Minister- och twitterstyre

I Sverige har vi inte ministerstyre, i alla fall inte officiellt. Inom vissa departement verkar det ändå vara så. I alla fall som vanlig dödlig samhällsåskådare så verkar till exempel Utrikesdepartementet på hemmaplan bestå av Carl Bildt. Punkt. Idag kan man läsa nyheten om att Etiopiens premiärminister Meles Zenawi har dött. DN har sökt UD för en kommentar, troligtvis för att premiärministern var den som personligen vanligtvis förde Etiopiens talan i frågan om de fängslade ”Etiopiensvenskarna” Martin Schibbye och Johan Persson. UD svarar till DN bara med direkt hänvisning till ett twittermeddelande från Carl Bildt.

Att Carl Bildt verkar driva en stor del av Sveriges utrikespolitik från sitt twitterkonto har vi också sett i det diplomatiska bråket mellan Sverige och Vitryssland den senaste tiden. President Lukasjenko tvingade den svenske ambassadören Stefan Eriksson att lämna landet. Bildt skriver twittermeddelanden och kallar Lukasjenko för buse. Det nämns också twittervägen att den nyutnämnde vitryske ambassadören inte är välkommen till Sverige. Så fortsätter det – alla svenska diplomater i Minsk slängs ut och vitryska ambassaden i Stockholm stängs helt. Vad hände med det gamla uttrycket, så väl gångbart i diplomatin, ”håll dina vänner nära men dina fiender ännu närmare”? Hur har allt detta egentligen gått till? Har Carl Bildt helt enkelt beslutat på eget bevåg att den nyutnämnde vitryske ambassadören inte är välkommen till Sverige, för att presentera det genom sin twitter? Eller togs det ett extra snabbt regeringsbeslut för detta, som det väl borde ha gjorts? Hur genomtänkt är allt detta som resulterat i ett av de största diplomatiska bråken som Sverige har varit delaktig i under de senaste åren? I längden maler byråkratins kvarnar bäst långsamt. Förhastade beslut gagnar sällan någon.

Att Carl Bildt bloggar och skriver twittermeddelanden för att informera omvärlden tycker jag är bra. Det är ofta ypperligt att följa den svenska utrikespolitiken genom dessa kanaler. Fast, det är stor skillnad på att informera, förklara och styra.

Första veckan

Då var den gjord, första arbetsveckan efter semestern. Det är lustigt att man är utvilad efter fyra veckors ledighet och sen är helt färdig redan efter den första arbetsdagen. När man väl hade kommit ihåg alla koder och kunnat logga in i systemen på jobbet var det bara att sätta igång. Lite överraskande fanns det bara 384 olästa mejl. Man känner sig lite ringrostig efter ledigheten och det mesta går knaggligt. Farten börjar nu komma tillbaks i alla fall.

Tungt har det också varit i veckan då jag var på begravning i Kungälv i torsdags. Jobbigt och nedstämt både inför det och även efteråt. För mig var det ett sådant tillfälle där jag kände att jag skulle vilja vara på vilket annat ställe som helst – men samtidigt att det inte fanns något annat ställe där jag ville vara. Det är skönt att det är över.

Ute i världen har det hänt intressanta saker i veckan. Julian Assange fick asyl i Ecuador, och det diplomatiska bråket mellan Sverige och Vitryssland verkar ha dämpat sig något. Det ska bli intressant att följa båda dessa historier framöver.