9,3 på Richterskalan

Den brutala beskrivningen av när människor går sönder

Författare: Andreas Norman

Titel: 9,3 på Richterskalan

Sidor: 275

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgiven: 2014

”En kväll berättar Erik att man hittat en kvinna i Koh Lanta och att hon nu är i Krabi. Vad har hon för nummer? undrar vi. Han förstår inte vad vi menar. Men hon måste ju ha ett nummer, säger vi. Hon är i Krabi, säger han. Utan nummer? Han ser frågande på oss. Han vet inte, hon gav honom inte sitt nummer. Jag och Conny ser på varandra. Jag får ett skrattanfall. Jaså, en levande människa! Varför sa han inte det? Det är en sådan lättnad att skratta! Tårarna rinner. I vårt arbete är de levande så sällsynta att vi tar för givet att alla människor vi talar om är döda.” (kort utdrag från sid. 128.)

Boken beskrivs så här:

Nyss antagen till UD:s diplomatprogram skickas Andreas Norman till Thailand, dagarna efter tsunamin i Indiska oceanen den 26 december 2004. Oförberedd hamnar han mitt i krishanteringen efter en av de värsta naturkatastroferna i modern tid. Tio år efter flodvågen skriver han nu om sin om sina upplevelser, sin sorg och sin vrede.

9,3 på Richterskalan är en ögonvittnesskildring ur en ung UD-tjänstemans perspektiv - det kaotiska arbetet, hanteringen av döda och mötet med överlevande. En uppgörelse med hopplös byråkrati och ett utforskande av misslyckandets mekanik och en helvetesskildring, där Norman inte väjer för det mest fruktansvärda. Tio år efter katastrofen skriver han nu om sin maktlöshet och sin vrede.

Andreas Norman beskriver sitt arbete och sin tid i Thailand efter tsunamin på ett mycket detaljerat och naket sätt. Han är vass och brutal i sitt beskrivande. Han är frustrerad och arg.

Huvuddelen av boken utspelar sig i Thailand tiden direkt efter tsunamin, men också tillbaks hemma i Sverige efteråt med minnen, krishantering och analyser m.m.  Fast främst utspelar sig berättandet inom honom. Hur han reflekterar, tänker, reagerar…

Detta är en av de bästa böcker jag har läst, kanske den allra bästa.

En rasande eld

Tänkvärd spänningsthriller

Författare: Andreas Norman

Titel: En rasande eld

Utspelar sig år: ca 2012-2013(?)

Utspelar sig i: mestadels i Stockholm, Bryssel och Kairo

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgiven: 2013

Jag fick en bok i present när jag låg på sjukhus förra året. Först nu i somras fick jag läst klart den. Det har sina nackdelar när man inte kan hålla sig borta från att läsa flera böcker samtidigt…

”Carina Dymeks framtid är utstakad. Hon är påläggskalv på UD. Alltid påläst, alltid pålitlig. Efter ett möte i Bryssel blir hon kontaktad av en främmande man som ber henne ta hand om ett usb-minne. Det visar sig vara en rapport om ett nytt europeiskt antiterrorsamarbete. Carina lämnar den vidare till sina överordnade - och blir omedelbart avstängd från sitt arbete. För att bevisa sin oskuld måste hon hitta mannen som gav henne usb-minnet. Hennes nya kärlek, pojkvännen Jamal, försöker enträget hindra henne från att forska vidare. När hon upptäcker att hon är förföljd förstår Carina att det enda sättet att hålla sig vid liv är att få fram sanningen. Det är fler som vill ha fram sanningen men inte alla vill hålla henne vid liv.

Den som fått uppdraget att bevaka Carina är säkerhetspolisen Bente Jensen, som snart blir varse att även hon står under bevakning. Av brittiska MI6? Eller ett terrornätverk? Vem är jägare och vem är jagad?”

En rasande eld är en spännande thriller med spionkänsla.  Det är en katt-och-råtta-lek inom UD, olika säkerhetstjänster och EU-byråkratin med kopplingar till terrorism och Muslimska Brödraskapet. Även om jag aldrig har varit intresserad av EU-cirkusen så hoppas jag på någon uppföljare av något slag med Carina Dymek inom UD-sfären. Då förutsätter jag att den blir lika välskriven och tänkvärd som En rasande eld!