onsdag 13 augusti 2014

Telemetri & pacemaker

Uppdatering från senaste inlägget

Jag ligger här fortfarande på sjukhuset. Uppkopplad med telemetrin (se bilden) dygnet runt. Och tur är det. Tidigt imorse gjorde hjärtat en konstpaus på 2 sekunder.  Jag sov och märkte ingenting.

Idag fick jag reda på lite av vad som kommer att hända framöver. Jag kommer att ligga kvar här på sjukhuset i Karlstad till måndag. Då ska jag bli transporterad till Sahlgrenska i Göteborg.  Där ska jag under kommande dagar en pacemaker inopererad.

Så, fortfarande trött, fortfarande less, fortfarande ledsen, fortfarande rädd.  Men full av hopp!

tisdag 12 augusti 2014

Från sjukhussängen

Jag har hamnat på sjukhus igen. För närvarande ligger jag på samma avdelning som jag låg på förra året när jag fick min stroke. Det var lite psykologiskt jobbigt just igåreftersom det var årsdagen a den massiva stroke som var ytterst nära att ta mitt liv. Att jag åter har hamnat på sjukhus efter att faktiskt ha mått riktigt bra ett tag är såklart jobbigt och rör upp många otäcka minnen. Både för mig och de närmsta.

Det började i fredags. Jag hade varit ute och promenerat och mådde riktigt bra. Jag tog en dusch..och somnade. Eller i alla fall tuppade av på något sätt. Kanske en bråkdel av sekund, inte vet jag. (Pga stroken förra året så använder jag duschpall). Jag vaknade till där på pallen, lutad mot väggen. Duschmunstycket låg på golvet. Jag kvicknade till och gjorde mig klar. Kände mig rätt hyfsad sen. Lite läskigt att vara ensam hemma när något sådant händer. Lite? Nej. Fruktansvärt! Senare fick vi besök av fadderbarnen med familj, vilket vi hade sett fram emot länge. Jag kvicknade till riktigt bra när jag kunde leka och gulla med barnen.
Senare när vi satt i soffan så såg min sambo att jag "försvann" , blev grå och satt och stirrade. Efter att ha försökt få kontakt med mig några gånger svarade jag och hon hjälpte mig till sängen.
...
Vid åttatiden på kvällen  blev det ambulans till akuten. 6-7 timmar senare fick jag träffa en läkare. Jag blev inlagd för att de skulle efterforska orsaken vidare. Ifall det hade hänt något nytt med hjärnan eller om det var något med hjärtat. 
På lördag morgon skulle de ta blodtryck liggande och sen stående någrs gånger. Efter en eller två gånger stående såorkade jag inte mer. Kände att jag nog måste sätta mig ner på sängen. Men tydligen så rasade jag mer eller mindre ner i sängen.  Eftersom jag var, och fortfarande är, övervakad med telemetri hela tiden ( ungefär  som ekg som man är uppkopplad mot hela tiden. Det larmar på avdelningen om det visar avvikelser), så kunde de avläsa i efterhand att min puls hade gått ner till 26 innan jag tuppade av och sedan blev det helt paus i 6,06 sekunder.

Efter allt detta mår jag ändå rätt bra. Nu.
Läkarna konfererar och min hjärtspecialist i Göteborg är inkopplad i ärendet. Det lutar åt att jag kommer få en pacemaker.
Fortsättning följer, och nu ligger jag kvar för observation. Ständigt övervakad med telemetrin. Trött less, ledsen och rädd.

tisdag 5 augusti 2014

Ondskans spår

Ahlstedts bästa


Författare: Mats Ahlstedt
Titel: Ondskans spår


Serie: del 8 av 8 om Fatima Wallinder och Sören Högström och samtidigt del 3 av 3 om fängelseprästen Johannes Brobeck
Antal sidor: 382

Utspelar sig år: ca 2013-2014(?)
Utspelar sig i: Göteborgsregionen och Värmland


Förlag: Hoi Förlag AB
Utges: september 2014

Jag fick ett recensionsexemplar av Mats Ahlstedts kommande bok hemskickad. Eftersom jag redan höll på att läsa 8-9 böcker parallellt hade jag tänkt ”läsa av” några innan det var dags för något nytt. Eftersom detta ändå var en Ahlstedtbok frestades jag att åtminstone läsa på baksidan. Det som där mötte mig gjorde att jag var tvungen att öppna boken och bara läsa lite, lite. Som sen naturligtvis blev en sida, ett kapitel. Och redan där någonstans var jag helt fast. Vad som lockade mig med baksidan var följande beskrivning av boken:
För 12 år sedan försvann den då 18-åriga Matilda Frimansson spårlöst. Trots att polisen för länge sedan lagt ner fallet, vägrar hennes mamma Linn acceptera att dottern är död. Hon ber sin nyfunne vän, den pensionerade fängelseprästen Johannes Brobeck, om hjälp att hitta Matilda.

Kriminalkommissarie Fatima Wallinder, nyligen tillbaka efter sin föräldraledighet, får kort därefter ett mejl som hotar hela hennes existens. En efterlyst krigsförbrytare, kusligt lik hennes egen sambo, befinner sig i Sverige.

Ett mystiskt telefonsamtal till Johannes förbryllar polisen. Finns det en koppling mellan krigsförbrytarens kriminella nätverk och den försvunna Matilda Frimansson? Har Matildas mamma verkligen berättat allt? Johannes närmar sig sanningen utan att förstå vilka risker han utsätter sig för.

Ondskans spår är den sista delen i trilogin om fängelseprästen Johannes Brobeck och den åttonde boken om Fatima Wallinder, Sören Högström och deras kollegor vid länskriminalen i Göteborg.

Som vanligt med Ahlstedts deckare så är det välskrivet och man ser händelserna framför sig. Likaså kan man tränga in i personerna och lära känna dem.

Historien är spännande, och består i vanlig ordning av flera sidospår som snyggt sys ihop. ”I vanlig ordning” är positivt menat då jag gillar när det är lagom komplext med händelser som sys ihop.  Å andra sidan gör flera sidohistorier att det förekommer fler människor och annat man som läsare skall hålla reda på. Det kanske inte blir lättare av  att tre försvunna personer alla är flickor/kvinnor vars namn börjar på ”M” eller att merparten av skurkarna är serber med ”-ic”-efternamn. Mats Ahlstedt syr som sagt ihop berättelsen på ett snyggt sätt och även om man känner att det emellanåt är lite rörigt, så blir helheten så bra att man har glömt det röriga i detaljerna för längesen. Jag har gillat alla böcker av Ahlstedt om Fatima, Sören & Co men detta var den absolut bästa! 


...https://www.adlibris.com/se/bok/ondskans-spar-9789175579283