Franska styrkor i Afrika

Den humana katastrofen i Centralafrikanska republiken är en av de värsta i världen och man kallar oroligheterna den glömda krishärden – få känner till den. Ända sedan 2006 har det pågått en väpnad konflikt om regeringsmakten. I slutet av 2012 så kom rebellerna närmare och närmare huvudstaden Bangui. President Francois Bozizé bad landets forna kolonialmakt Frankrike om hjälp att bekämpa rebellerna. Alldeles efter jul svarade den franske presidenten Francois Hollande att man inte tänker ingripa i Centralafrikas inre angelägenheter, att de dagarna är över. 

Franska styrkor i Mali
(http://www.telegraph.co.uk)

Ganska precis två veckor senare har franska styrkor gått in i en annan av sina forna afrikanska kolonier, Mali. Samtidigt gjorde franska styrkor även en insats i Somalia för att få ut en av sina medborgare som hade varit kidnappad av al-Shabab sedan 2009. Den operationen gick, för att vara rent krass, fullständigt åt pipsvängen. 17 personer ur den terroriststämplade organisationen dödades – men även ett par franska soldater och gisslan.

I Mali har de franska operationerna gått bättre. Rebellerna har börjat trängas tillbaks något. Rebellerna har egentligen bestått av olika grupper geografiskt och över tid. Under våren 2012 delades Mali i praktiken i två delar. Rebeller utropade staten Azawad i april (se mitt blogginlägg om detta). Delar av rebellerna anslöt sig senare till al-Qaidagrupperingar och Azawad som land existerar inte idag (om det nu har gjort det överhuvudtaget). Norra Mali, som idag helt domineras av al-Qaidasympatiserande grupper är det största geografiska område som al-Qaida har haft i sin hand, ett område stort som Afghanistan (vilket de inte hade makten över när de höll till där). Idag blev det klart att Frankrike kommer utöka sin styrka i Mali till 2.500. Det västafrikanska samarbetsorganet Ecowas förbereder en styrka på 3.000 soldater. Vissa andra länder har också sagt sig beredda på att sända styrkor av olika slag.

Situationen i Mali den 18 januari 2013
(http://www.polgeonow.com)

Rebellerna i Mali har hotat att slå till mot franska mål, och andra länder som blandar sig i landets angelägenheter. Det gjorde man också den 16 januari när en grupp attackerade gasutvinningsanläggningen i östalgeriska In Amenas. Anställda algerier och utlänningar togs som gisslan. Algeriska styrkor ska sedan ha försökt frita gisslan och fullständig kaos har rått. Idag meddelade algeriska myndigheter att den militära aktionen vid In Amenas är avslutad. Det råder fortfarande förvirring om hur många som var tagna som gisslan, hur många som har klarat sig och hur många som har dödats. Ödet för bland annat sex norrmän är ovisst fortfarande.

Kopplat till rebellerna i norra Mali är också den svenske turist som togs som gisslan i november 2011 i en hotellfoajé i Timbuktu tillsammans med en sydafrikan och en holländare. En tysk dödades vid tillfället. UD har hållit tyst om denne svensk, förmodligen med all rätta för att inte äventyra hans säkerhet. Inga nya uppgifter om mannen verkar ha nått media på mycket länge.

Slutligen - två tips på bloggar om intresse finns för att läsa vidare om Mali och Afrika:
Political Geography Now och Ethno Press.

Tack för att du har läst detta inlägg.


 

Lite nytt från Afrika

I ett tidigare inlägg skrev jag om den etiopiske ledarens död. För någon vecka sedan begravdes Meles Zenawi i huvudstaden Addis Abeba. Carl Bildt var på plats, liksom många andra ledare. För Bildt del blev det tillfälle att träffa den nye ledaren Hailemariam Desalegn och byta några väl valda diplomatiska fraser om "Etiopiensvenskarna", Martin Schibbyes och Johan Persson, som sitter fångna. Nu kommer uppgifter om signaler från etiopiskt håll att de båda journalisterna kan bli fria inom kort. Vi får väl se.

I Mali rasar striderna vidare. Natten till idag dödades minst 14 militanta islamister. Enligt vissa källor är det även islamister från Mauretanien inblandade i striderna. Jag har tidigare berört inbördeskriget i Mali och utbrytarstaten Azawad.

Det har varit nya demonstrationer vid den sydafrikanska platinagruvan där 34 arbetare sköts till döds i augusti.

I Marocko dog 42 personer i veckan när en buss körde ner i en ravin mellan Marrakech och Ouarzazate.

Somalias huvudstad Mogadishu har tidigare varit känt för sin rika kultur och arkitektur. Efter decennier av strider är det mesta förstört. Nu visar det sig att det åtminstone finns mycket bevarat i det nationella arkiven, som inspelningar av poesi, musik och politiska tal.




 

Azawad – det nyaste landet

Azawads flagga
(http://anar.zone.free.fr/illu/drapeau_de_l_azawad.jpg)

För bara två dagar sedan föddes ett nytt land i Afrika – Azawad. Eller gjorde det? Om man bortser från den många gånger tragiska och våldsamma bakgrunden som finns när ett land kommer till så tycker jag att det är spännande och intressant. Det beror till stor del av att jag alltid har varit fascinerad av länder, gränser, flaggor och symboler. 

I vanlig ordning när ett land kommer till så är detta händelser som är relativa och beror på vem man frågar. Frågar man en person i staden Pristina om landet Kosovo finns så blir svaret ja. Det blir det också om man frågar folk i Sverige, USA eller Italien – men inte om man frågar någon i Serbien, Ryssland eller Grekland. När blir ett land ett land? Är det när området har utropat sin självständighet? Är det ur svensk synvinkel när Sverige har erkänt landet, eller när EU har gjort det… USA… FN…? Kanske när en majoritet av andra länder har gjort det. Förmodligen beror det på vem som har kontrollen i området och hur seriös statsbildningen är menad.

I Sverige ser vi i allmänhet inte Västsahara som en stat, trots att det var redan 1976 man utropade sin självständighet och även om det finns en viss lobbyverksamhet för att vi skall erkänna landet. Likväl ser vi utan tvivel Taiwan som ett land. Trots detta lär Västsahara vara erkänt av 49 stater medan Taiwan bara av 23. Dessutom har Sverige inga diplomatiska förbindelser med Taiwan, om än många andra kontakter.

Karta
(http://www.yle.fi/ims/imssv/2012/14/915784f7ee05496433/915784f7ee05496433_1.jpg)

Tillbaks till Azawad. En rebellrörelse som kallar sig Nationella rörelsen för Azawads befrielse, MNLA (Mouvement National pour la Libération de l'Azawad) bildades i oktober 2011 för att få självständighet av det tuaregdominerade området i norra Mali. Kärntrupperna i rebellrörelsen lär vara hemvändande legosoldater som krigade för Muammar Khadaffi i Libyen under 2011. I början av 2012 började MNLA sitt gerillakrig för att befria Azawad och de nådde snabbt framgångar.  Den 22 mars så avsattes presidenten i Mali i en statskupp av missnöjda generaler just av anledning av gerillagruppens framgångar. Efter det att gerillan intog det sista stora regeringsfästet i området, Timbuktu, så utropade gerillans talesman Mossa Ag Attaher den självständiga staten Azawad den 6 april, ett område till ytan i stora drag motsvarande Sverige och Norge tillsammans. Inget annat land har hittills erkänt landet.

Timbuktu
(https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijJAvqD9Jx_kRrywEyYCqaRBUa_59d6zNxz8sfCHpVe21HBkilh_UghlKsocHkgG6PyZWOw6aUyYZ8uIoKBJS6X4vzJyQH42dAOtU57jjtgbYIdKB2-5fjzBNH9KLWPn__Cs9CrnJGl10/s1600/timbuktu.jpg)

Det finns ett motstånd från det internationella samfundet att erkänna nya stater, till stor del för att man inte vill se fler konflikter och splittringar som kan sprida sig. Därför har inte områden som Somaliland eller Sydossetien erkänts trots att ”moderlandet” (Somalia respektive Georgien) inte har någon kontroll över området. Ibland görs undantag då konflikter har varit så långtgående att det bedöms som en vinst att erkänna områdena, som med Kosovo eller Sydsudan.