En
riktigt onödig bok
Författare:
Gaile Parkin
Titel:
Mrs Angels tårtbageri
Originaltitel:
Baking Cakes in Kigali
Förlag:
Libris förlag
Utgiven
2009 ( 2011 på svenska)
Adlibris:
Inbunden/Pocket
”Eeh”
måste vara ett väldigt vanligt ord i Rwanda! Det är visserligen bra när böcker
blir autentiska men det blir i detta fall oerhört jobbigt att se detta lilla
ord i 90 % av alla dialogmeningar.
Det
verkar som att boken är tänkt som någon typ av feelgood-roman trots att den
utspelar sig i Rwanda några år efter folkmordet i landet. Även om det finns (väldigt
få) uns av feelgood-känslor i boken så kan jag sammanfatta läsningen med att
boken inte gav mig någonting, varken under läsningen eller efteråt.
Varför
valde jag ens att köpa och läsa denna boken? Ja, dels var det nog utseendet som
faktiskt har feelgood-karaktär. Men störst anledningen var att romanen utspelar
sig i Rwanda, vilket jag tycker verkar vara ett intressant land såhär nästan 20
år efter folkmordet och striderna. Dessutom har jag en vän, tillika fd kollega,
som bor i landet sedan några år.
När
man skall läsa en bok om Rwanda så kommer åtminstone jag att tänka på två ”stora”
ämnen som kan dyka upp, folkmordet och aids. Utifrån min synvikel så kan detta
bäst beröras genom att gå in på djupet i ämnena eller i stort sätt bara nämna
dem för att de ska tas in som något självklart som finns där i bakgrunden. I
denna roman blir det ett mellanting – både folkmordet och aids får en del
uppmärksamhet men det är för lite för att man ska kunna få en djupare bild och
det är för mycket om man bara vill läsa boken för ren nöjesläsning.
Boken
kretsar runt Mrs Angel som bakar tårtor på beställning åt folk, och det handlar
också om folket som beställer hennes tårtor. Punkt. Det blir varken mer spännande
eller roligt än så.
Förlaget
och Petra Boner och Niklas Lindblad, som står för omslagsbild respektive omslag
– borde nästan få något typ av pris för sin formidabla generalmiss att inte
sätta ut författarens namn på bokens framsida!. Undra om de kan vänta sig en
stämning tro.
