torsdag 30 oktober 2014

En man som heter Ove

Bitter, butter och allmänt grinig

Författare: Fredrik Backman


Sidor: 348

Utspelar sig år: nutid och tillbakablickar
Utspelar sig i: radhusområdet i utkanten av staden

Förlag: Månpocket
Utgiven: 2013 (pocket)

Ove kör Saab. Ove har kört Saab så länge han har kört bil. För det finns ju egentligen inga andra bilar. Folk som inte kör Saab är idioter. Egentligen kan de inte ens kallas folk.

Ove går på inspektionsrundor i radhusområdet. Han kontrollerar dörren till cykelförrådet och hytter med näven åt folk (nåja) som kör inne bland husen. Det finns ju en skylt som säger ”Biltrafik förbjuden”. Skylten har Ove satt upp själv. Så han vet ju.
Ove har ingen vän. Han har väl egentligen aldrig haft någon. Bortsett från Rune då. Rune några hus bort i området. Någon typ av vänskap var det i alla fall. Fast mest för att deras fruar var bästa väninnor. Men sen blev Rune och Ove ovänner. Ingen av dem vet riktigt varför men det kan ha berott på att Ove kör Saab och Rune Volvo.

Nu går Ove mest för sig själv. Skruvar lite här och där. Som han alltid har gjort. Mest och mest förresten. Han är alltid ensam. Ända till den luggslitna katten sätter sig utanför hans dörr och senare följer efter Ove på inspektionsrundorna. Efter att en av de nya grannarna, alltså någon som bara har bott i området några år, råkar backa in med släp i Oves brevlåda så blir Ove mer eller mindre tvungen att prata med grannen. Och grannens fru. Och så vidare. Inget blir sig riktigt likt.


Ove är bitter, butter och mest ilsk, men berättelsen om Ove är så varm. Detta är helt enkelt en sån där underbar bok.

måndag 27 oktober 2014

När tankarna spretar


I augusti skrev jag ett par inlägg om hur mitt hjärta gjorde konstpauser och att jag skulle få en pacemaker inopererad. Jag har i flera inlägg tidigare skrivit om andra hjärtproblem, stroke och blodförgiftning som jag drabbades av förra året.

Den där pacemakern, eller farthållaren som jag brukar kalla den, kom på plats i Göteborg i slutet av augusti. Till slut. Första försöket att sätta in den fick avbrytas då ledarna till hjärtat inte kunde placeras rätt. I andra försöket, någon vecka efter första försöket, gick det bra, då farthållaren placerades på höger sida i bröstkorgen i stället för vänster sida som det försöktes med först. Läkarna stod lite i beredskapsläge för att eventuellt behöva operera in farthållaren efter nedsövning och uppsågning av bröstkorgen. Men nu löste det sig, tack och lov, med lokalbedövning och ett snitt på några centimeter nedanför nyckelbenet. Dagen efter ingreppet transporterades jag tillbaks till Karlstad. Efter en natt på sjukhuset där så fick jag komma hem. Veckan efter det så började jag min arbetsträning som hade fått skjutas upp ca tre veckor.

 

Efter förra årets vedermödor med stroke, blodförgiftning, hjärtoperation och fem månader på sjukhus så har mitt humör ändå varit relativt gott. Lite upp och ner har det gått, men med ett jädra anamma och försök till lite humor så har jag både varit driven och också kommit långt. Att jag skulle få problem med hjärtat nu i somras, just när jag mådde bättre än på länge, har gjort att jag stundtals har känt det som att få benen bortsparkade när jag redan ligger ned. Humöret, lusten och mycket annat har levt lite jojo med tyngdpunkten tyvärr i riktning med tyngdlagen. Att gå upp ur sängen på morgonen har inte samma dragning som för bara några månader sedan.

 

Allt har sannerligen inte varit mörkt dock. Men även ljusa tankar får tankar att spreta. En kontroll av farthållaren någon månad efter montering visade att allt funkade som det skulle. Min arbetsträning fungerar bra. Jag har ökat tiden successivt och från just denna vecka så provar jag på 25 % (dvs 10 timmar / vecka). Roligast av allt på länge är, såklart, att L och jag gifte oss i början av september!

 

Att sortera tankar är inte lätt, att bara stoppa in dem i två olika fack med etiketterna ”roligt” och ”tråkigt” blir lite väl onyanserat. Jag har alltid gillat att nyansera och se saker ur olika synvinklar. När inte detta riktigt fungerar så uppstår ännu fler icke-sorterbara tankar.

 

En sak har jag i alla fall konstaterat efter de gångna 15-16 månaderna – det är väldigt lätt att kaxigt säga att man inte är rädd för döden, innan man ens har promenerat längs stranden till floderna Styx, Acheron eller Yomotsuhirasaka.

fredag 17 oktober 2014

Dimma över Darjeeling

Den allra ypperligaste måbraboken

Författare: Mikael Bergstrand




Sidor:398

Utspelar sig år: ca 2012-13?
Utspelar sig i: mestadels i Indien


Förlag: Norstedts
Utgiven: 2013


Mikael Bergstrands uppföljning av Delhis vackraste händer (här finns mitt blogginlägg om den boken) heter Dimma över Darjeeling. Och vilken uppföljare! Må-bra-bok, feelgoodroman – det finns många beskrivningar. Jag njöt av berättelsen från första till sista sidan.
Göran återvänder till Indien för att närvara vid vännen Yogis bröllop. Väl på plats ska de två bara ordna till några småsaker för att bröllopet skall bli av…Göran och Yogi dras in i skumraskaffärer, får dansa ”Små grodorna”i Delhi, blir teplantageägare i Darjeeling och flyr från skurkar i Sikkim – och framför allt – får lära sig om vänskap, lojalitet och den svåra konsten att leva i nuet.

Mikael Bergstrand lämnar också dörren rejält på glänt för en tredje bok om Göran, Yogi och Indien.

onsdag 15 oktober 2014

Flaskpost från P

Det mångfacetterande mörkret

Författare: Jussi Adler-Olsen


Originaltitel: Flaskepost fra P
Originalspråk: danska
Översättning: Leif Jacobsen

Sidor: 445

Utspelar sig år:
Utspelar sig i: mestadels i Danmark

Förlag: Bonnier pocket
Utgiven i pocket: 2013 ?
Första utgåva på originalspråk: 2009

Detta är 3:e delen om avdelning Q. En berättelse om kidnappningar, sekter och mord och andra mörkheter. Många hopp hit och dit mellan personer, händelser och tider. Det tog mig ungefär ¼ av boken innan jag hade övergett tanken att sluta läsa den helt, till att jag tvärtom kände suget av att vända blad. Sen ökade suget till riktig spänning.

Berättelsen (och böckerna om avdelning Q) beskrivs såhär:

”Tredje delen i Jussi Adler-Olsens hyllade serie om Avdelning Q



Ingen hade sett den repade gamla flaskan som stod i fönsterkarmen på polisstationen i Wick i Skottland. Ingen hade lagt märke till brevet eller undrat varför någon skrivit "Hjälp".

När Carl Mørck och hans assistent Assad på avdelning Q får tag på flaskposten tror de först att det handlar om några barns busstreck. Men när de forskar vidare i det hela inser de att flaskposten är det enda livstecken man fått från två pojkar som fördes bort på nittiotalet. Vilka är pojkarna, vad har hänt med dem och varför har ingen anmält dem saknade? Carl och Assad dras allt längre in i en iskall kidnappares nät och de inser snart att tiden håller på att rinna ut. Trots att många år har gått är kidnapparen fortfarande aktiv.


Kriminalromanerna om Avdelning Q har snabbt blivit en stor framgång, såväl i hemlandet Danmark som internationellt. De handlar om kriminalinspektör Carl Mørck som motvilligt går med på att starta Avdelning Q, en cold case-avdelning inom Köpenhamnspolisen. Tillsammans med sin assistent Assad tar han sig an brott som av alla anses som hopplösa att klara upp.”