helst på lamm eller nöt. Smaken beskrivs ”Nyanserad, fruktig, humlearomatisk smak med tydlig beska, inslag av aprikosmarmelad, ljust bröd, knäck, örter och apelsinskal.” och doften ”Fruktig, tydligt humlearomatisk doft med inslag av pors, aprikos, apelsinmarmelad och knäck”. Ganska stor beska och fyllighet, liten sötma. Färgen är orangegul och något oklar. Den här tyckte jag var ganska god, jag gissade att det var en IPA och det stämde ju bra. Kostar 26,90 kr för en flaska på 35 cl.

 

2012 och 2013 – året som gick och det som kommer

Malala Yousafzai (http://muslimwriters.org)
Det finns många bilder att välja ut för det gångna året.
Jag väljer denna enda bild - som en påminnelse om världens tragedier
men framförallt för det hopp och och engagemang som finns för en bättre värld.
Mer om Malala kan läsas mot slutet av inlägget.

För ett år sedan skrev jag ett inlägg om 2011 och ett annat om förväntningarna inför 2012. Jag har alltid gillat det där med årskrönikor så det kanske får bli en tradition här på bloggen att skriva ihop ett sammandrag av året som har gått och förväntningarna på det nya när vi precis har tagit klivet över ett årsskifte.  

Vid förra krönikan så skrev jag att 2011 hade varit ett riktigt skitår. Det känns skönt att kunna skriva att 2012 var mycket bättre om än jobbigt till viss del. Mina problem med hjärtklappningen som hade startat under 2011 fortsatte fram till ett nytt ingrepp i slutet av april. (Om problemen och operationen går att läsa bland annat under följande inlägg: Hjärtfel,  120 beats per minute, Operation Heart Beat och Ablation). Efter april har jag faktiskt, peppar, peppar, mått ganska bra och inte haft några hjärtklappningar alls. För övrigt har det privata livet rullat på ganska behagligt och odramatiskt för min och min sambos del.

Som vanligt är det intressant att följa vad som händer runtomkring en, såväl lokalt som globalt och någonstans däremellan. Att rangordna händelser blir fel och jag har ingen ambition att få med allt viktigt heller. När jag tänker på vad som har hänt under 2012 så finns det såklart vissa bilder som ploppar upp i huvudet.

”Etiopiensvenskarna”, journalisterna Johan Persson & Martin Schibbye frigavs i september efter 14 månader i etiopiskt fängelse. Förmodligen en fruktansvärd tid, och både UD och Carl Bildt fick kritik för att man inte kunde få ut journalisterna tidigare. Personligen förutsätter jag att UD, Carl Bildt, ambassadör Jens Odlander och övrig personal i Addis Abeba gjorde ett magnifikt diplomatiskt arbete som fick ut Martin och Johan 10 år innan de skulle släppas. Man kan såklart se allt från flera vinklar.

Annat som har satt sig i huvudet är en potpurri av bilder från OS i London, när Obama blev omvald till president, vår nya prinsessa Estelle, Anders Behring Breiviks hånflin i rätten när han dömdes till Norges hårdaste straff efter terroristhandlingarna i Oslo och på Utøya året innan, och kryssningsfartyget Concordia som gick för nära den italienska kusten och gick på grund.

Tusentals och åter tusentals människor flyr Syrien där oroligheterna och striderna fortgår. För några år sedan var jag på en föreläsning av Sveriges dåvarande generalkonsul i Istanbul, Ingmar Karlsson. Vad jag mest kommer ihåg är att han då sa att när (inte om alltså) gnistan tänds i Syrien kommer striderna och splittringen bli mycket värre än den har varit i Irak.

I Afrika kan man se både hopp och tragedi. Läget i Somalia är fortfarande osäkert men tecken dyker ändå upp på på flera sätt att något positivt är på gång att hända i landet. Mali är däremot vad man har börjat kalla för det ”nya Somalia”. Efter en statskupp och strider med och mellan rebeller har landet i praktiken delats och sharialagar har införts i de norra områden som är knutna till de al-Qaidastödda gerillagrupperna. I Kongo-Kinshasa fortsätter också oroligheterna mellan regeringsstyrkor och olika grupperingar. I november intog gerillagruppen M23 Goma i Norra Kivu-provinsen vid gränsen mot Rwanda. I Centralafrikanska Republiken har oroligheterna mellan regerings- och rebellstyrkor intensifierats de sista dagarna innan nyåret och det kommer att bli intressant att följa utvecklingen där.

Massakrer har utspelats USA, vilket på nytt (för niohundrafemtioelfte gången?) har skapat debatt om vapenlagarna. I Denverförorten Aurora sköt en vettvilling ihjäl minst 12 personer i en biosalong i juli och i december sköts 27 personer ihjäl vid en skola i Newtown, Connecticut.

Upplopp har drabbat Indien under slutet av 2012 efter att flera fall av gruppvåldtäkter har ägt rum mot unga kvinnor. Det mest uppmärksamma fallet är en 23-årig kvinna som utsattes för en brutal gruppvåldtäkt på en buss i New Delhi. Kvinnan kastades efter den långa och brutala händelsen av bussen i farten. Kvinnan avled senare på ett sjukhus i Singapore. I ett annat fall tog en kvinna sitt liv efter att inte ha fått någon hjälp av polisen efter en gruppvåldtäkt. Hon häcklades istället av polisen och uppmanades ta tillbaks sin anmälan och gifta sig med någon av förövarna.

I grannlandet Pakistan sköts den 15-åriga skolflickan Malala Yousafzai i huvudet av talibaner i ett mordförsök. Flickan är sedan tidigare känd för att, trots sin unga ålder, under flera år ha kämpat för flickors rättigheter att gå i skolan. Redan som 11-åring skrev hon en blogg under pseudonym för BBC där hon förde fram hur livet var i det talibanstyrda Swat-distriktet i Pakistan. Det har förts fram seriösa önskemål om att hon skall nomineras till Nobels fredspris. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon proklamerade att 10 november ska firas som Malaladagen. Läget för Malala efter mordförsöket var kritiskt men hon kunde senare flygas till Storbritannien för operation och vård.

2012 – ett år med glädje och sorg, hopp och tragedi. Vad kommer 2013 att ha i sitt sköte? Det är som ett oskrivet blad. Som vanligt antar jag att vi får läsa och höra om oroligheter i Mellanöstern och rebellrörelser i Afrika. Protester lär förekomma på Tahirtorget i Kairo och ekonomin i Grekland håller väl sig på extremt låg nivå.  Personligen ser jag fram emot en resa till varmare breddgrader med min sambo nu under vintern. Det lär förmodligen dyka upp något om det i bloggen framöver…

God fortsättning på 2013!

Etiopiensvenskarna, ambassadstormningar och gripande av t-banerånaren

Det har varit en intressant dag. Nyheter att följa från när och fjärran.

Klockan 11:21 idag så landade "Etiopiensvenskarna" Johan Persson och Martin Schibbye i Sverige efter 14 månader i etiopiskt fängelse och några dagars rekreation i Istanbul. Senare på eftermiddagen hölls en presskonferens med de två frilandsjournalisterna. Jag såg en del av presskonferensen på teve. (Förlåt min kära arbetsgivare för att jag tog en dryg halvtimme och sysslade med icke arbetsrelaterade uppgifter...) Det ska bli intressant att se vad som kommer ur allt detta. Några korta reaktioner på presskonferensen då; Martin & Johan skötte sig bra. Det märktes på Martin att han förmodligen har ägnat sisådär 14 månader till att förbereda sig för vad han ska säga den dagen han är fri. Inget fel i det. Johan fick frågan om det här att han har poserat med vapen. Svaret blev att det naturligtvis var idiotiskt. Bra, ingen idé att försöka kringgå detta. En annan reflektion på presskonferensen var att det var dåligt ljud, svårt att uppfatta frågorna som Martin & Johan fick. Hur svårt kan det vara att ordna till en presskonferens där ljud fungerar ordentligt när man har haft gott om tid att förbereda sig?

Demonstrationerna i den muslimska världen mot i första hand USA och den kontroversiella filmen som har lagts upp på Youtube har fortsatt. Häromdagen dödades amerikanske ambassadören i Libyen. Protester har pågått utanför amerikanska ambassaden i Kairo under några dagar. Nu har det spridit sig ordentligt. Amerikanska ambassaden i Jemen har stormats. Stora protester i Tunisien, Sudan, Qatar, Iran, Bangladesh.. Även tyska ambassaden i Sudan har stormats och eventuellt satts i brand. Vi får se vad detta mynnar ut i. Amerikanske Sverigeambassadören är på besök i Karlstad i dagarna två, säkerheten har höjts även här.

Den person som rånade en medvetslös man på tunnelbanespåret i Stockholm och fångades på övervakningskamera har troligtvis gripits. Bra det. Han måste ha varit en av Sveriges mest hatade människor den senaste veckan.

Vettvillingar och terrorister

Då har det hänt igen. Ett nytt vansinnesdåd i USA. Minst 12 döda och mängder med skadade människor efter att en vettvilling börjar skjuta inne i en biosalong. Denna gång i Aurora, en förort till Denver i Colorado. Detta ställe ligger bara ett par mil från Columbine High School där två elever dödade 12 andra elever och en lärare i ett annat vansinnesdåd i april 1999.

Efter varje sådant här illdåd i USA, och det har ju varit en del, så tycks debatten om vapenlagarna ta fart på nytt. Men vad händer egentligen? Hur hade det amerikanska samhället sett ut om inte vapenlagarna hade varit så liberala? Hade dessa vansinnesdåd då varit färre?

Några andra frågor dyker upp i mitt huvud emellanåt; Vad är det med folket i USA egentligen? Är de helt förryckta? Så är det naturligtvis inte, det finns såklart idioter och normala personer där liksom överallt i världen. Det ser man om inte annat eftersom det är två dagar sedan en självmordsbombare tog flera israelers liv i ett attentat i Bulgarien och ett år sedan attentaten i Oslo och på Utøya av Anders Behring Breivik. Just idag gav också skotsk domstol besked om att Nasserdine Menni är skyldig till finansiering av terrorism i samband med Taimour Abdulwahabs själmordsbomb i Stockholm 2010. Just idag har också en svensk-libanesisk medborgare omhäktats på Cypern för misstänkt terrorbrott.

Terrorister eller vettvillingar får nog alltid tag på vapen av något slag. Fast hårdare vapenlagar i USA kanske hade stoppat några dåd, eller olyckor, på marginalen. Och de som omkommer eller skadas på marginalen är också människor med namn, vänner, släkt. På deras gravstenar står det troligtvis inte John eller Jane Doe.

Visa större karta

Jag känner en som känner en som…

För ett antal år sedan fastnade jag i en tidningsartikel. Fastna är verkligen rätt ord, för jag har många, många gånger funderat och fascinerats över artikeln och fenomenet under åren sedan dess. Artikeln som var i Göteborgs-Posten hette något i stil med ”Sex handslag från presidenten” och beskrev fenomenet att de flesta personer över hela planeten är i snitt sex handslag från varandra. Att man brukar prata om presidenten (som då avser den amerikanske ledaren) och just handslag är bildligt och symboliskt talat. Man kanske skulle kunna kalla det för länkar mellan folk.

     Teorin verkar vara utarbetad under många år och man har naturligtvis kunnat läsa om det i många andra tidningar och på nätet än i GP. Fenomenet brukar också betecknas ”Six degrees of separation” och det har gjorts en film på temat. Olika försök har gjorts på bland annat Facebook för att åskådliggöra saken. Nu finns till exempel en app som heter just ”Six degrees” där man kan söka och se vad man har för kopplingar mellan sig och vissa andra personer. Säkert har de flesta av oss någon gång hamnat på någon okänd persons Facebooksida och förundrats över att man har en eller flera gemensamma vänner.  

I mina funderingar har jag kommit fram till att jag borde vara tre handslag från presidenten – i alla fall på den tiden Bill Clinton var president. Detta genom att jobbade på Volvo i Kungälv. Någon gång på 90-talet kom den amerikanske ambassadören i Sverige på besök för att den då moderna fabriken skulle visas upp. Jag har naturligtvis hälsat på chefen där jag jobbade, chefen har hälsat på ambassadören och ambassadören har såklart skakat tass med presidenten som har sänt ut honom på posten i Stockholm.

     Jag har säkerligen varit x antal handslag från andra amerikanska presidenter och kanske tre eller färre handslag från Bill Clinton genom någon annan kedja av länkar. Troligt är väl att det finns folk i min närhet som jag känner som i sin tur har få eller färre kopplingar till presidenten. Det finns många yrkesgrupper som har enorma kontaktnät i Sverige och internationellt. Om inte annat så har jag under det senaste decenniet träffat några ambassadörer och andra ambassadfolk. Dessa rör sig med många kontakter, inte minst genom att de byter tjänstgöringsland relativt ofta. I mitt nuvarande arbete har jag kommit i kontakt med många utländska personer, även om kopplingen västerut mot just amerikanske presidenten inte är så stark där.

Egentligen kan jag tycka det är mycket mer fascinerande att vara några få handslag från vem som helst i världen än just amerikanske presidenten eller någon annan känd person. Nu för tiden reser de flesta mycket och kontaktytorna över världen ökar. Om man tänker på de handslag som vem som helst har gjort på nära håll, kanske i sin egen stad eller landsdel, så är kontakterna och länkarna väldigt omfattande. De flesta känner också folk som bor på andra ställen eller i andra länder – detta genom att folk flyttar, arbetar, reser...

     Många gånger tycker jag att mina egna kontaktytor är rätt små, men tänker man på att man har haft några jobb, gått i några skolor och även har flyttat några gånger så har det ju handskakats en del. För att visa på kontaktnätet i sin enkelhet kan man isolera en mindre grupp man känner. Jag har idag ca 30 kollegor. Alla dessa har naturligtvis också gått i olika skolor, arbetat på andra ställen och lärt känna andra folk. Många av dem har, liksom jag, flyttat hit till Värmland från andra ställen. Några av dem från andra länder.

De flesta av oss har säkert en hel del internationella kontakter – och de personer man känner ute i världen har alla ett liknande, om än större eller mindre, lokalt kontaktnät där de bor som man själv har.  Jag har i jämförelse med många andra inte rest så vansinnigt mycket men det har ändå blivit lite under åren. I samband med mina studier så har jag vistats en del på Balkan. Flera av mina kontakter sedan dess är nu spridda över andra delar av världen. I mitt nuvarande arbete har jag varit på tjänsteresor i Norge, Tjeckien och Sudan. Jag träffar också folk från stora delar av världen i mitt jobb här i Sverige, speciellt från Afrikas horn, Mellanöstern och Balkan.

Om man bara ser till Afrika, en kontinent som många av oss tycker vi har relativt lite att göra med, så har jag själv kontakter med och känner någon som känner någon som… Detta gör att jag vet att jag har länkar till folk i stort sett hela kontinenten. Tänk vilka kontaktytor dessa personer i sin tur har! Av Afrikas drygt 50 länder är det bara 15-20 som jag inte vet eller kan komma på några kopplingar till. (Är du som min länk i din tur en länk till någon i Mauretanien, Guinea-Bissau, Sierra Leone, Benin, Mali, Niger, Tchad, Centralafrika, Ekvatorialguinea, São Tomé-Principe, Gabon, Lesotho, Botswana, Zimbabwe, Sydsudan, Mocambique, Madagaskar, Komorerna eller Seychellerna?)

Några andra funderingar angående detta har ploppat upp med tiden. Det kanske inte alls är att så få handslag mellan folk är det mest fascinerande. Minst lika intressant skulle det kunna vara att se kontakten mellan folk i så många steg som möjligt, så länge man kan se hela den obrutna kedjan. Att kunna visa att man känner grannen genom en lång kedja som sträcker sig runt hela jorden är mer komplex än att vara några handslag från presidenten. Det blir lite som med släktforskning – man tar sig så långt bort som möjligt. Tänkbart är också att inte bara se vem man känner utan vem man har känt. Att kunna belägga att jag kände någon som kände någon som … kände Gustav Vasa vore rätt häftigt.

Liksom den där tidningsartikeln jag läste i GP för några år sedan (medan jag åt lördagsmiddag på kinakrogen Tai Lee i Kungälv och väntade på någon kompis) så avslutar jag detta inlägg med att man får fundera på vad ett handslag är och vad man kan byta ut det mot. Handslagen är kanske bildligt talat och man kan ju fundera på hur man drar gränserna för de där länkarna mellan folk. Är det just konkreta fysiska handslag som gäller eller är det när man rent allmänt har tjingsat på någon? Intressant skulle också kanske vara att byta ut det hela och se kopplingar mellan folk som har arbetat med varandra, semestrat ihop, spelat rysk roulett, haft förhållande, snuddat vid varandra, sagt förlåt… och ja, vad som helst egentligen. Det ena mer känsligare än det andra.

Vilka människor har du bekantat dig med under åren?

Hur många handslag är vi från varandra?

Funderingar som dessa gör att man får fler frågor än svar.