Blogga. Pausa.

Det har varit skralt med mitt bloggande de senaste månaderna, till stor del beroende på det jag skrev i det förra inlägget.
Till veckan blir det hjärtoperation och några dagar på sjukhus i Göteborg. Men sen nångång hoppas jag komma igång med bloggandet igen. Ser fram emot att dela med mig av böcker jag läser och drycker jag provar. Och massa annat trams och seriösiteter förstås.

Tunt i bloggen

Det har varit ganska tunt i min blogg från i juli och framåt. De som ändå har läst i bloggen den senaste tiden eller har följt mig på annat sätt kan säkerligen räkna ut att det skrala bloggandet beror på att jag har legat på sjukhus i närmare fem månader efter att ha drabbats av bland annat blodförgiftning och stroke. Tidigare har jag ofta skrivit om böcker jag läser och drycker jag provar, speciellt whisky och rom. Jag har inte orkat eller haft möjlighet att läsa några böcker under sjuktiden och efter stroken blev jag uppmanad att avstå alkohol i minst tre månader men gärna ett halvår. Jag ser fram emot och tänker fortsätta läsa böcker och prova drycker framöver, och då också skriva om det i bloggen. Det står till exempel flera romsorter därhemma i barskåpet som införskaffades på Barbados i början av året, som fortfarande väntar på att testas.

Min samling av rom från Barbados. Flertalet ännu otestade.

 

Mot varmare trakter

Nu blir det semester på varmare breddgrader under ett par veckor. Om tekniken funkar och håller så kan det kanske dyka upp några små inlägg här, annars kommer det i efterhand senare. På samma sätt kan det hända att jag inte har möjligheter att svara på kommentarer.

Tåget från Karlstad till Stockholm gick inte att starta idag. Drygt en timme senare kom ersättningsbuss. Det är lite skillnad på SJ:s snabbtåg och en kall trång buss. Nu sitter vi på Arlanda, ett antal timmar senare än tänkt. Det blir en natt på Rest and Fly. Imorgon går flyget...

Bloggen fyller 1 år!

Jag kom att tänka på att jag måste ha startat min blogg för ungefär ett år sedan. Efter en snabb titt så kunde jag sen konstatera att det var just idag för ett år sedan jag skrev mitt första inlägg, ”Tabula rasa - Dåkör vi!”. Sedan dess har det blivit ungefär 120 blogginlägg och drygt 13.700 besökare. Det är siffror jag känner mig nöjd med. Mina ambitioner vid starten var att skriva om skilda ämnen och ”lagom mycket”. Om detta kan åsikterna gå isär men jag tycker själv att jag har ”producerat” ungefär det jag tänkte mig då jag startade.

Vad händer nu då? Att skriva en blogg går väl upp och ner som allt annat. Jag är fortfarande i huvudsak taggad att fortsätta med bloggen – hoppas att du kommer att följa med mig ett tag till!

Annat klotter, en aningen äldre än denna blogg.
Fotograferat inne i tornet på Karlstads domkyrka.

 

Ramlösa

Är det någon som har noterat designförbättringen på min blogg? Smaken är visserligen olika, designförsämring kanske andra tycker. Vi får väl kalla det designförändring.

Vad är det då som har hänt? Äntligen och efter mycket letande och trixande så har jag fått bort de vita (fula?) ramarna runt alla bilder!

Det är knepigt att det automatiskt läggs på ramar på bilder och att man inte enkelt kan ta bort det. Nuförtiden har har man ju faktiskt många mallar och dylikt att gå efter när man gör en blogg. Lösningen fanns i kodmallen. Sånt är jag inte van vid att pilla med. Jag hittade lösningen i bloggen Fixa din Blogspot under rubriken Ta bort ram på bilder. Det blev till att hålla tungan rätt i mun och följa instruktionen. Det verkar i alla fall funka bra. Bilderna är nu äntligen ramlösa!

10.000

Den här bloggen startade jag i slutet av december 2011. En månad senare surfade besökare nummer 1.000 in på sidan. Idag tickade räkneverket över och blev femsiffrigt. 10.000 besökare på nästan 10 månader. Det känns kul!

Det är intressant att se under "Populäraste inläggen" vad folk läser mest och hur detta förändras över tid. Ganska många har läst de inlägg som handlar om hjärtfel och ablation, det har också varit någon som senare har hört av sig privat om detta. Jag har också ibland möjlighet att se vad personer har sökt på google när de hamnar på min sida och även där har jag förstått att det är många som har funderingar runt hjärtklappning och inför ablation. Kanon att man också kan hjälpa någon i och med skrivandet.

Det blev några intensiva inlägg häromsistens om kvotuttagningen i Sudan och efter det har jag legat lite lågt. Inom kort kommer det mer svammel om ditten och datten från mig.

Tack alla ni som hittills har läst och kommenterat!

Varannandagsväder

Idag provar jag att blogga från mobilen. Jag har provat det någon enstaka gång förut men det kan vara bra att öva och se så det ser okej ut. Man vet ju inte om man kanske blir "tvungen" att framöver blogga från Barbados eller något annat ställe där man inte har med sin dator.

Det har verkligen varit varannandagsväder det sista. Regn, sol, regn osv. Idag har det varit strålande solsken i Karlstad. Det betydde för min del en långfika med några nära och kära på Café August där fotot också är taget.

Mördaren Anders Behring Breivik

Det skulle nästan kännas konstigt att inte nämna någonting alls om domen mot Anders Behring Breivik när man har en blogg. Däremot tycker jag inte att jag är speciellt insatt i massmorden i Oslo och på Utøya förra året, domen i sig, eller det norska rättssystemet i stort. Jag konstaterar bara att denne mördare har dömts till Norges strängaste straff och att det känns bra. Det enda som inte känns bra i sammanhanget är att Anders Behring Breivik flinar när domen läses upp och att han är nöjd. Eftersom jag inte är tillräckligt insatt i saken skall jag heller inte ge mig in på någon analys, det låter jag andra göra.

Vill man läsa vidare om detta så är det såklart bara att surfa in på i stort sett vilken tidning, radio- eller tevekanal som helst med självaktning eller googla bland tusentals bloggar för hemmasnickrade analyser.

Orkar man inte det så bjuder jag på några länkar här...

Dagens Nyheter - Breivik är tillräknelig – 21 års fängelse

Svenska Dagbladet - Här ler Breivik när domen avslöjas

Göteborgs-Posten - Breivik ville "döda fler"

Verdens Gang - Breivik ville beklage - avbrutt av dommeren

The Washington Post - Norwegian public praises decision to declare Breivik sane and to jail him for his killings

BBC - Anders Behring Breivik rules out verdict appeal

Aljazeera - Norway killer will not appeal sentence



 

Minister- och twitterstyre

I Sverige har vi inte ministerstyre, i alla fall inte officiellt. Inom vissa departement verkar det ändå vara så. I alla fall som vanlig dödlig samhällsåskådare så verkar till exempel Utrikesdepartementet på hemmaplan bestå av Carl Bildt. Punkt. Idag kan man läsa nyheten om att Etiopiens premiärminister Meles Zenawi har dött. DN har sökt UD för en kommentar, troligtvis för att premiärministern var den som personligen vanligtvis förde Etiopiens talan i frågan om de fängslade ”Etiopiensvenskarna” Martin Schibbye och Johan Persson. UD svarar till DN bara med direkt hänvisning till ett twittermeddelande från Carl Bildt.

Att Carl Bildt verkar driva en stor del av Sveriges utrikespolitik från sitt twitterkonto har vi också sett i det diplomatiska bråket mellan Sverige och Vitryssland den senaste tiden. President Lukasjenko tvingade den svenske ambassadören Stefan Eriksson att lämna landet. Bildt skriver twittermeddelanden och kallar Lukasjenko för buse. Det nämns också twittervägen att den nyutnämnde vitryske ambassadören inte är välkommen till Sverige. Så fortsätter det – alla svenska diplomater i Minsk slängs ut och vitryska ambassaden i Stockholm stängs helt. Vad hände med det gamla uttrycket, så väl gångbart i diplomatin, ”håll dina vänner nära men dina fiender ännu närmare”? Hur har allt detta egentligen gått till? Har Carl Bildt helt enkelt beslutat på eget bevåg att den nyutnämnde vitryske ambassadören inte är välkommen till Sverige, för att presentera det genom sin twitter? Eller togs det ett extra snabbt regeringsbeslut för detta, som det väl borde ha gjorts? Hur genomtänkt är allt detta som resulterat i ett av de största diplomatiska bråken som Sverige har varit delaktig i under de senaste åren? I längden maler byråkratins kvarnar bäst långsamt. Förhastade beslut gagnar sällan någon.

Att Carl Bildt bloggar och skriver twittermeddelanden för att informera omvärlden tycker jag är bra. Det är ofta ypperligt att följa den svenska utrikespolitiken genom dessa kanaler. Fast, det är stor skillnad på att informera, förklara och styra.

Ett litet steg - fast åt vilket håll?

Skall ett handslag mellan en premiärminister och en före detta president bana väg för steg i rätt riktning på Balkan - eller skall frostiga relationer helt enkelt läggas på is och fortsätta?

Hashim Thaçi (till vänster) och Boris Tadić
(bild från Belfast Telegraph)

I medienotiser, och kanske framförallt foton, så kablas bilden ut över världen där Kosovos premiärminister Hashim Thaçi och Serbiens tidigare president Boris Tadić skakar hand under ett europeiskt toppmöte i Dubrovnik under lördagen. Det lär ha varit första gången sedan Kosovokriget som de båda möts ansikte mot ansikte.

I både Kosovo och Serbien har reaktionerna över mötet varit blandade. Vissa kretsar i båda länderna menar att detta inte alls är bra för framtiden. Internationellt försöker man se det som ett steg framåt och att det är något historiskt. Som vanligt så får framtiden utvisa... 

När jag ser bilden så funderar jag på de egentligen säger till varandra. Det vore intressant att veta!

-----

Mer om toppmötet och hanslaget går att läsa på Carl Bildts blogg.

Hashim Thaçi var en av medgrundarna till den kosovoalbanska gerillarörelsen UCK och är nu det självständiga Kosovos premiärminister.

Boris Tadić var Serbiens president mellan 2004 och 2012.

-----

En vecka

Nu känns det som att det är dags för ett blogginlägg. Inte för att jag känner mig tvingad, utan för att jag i flera dagar har försökt få fram några av mina funderingar. Det har inte gått så bra, veckan har varit fullt av annat och tomt på ork. Det är lite jobbigt när man har en massa lösa trådar och funderingar. Det finns mycket jag har planer på att skriva här. 

Lösa trådar är också ett begrepp som känns träffande för veckan som har varit. Det har varit hur mycket som helst att göra på jobbet. Ja, så har det väl varit de senaste 2-3 veckorna sedan semestertiderna började. Ofta har jag jobbat ett par tre timmar efter ordinarie arbetstid, och ännu oftare har jag börjat tidigare. De lösa trådarna handlar om att man har så mycket på gång för egen del på jobbet och att man ska täcka upp för folk som är på semester. Stress. En tillfredsställelse är ändå att rätt mycket blir gjort och att man kommer till avslut i många ärenden. Någon på jobbet sa att det känns som om dagarna går fort men veckan långsamt. Jag håller med. Tiden springer iväg men redan i måndags eftermiddag kändes det som om det vore torsdag. En nackdel när det är så mycket stress är att det mesta flyter ihop. På eftermiddagarna vet jag knappt vad jag har gjort och vilka människor jag har träffat, idag vet jag knappt vad jag har gjort i veckan. Om man ändå ska försöka summera veckan så kommer jag fram till att jag har jobbat, sovit och ätit.

Slussen i Pråmkanalen, Karlstad

En av dagarna (vilken det nu var) i veckan så lyckades sambon och jag i alla fall att mötas upp på stan efter jobbet och ta en fika på Café Slusswakten. Detta är ett gammalt hus alldeles vid slussen i Pråmkanalen i Karlstad. Inget modernt kafé alls med latte, cortado, macchiato.. utan här är det bryggkaffe upphällt på termos som gäller. Maten och fikat är god helt enkelt utan krusiduller. Det är trevligt att sitta där i trädgården under en parasoll och titta på folk som går på eller av båtbussen som lägger till bara några meter därifrån.   

Nu är det en vecka kvar att jobba innan semester. Förmodligen kommer det bli minst lika mycket jobb som det har varit det sista. Säkerligen kommer det vara en del mediebevakning på vår verksamhet, precis som det också har varit det sista. Det är inte ofta det är några positiva ord om Migrationsverket i media. Men så är det ju förvisso med flera andra statliga verk. 

Men först så är det helg – och det är skönt!

Thomas Bodström - Rymmaren

Thomas Bodström har kunnat titulera sig på mång sätt genom åren; fotbollsspelare, advokat, riksdags-ledamot, justitieminister, bloggare, författare…

Deckar- eller romanförfattare arbetar säkert vanligtvis med något annat innan de har etablerat sig. Skrivandet är ofta något man till en början sysslar med vid sidan av. Det är ganska fascinerande när människor som är kända för något helt annat plötsligt ger sig in i romanskrivandets värld. Frågan är om det alltid blir så bra.

Rymmaren är Thomas Bodströms första bok om den sympatiske advokaten Mattias, polisen Susanne och den mindre begåvade justitieministern Gerd. Det sägs att Thomas har baserat Gerd på den tidigare justitieministern Beatrice Ask.

Så här beskrivs boken:

Miro Segovic fruktar för sitt liv. Hans kusin Vlado har blivit brutalt mördad på Österåkers-anstalten och nu står han på tur.  

Länskriminalchefen Christian Pedersen leder utredningen av fängelsemordet tillsammans med Susanne Dahlgren. Christian är fast besluten att sätta dit de skyldiga, och snart börjar Susanne undra hur långt han är beredd att gå för att lyckas.

Justitieminister Gerd Lundin, pressad efter en rad kritiserade beslut, ser en chans till revansch om hon kräver hårdare tag på fängelserna.

Brottmålsadvokaten Mattias Berglund får via Susanne reda på att allt inte står riktigt rätt till med mordutredningen och tillsammans bestämmer de sig för att avslöja spelet bakom kulisserna.

Samtidigt, på en advokatbyrå i centrala Stockholm, måste Miros advokat Douglas Malm ta ställning till ett uppdrag. Han brukar inte väja för tvivelaktiga metoder, men denna gång kan det sätta hela hans karriär på spel - och i värsta fall hans liv.

Fångarna på Österåker, advokaterna i Stockholms innerstad och ministrarna i Rosenbad - alla har något att förlora i denna täta och verklighetsnära thriller. Vem kan man egentligen lita på? Och är alla medel tillåtna i jakten på rättvisa?

Alldeles i början av boken begås ett mord på ett svenskt fängelse. Några timmar efter att jag hade läst klart boken slog det mig att jag nog inte riktigt visste vem som faktiskt var mördaren. Det spelar ingen roll. Detta är en deckare där dödandet inte har en central placering utan är mer en periferi handling som påverkar det som bär upp historien – nämligen det ofta fula politiska spelet i makten.

     Här får vi följa intrigerna på advokatbyrån, hos polisen, justitiedepartementet, kriminalvården – och förhållandena dem emellan.

     Thomas Bodströms bakgrund märks väl i de delarna som man vet att han är insatt i, juridiken och vad som händer yrkesmässigt hos de olika aktörerna. Berättandet känns ibland lite mer tafatt i det som händer runtomkring.

Boken är ganska trög i början. Efter en tredjedel tyckte jag den blev bättre och sedan var jag fast ett tag. Jag hade därför förväntat mig att rättegång och överklagande i storyn skulle bli spännande läsning där övertaget svängde fram och tillbaks. Jag hoppades att det skulle bli lika gastkramande som mellan Lisbeth Salander och Teleborian i rättegången i Stieg Larssons Millenniumtriologi. Istället tycker jag att det blev lite platt fall i slutet av denna bok. Kanske speglar slutet ändå hur det ofta ser ut…

Jag utesluter inte att jag kommer läsa någon mer deckare av Thomas Bodström, fast jag tänker inte slänga mig över Adlibris eller bokaffären här i stan för att köpa nästa del heller.

~~~~~

Några länkar som kan vara intressanta:

Thomas Bodströms egen blogg

Om boken på Adlibris
Om boken på Bokus

Om Thomas Bodström på Wikipedia

Nu blir det...

....inget skrivet här i bloggen på några dagar då det är dags för operation i Göteborg.

Under tiden får du/ni gärna skriva en kommentar om bloggen. Eller varför inte ge din åsikt om vad du vill läsa om här framöver i miniundersökningen. Omröstningen är öppen några dagar till och finns här till höger. För dig som läser bloggen i mobilen får du trycka på "visa webbversion" längst ner för att se högerspalten. 

Bloggar, Twitter och Instagram

Under rubriken Bloggar som jag kikar på emellanåt här på högerkanten har jag lagt till några bloggar de senaste dagarna. Några av dem har jag kikat lite mer på och har förstått att det är rolig/intressant/bra läsning. Andra har jag inte riktigt koll på – och tiden får väl utvisa om det blir någon mer läsning. Ta en titt du med, jag ger dem ingen närmre presentation än att länka till dem:

·       Lapsangs funderingar

·       Vem i helvete

·       Tanja Bergkvists Blog

·       Bokhora

Tidningen Skriva, som jag nyss har börjat följa litegrann på Facebook och på hemsidan, hade nyligen en artikel som heter Få fler besökare till din blogg. Sex stycken ”proffsbloggare” tipsar också i ämnet. Alla är de kvinnor, de flesta yngre, flera av dem skrivandes om mode, kläder och inredning. Jag lägger ingen värdering i vad folk skriver om i sina bloggar, det är bra att det finns något för alla. Lite irriterad blir jag ändå då det skrivs 59 kommentarer efter ett inlägg på 3½ rad om sitt nytvättade hår och nya linser. Visserligen med bild.

     Lite fundersam blir jag också och undrar om tidningen Skriva inte anser att det finns några män eller äldre personer som skriver bra bloggar – eller hur de skulle kunna tipsa fler personer i de kategorierna att börja blogga. Eller yngre kvinnor som inte vill skriva om ”Dagens outfit” eller liknande.

Det där med Twitter har jag aldrig förstått mig på, tills nu. Jag har tyckt att det har verkat helt meningslöst att vara begränsad till några futtiga rader när man ändå kan nå ut med sina tankar på till exempel Facebook. Men efter att ha testat Instagram ett kort tag förstod jag plötsligt vitsen med de där taggningarna och #-tecknet. Igår skaffade jag mig helt enkelt ett Twitterkonto. Jag har hittills en (just det – 1) person som följer mig och jag följer än så länge inte så många andra. Det känns lite tidigt att uttala sig men nu tror jag ändå det kan finnas en viss vits med grejen.

Instagram blev jag introducerad i av en kollega. Det är riktigt kul att göra om foton litegrann, dela med sig, gilla och kommentera andras bilder och så vidare.

Om någon är intresserad av att kika så är mitt Twitternamn: @berghanel och Instagramnamn: krippe1.

Ny dator

Jag har köpt en ny dator. Det var på tiden. Den gamla lät som ett tröskverk. Batteriet var slut, det var dessutom urplockat eftersom datorn knappt fungerade med ett tomt batteri trots nätsladd i. Batteriet satt också dirket i batteriluckan. Urtaget batteri betydde alltså att man satt där med en dator med ett stort hål på undersidan. För att göra det hela ännu värre var nätsladden på väg att gå av. En underdrift är alltså att det var på tiden att jag köpte en ny dator.

Det blev en Acer. Nu blir det roligare att ...ja, göra det mesta som man gör med en dator antar jag. Har jag tur så blir det till och med mer bloggat.

1000

Idag snurrade besöksvisaren över 1000 här på min blogg. Jag tackar och bockar!

Inspirationer

Som jag skrev i mitt allra första inlägg så finns det vissa personer och händelser som har inspirerat mig till att börja skriva denna blogg – och att jag kanske får tillfälle att komma tillbaks till det. Det gör jag nu.

En del personer tycker jag skriver om riktigt intressanta saker och en del skriver väldigt bra. Emellanåt stöter man på personer som till och med skriver om intressanta saker på ett bra sätt.

Under tiden Carl Bildt var verksam på Balkan så skrev han veckobrev via mejl. Jag vill minnas att jag prenumererade på dessa en tid. I sin fruktansvärdhet tyckte jag att krigen på Balkan på 90-talet var intressanta, ur flera perspektiv. Den bild som Carl Bildt kunde förmedla var ganska unik. På denna tid var det inte många i hans rang som skrev denna typ av text som faktiskt nådde allmänheten. Han hade insyn i makten och han kunde visa en annan bild än journalister kunde, även om han naturligtvis också var tvungen att hålla sig diplomatisk.

Jag har ofta skrivit någon typ av dagbok när jag har varit ute och rest. Mellan 2005 och 2007 var jag i Makedonien, och även i andra delar av Balkan, tre gånger. Första gången närmare ett halvår och andra gången några veckor. Båda dessa resor hörde ihop med min universitetsutbildning. Den tredje gången reste jag tillbaks som vanlig turist och hälsade på vänner i Skopje – denna gång ett par veckor. Redan från början så skrev jag både dagbok och skickade mejl hem till släkt, vänner och kursare på universitetet. Både för att spara själv som minne och förmedla intryck och händelser – och så klart för att hålla kontakten. Det blev jobbigt att skriva ungefär samma saker till flera personer. Jag kom att tänka på Carl Bildt och hans veckobrev och började skicka någon typ av gruppmejl till de jag hade kontakt med, ofta en gång i veckan eftersom det oftast var på helgen jag hade tid.

Under de senaste åren har jag ofta tittat in på Carl Bildts blogg Alla dessa dagar. Han är snabb och kan ibland skriva flera inlägg per dag. Att följa vår utrikesminister tycker jag är ett riktigt bra sätt att följa Sveriges utrikespolitik och vad som händer runt om i världen politiskt sett. Carl Bildt är en av de som jag tycker skriver väldigt intressanta saker i sin blogg, även om hans texter oftast är ganska snustorra och inte är speciellt litterärt avancerade.

Ungefär samma sak tycker jag om Diana Janse även hennes bloggtexter inte är lika torra. Hon är Sveriges ambassadör i Georgien och skriver på UD:s omvärldsblogg under Utpost Tbilisi. Ofta intressanta saker från ett intressant geografiskt område. Hon har också en annan lite mer privat blogg, 120 minutes, där hon gör nedslag i olika städer i världen och letar upp trevliga kaféer. Där är texten oftast bättre. Att hon kan skriva bra märker man om inte annat när man läser hennes bok En del av mitt hjärta lämnar jag kvar om sin tid i Afghanistan.

Det finns en del personer som jag tycker skriver riktigt bra även om deras ämnen är ganska eller helt ointressanta. Kanske är det bäst att jag inte sticker ut hakan för långt och nämner dem här då de är av lite mer privat karaktär än de jag tidigare har nämnt. Vissa av dessa texter och personer har ändå varit mycket inspirerande för mig till att börja skriva bloggen. Vem vet, om några år när jag har övat så kanske även jag kan skriva bra.

En offentlig person som skriver både intressant och på ett mycket bra sätt under UD:s omvärldsblogg Från Afrikas horn är den svenske ambassadören i Etiopien, Jens Odlander. Som mest intressant blir det när han berättar om sina resor ute i Etiopien och grannländerna, ofta med intressanta och bra bilder. Tyvärr går det ibland rätt lång tid mellan blogginläggen.

En person som verkligen inspirerade mig att ta steget till att börja skriva en blogg var min vän och tidigare kollega Zandra som flyttade till Rwanda i somras. Hon skrev först på uppdrag för Sunnebloggen och sedan startade hon sin egen blogg, En Primus med Zandra. Det är intressant att följa hennes händelser och tankar där i Afrika. Dessutom tycker jag att hon skriver otroligt bra och fotografierna hon bifogar inläggen är helt fantastiska!

Det finns en händelse som ändå var avgörande för att jag startade bloggen just när jag gjorde det. Någon eller några dagar tidigare skrev jag ett inlägg på min Facebooksida om vad jag tyckte om historien runt de fängslade "Etiopiensvenskarna". Det väckte många kommentarer, främst av folk som höll med mig men även motsatsen.

Sedan jag började skriva bloggen så finns det givetvis saker som sporrar och inspirerar mig att fortsätta – förhoppningsvis lång tid framöver. På vägen hittar jag andra bloggar som inspirerar, till exempel en före detta klasskamrat som skriver mycket bra och intressant om sin familj och framför allt om dottern som har Downs syndrom under Liten H, eller Thomas Bodström som skriver käcka små inlägg i sin blogg Bodströmsamhället. Det som ändå sporrar mest är de uppmuntrande kommentarer som jag hittills har fått på bloggen, på Facebook, i sms och mejl, och muntligen. Jag förutsätter att i alla fall inte alla ljuger om vad de anser om bloggen. Tack!

Tabula rasa - Då kör vi!

Jag har funderat på det ganska länge – att börja med en blogg alltså.

Sedan jag var ganska ung så har jag ofta skrivit någon form av dagbok när jag har varit ute och rest. De där dagböckerna har aldrig blivit klara, utan finns som fragment av händelser. När jag vistades på Balkan under knappt ett halvår 2005 började jag skriva mejl till folk som jag även sparade för egen del som minne. Dessa övergick i någon typ av veckobrev, inspirerat av Carl Bildts tid på Balkan. Parallellt började jag skriva en dagbok. För tillfället är den på 57 sidor, allt från tomma dagar till detaljerade berättelser, via många dagar med uppradade stolpar för att kunna fortsätta berättelsen. Efter snart sju år så kanske det är dags att inse att den där dagboken aldrig kommer att bli klar. Det ser ut på liknande sätt efter att jag arbetade i Sudan under några veckor för två år sedan och samma sak med den där charterresan till Kap Verde förra vintern.

Eftersom jag har funderat en ganska lång tid (i alla fall ett par år) på att skriva en blogg så har tre huvudsakliga frågor dykt upp – Varför skall jag skriva? Vad skall jag skriva? och För vem skall jag skriva?

På dessa frågor har jag inte klurat ut något svar. (Det är förmodligen därför som jag inte har skrivit tidigare.) Kanske beror det på, kanske hör frågorna samman. Vad jag skriver kanske beror på vem jag skriver för, och vem jag skriver för kanske beror på vad jag skriver. Varför jag vill skriva tror jag är för att jag gillar det och vill få något ur mig. Det kan nog mycket väl vara så att det också hänger ihop med att de där dagböckerna aldrig kommer att bli klara. Förmodligen kommer inte heller den där boken att bli skriven någon gång, boken som jag inte ens vet vad den skall handla om.

Vi får väl se vad det blir av denna bloggen. Jag har en ambition inledningsvis att inte nischa in mig åt något speciellt ämne. Resor ligger nära till hands annars då detta är mitt stora intresse. Fast det skulle bli för tråkigt då jag ändå är ute och reser ganska lite. Jag hoppas jag skall få tillfälle att skriva om olika ämnen. Det finns också en ambition att skriva "lagom" mycket. Jag tror att folk tappar intresset om det bara poppar in något inlägg varannan månad – och jag tror folk tröttnar om man skriver tre-fyra inlägg varje dag.

Som man kan gissa så är Carl Bildts skrivande en inspirationskälla för mig, det kan ju anas inte minst på namnet på denna blogg jämfört med bloggen som vår utrikesminister skriver. (Hoppas jag inte blir stämd eller så nu..) Det finns såklart annat och andra som har inspirerat mig att påbörja denna blogg, det får jag kanske chansen att återkomma till.