Minisemester

Förra veckan blev det några dagars minisemester i mina gamla hemtrakter. Vi hade hyrt bil för en vecka. Rättare sagt, min sambo hade hyrt bil och var den som körde, då jag fortfarande har körförbud sedan stroken förra året.

Bohuslän!

På tisdagen åkte vi de 25 milen söderut till Surte för att hälsa på och bo hos vänner (och fadderbarnen!). Det både regnade och åskade rejält periodvis, så resan gick lite långsammare än vanligt. Sambon blev riktigt dålig på kvällen, förmodligen av en kombination av migrän och vätskebrist. Vi andra fick ringa sjukvårdsupplysning, ordna hemmagjord vätskeersättning, ta fram spyhink och badda varm panna med våt, kall handduk.

På onsdagen var sambon bättre och på kvällen kunde hon, jag och min syster åka till en kusin i Surte som vi inte har träffat på några år. Där var det fler kusiner och det blev en mycket trevlig kväll med  nostalgiskt prat och god mat.

Torsdagen ägnade jag och sambon åt en ”rundtur” i Kungälv. Först till en moster, där vi fikade och pratade om släkten och hundra andra saker. Min Alla tiders moster hade jag inte träffat på två år så det var verkligen trevligt att göra ett litet besök där.

Moster och jag framför en vägg med släktfoton.

Turen fortsatte till far. Nytt släktprat och fika. Jag fick med mig en hel del material som jag kommer ha nytta av i min släktforskning.

En bit mat blev det sedan på Oskars Hamburgerbar. Den där matbiten blev i vanlig ordning en Piri piri-hamburgare. Oskars var ett favoritställe när jag bodde i Kungälv och jag besökte det regelbundet sedan det öppnade 1989. En enda gång under de gångna 25 åren har jag ätit en annan hamburgare än Piri pirin på det stället.

Innan återfärd till Surte blev det en tur till kyrkogården för att hälsa på mor. Ett av mina måsten när jag är och hälsar på i Kungälvstrakten.

Jag och fadderbarnet Melker gosar lite en morgon.

På fredagen åkte vi med Surtefamiljen till deras sommarstuga vid kusten. Så härligt att se och känna det salta havet och Bohusläns klippor. Av olika anledningar blev det varken bad eller krabbfiske. Men det blev desto mer gosande med fadderbarnen. Och fika, middag och mer fika på verandan. Jag fick också lägga ner några hirskolvar där mina tidigare himmelsflugna undulater är begravda. Det var fint och jag fick nästan en liten tår i ögat.

Sen tillbaks till Surte för lite soffhäng och tjöt innan läggdags.

På lördagen åkte vi åter till Karlstad.

Det blev några trevliga dagar i mysigt sällskap. Som vanligt så hinner man inte träffa alla människor man vill träffa och göra allt man vill, men det är så det är. 

Tack för denna gången älskade, goa Viktor & Melker

Natalis post ictus

Första julen efter stroken

Stroke

”Natalis post ictus” är min egen hemmasnickrade översättning till latin av ”jul efter stroke”. Men varför babbla latin som jag inte kan? Kanske har jag blivit lite påverkad av 5 månader på sjukhus.

Jag har tidigare här i bloggen skrivit om min stroke men jag kan sammanfatta det lite här.

Den 11:e augusti drabbades jag av massiv stroke och var mycket nära att lämna detta liv. I början efter stroken var jag som ett kolli i sängen, låg med blöjor och kunde inte röra mig. Det konstaterades snart att stroken hade gjort mig svag på vänstersidan. Kunde inte röra ben/fot och arm/hand samt hade lite bortfall i synfältet. Med snabb och bra insats av sjukgymnast och arbetsterapeut kom jag efter några veckor upp i rullstol. Jag såg rullstol som en kommande framtid för mig, och tyckte det kändes dystert även om jag var nöjd att vara vid liv. Sedan har vägen varit lång och krokig men gått framåt. Jag kunde börja gå med olika hjälpmedel. Exakt på dagen tre veckor före julafton fick jag komma hem från sjukhuset. En vecka senare började jag träna på Dagrehab och det är där jag är nu i utvecklingen.

Jul

Några dagar innan jul slog det mig att det lika gärna hade kunnat bli så att jag hade behövt fira jul och nyår i sjuksängen. Att vara hemma var den bästa julklappen jag kunde ge mig själv och min sambo. Även om jag ibland åker färdtjänst och tillochmed buss så är det inte lätt att knalla runt på stan med käpp och ett ben som inte riktigt vill vara med. Således var det glest med julklappar under granen i år – ja, det blev inte ens nån gran. Min sambo och jag hade ändå kommit fram till att det viktigaste var att vi firar julen tillsammans och äter gott.

Under jul blev det besök av diverse föräldrar, syskon och hund. Mycket trevligt! Jag hade räknat med att jag förmodligen skulle bli tvungen att lägga mig och vila en hel del, pga hjärntröttheten. Detta blev aktuellt vid nåra tillfälle – men inte under måltider och julklappsutdelning. Första julen efter stroken gick väldigt bra på det stora hela.

Multikultimat

Julmat med influenser
 från både här och där.

Äggost - specialitet från Bohuslän -
ett måste på jul!

Både sambon och jag är ”ursvenskar” – men ändå är det intressant att se hur julens matbord är influerat från olika landskap och länder. För vår del kommer matbordets influenser från Värmland, Bohuslän, Norge, Finland, Åland, Karelen, Ryssland, Sachsen och säkerligen en gnutta från Polen. I vissa fall kan det vara svårt att peka ut exakt var den och den rätten kommer ifrån. Anföräldrar har flyttat, tagit med sig recept och säkert gjort om en hel del. Rätterna har nog förändrats en hel del från ursprung tills de serveras på vårt julbord.

Jag kan/orkar inte göra  så mycket i köket numer i och med mina funktionsnedsättningar . Därför var det lite extra roligt att i år faktiskt kunna bistå med mina huvudsakliga julmatsrätter. Dessa är potatissallad från tyska Sachsen (även om potatis-skalandet och –delandet delegerades till den äldre generationen), surkålen och äggosten.

Det var den semestern

Då sitter man här sista semesterdagen och känner höstluften i det fina vädret. Egentligen slutade semestern visserligen i fredags kl 16.27 men det är ju först imorgon jag börjar jobba.

Semestern har varit som uppdelad i fyra delar och har följt veckorna ganska väl. Vi hade inte planerat semestern särskilt väl, men den kan summeras på ungefär det sättet vi hade tänkt oss den.

Den första veckan blev det till att varva ner efter allt slit. Det blev också tid till att röja och städa. Hemmaplansturistande blev det också med båttur på både Vänern och med båtbussen inne i Karlstad. Det blev också några kortare besök av nära och kära. Under veckan var vi fågelvakter åt mina egna undulater Pondus & Elsa som jag inte längre har huvudvårdnaden om. Det var första gången fåglarna var på besök i Karlstad. De fann sig tillrätta bra, kvittrade, pratade och flög runt. Till och med sambon blev ganska begeistrad över dem.

Elsa & Pondus - för ovanlighetens skull i buren

Vecka nummer två blev det besök under några dagar av min far. Vi hade hyrt bil och turistade runt i Värmland. Det blev Hammarö i regn, vackra broar i Brunsberg, gränsen mot Norge uppe i Eda kommun, räkmacka i Värmskog. Det blev också bruksmiljö med trevlig utställning i Munkfors, och lite smågrejer i Karlstad. Roligt och trevligt med besök men ändå skönt med några lugna och osociala dagar efteråt innan…

Utställningen "De ovanliga" i Munkfors - här är "Arne på båten"
(OBS! Bilden är mitt foto av tavlan på utställningen) 

…det var dags för den tredje veckan. Några dagar vid kusten. Hälsa på släkt och vänner, fika med andra på sta’n. En skön tur till Marstrand och Jörlandatrakten.

Bohuslän

Den fjärde veckan fick jag för mig själv då sambon började arbeta. Veckan för mig själv kändes välbehövlig. Det är skönt med egentid emellanåt då man kan skrota runt för sig själv.

Den sista semesterdagen. Folk solar i parken - men lite höst är det allt i luften.

Fyra veckor har gått, snabbt förvisso, men det känns som det var längesedan jag var på jobbet. Det skall bli riktigt trevligt att arbeta imorgon. Träffa kollegorna, många har jag saknat, andra inte fullt lika mycket. Det skall också bli skönt att komma in i riktiga rutiner igen. Jag brukar tycka om när alla är tillbaks på jobbet och allt är som vanligt. Jag känner att hösten är nära och det tycker jag verkligen om.

Hur bred är en kust?

Vi har varit några dagar vid kusten. Fast det får mig att fundera på hur nära vattnet man måste vara för att vistas på kusten. Eller för att sammanfatta funderingarna - hur bred är en kust?

Min sambo och jag har hur som helst vistats i Kungälv och Surte några dagar. Det har då också blivit några avstickare och utflykter till havet. Vi har alltså, hur man än vänder och vrider på det, varit vid kusten. Vissa i min situation skulle säga att han/hon har varit hemma. Men hemma för mig är där jag hänger min hatt, och i brist på hatt så är det väl där jag lägger nyckelknippan på hallbyrån. Värmland har varit hemma i drygt 5 år nu.

Under dagarna på kusten (om man nu väljer att kalla det så) har vi umgåtts med släkt och vänner. Det har blivit en och annan fika, goda middagar och trevliga stunder. En av dagarna blev det utflykt med vänner till Marstrand och Jörlanda. På Marstrand blev det flanerande längs kajen och bland gränderna, tittande på båtar och lunch på Villa Maritime. I Jörlanda blev det go'fika, promenad längs vattnet och span efter krabbor. Dosen av Bohuslän, havet och guppande båtar blev påfylld. Att stå på en bohusklippa och titta ut över havet måste jag göra någon gång under året.

Här kommer lite bilder från Marstrand och Jörlandatrakten.

Marstrand med Carlstens fästning

Grossherzogin Elisabeth från Tysland ligger för kaj

Vid kajen på Marstrand

Bohuslän!

Sommarkväll

Krabba i tången vid en brygga