Visar inlägg med etikett Jens Odlander. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jens Odlander. Visa alla inlägg

måndag 22 september 2014

Tyst diplomati


En handbok i diplomati


Författare: Jens Odlander
Undertitel: Berättelsen om hur journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye blev fria
Sidor:291
Utspelar sig år: 2011-2012
Utspelar sig i: mestadels i Etiopien
Förlag: Atlantis
Utgiven: 2014


Jag har tidigare skrivit om Johan Persson och Martin Schibbyes bok 438 dagar där de berättar om tiden som diktaturens fångar. Jag beskrev då den boken som en blivande reportageklassiker men efterlyste andra synvinklar på denna historia där två svenska journalister hålls fångna i Etiopien.

Jens Odlander var Sveriges ambassadör i Etiopien när Martin och Johan hölls fångna och han var en av dem som både besökte journalisterna i fängelset och arbetade för att de skulle bli frisläppta.

Jens Odlander är son till journalisten Ingemar Odlander (som var SVT och Sveriges Radios förste utrikeskorrespondent i Afrika). Jens har haft flera poster på ambassader mm. Varav några i Afrika. Sedan 2013 är han generalkonsul i Istanbul.

Jens är en bra skribent. Det upptäckte jag redan för några år sedan när han skrev sin blogg ”Från Afrikas horn” inom ramen för UD:s Omvärldsbloggar. Tyvärr är senaste inlägget från mars 2012. Men man kan ju förstå att han har haft annat för sig än att blogga.


Boken Tyst diplomati är inte bara en annan synvinkel på de svenska journalisternas fångenskap. Det är också en bok om Etiopien, Afrikas horn och kanske framförallt om diplomati. Om Johan och Martins bok är en blivande reportageklassiker, så är denna bok, Tyst diplomati, en blivande klassiker och handbok om diplomati. Och en rejäl känga till de som tror att tyst diplomati är detsamma som ingen diplomati.

torsdag 29 maj 2014

438 dagar

En blivande reportageklassiker


Författare: Johan Persson & Martin SchibbyeTitel: 438 dagar
Undertitel: Vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar

Antal sidor: 377
Utspelar sig år: 2011-2012
Utspelar sig i: Somalia och Etiopien

Originalspråk: svenska

Förlag: Filter
Utgiven 2013

Adlibris: Inbunden/Pocket
Bokus: Inbunden /Pocket

Historien om de två svenska frilansjournalisterna Johan Persson och Martin Schibbye som fängslades i Etiopien känner förmodligen de flesta till ganska bra efter den intensiva mediebevakningen. De flesta har säkerligen tankar och åsikter om fallet och hanteringen därom.  Inte minst jag själv var kritisk. Dels lite grann för de båda journalisternas sätt att resa via Somalia och sedan illegalt över gränsen till Ogadenprovinsen i Etiopien, men mest för den skanderande massan i Sverige som på olika sätt fördömde UD:s så kallade tysta diplomati, att ”ingen gör något” och att SVENSKAR, gud förbjude, bryter mot ett annat lands lagar och då FÄNGSLAS. Aldrig någonsin hördes berömmande röster över att UD genom olika kanaler lyckades få journalisterna fria 10 år INNAN de skulle släppas.

I boken 438 dagar berättar och beskriver Johan och Martin växelvis och parallellt om sina upplevelser i samband med planering av uppdraget om hur olja och företaget Lundin Oil påverkar och drabbar befolkningen i Ogadenregionen, hur de väntar i Somalia, tar sig över gränsen till Etiopien, blir gripna, sin tid i fängelset, och arbetet med att bli fria.
Att Johan och Martin skriver växelvis gör att läsaren lär känna de båda genom både sina egna och den andres ögon. Det gör också att deras skillnader framträder samt hur de kompletterar varandra, både professionellt och psykosocialt.

Johan och Martin går igenom hårda prövningar. Tiden i  Kalityfängelset med psykisk nedbrytning, ont om mat, råttor, dålig hygien, men också väntan i Somalia, skottlossningar, vandringar i öknen, ovissheten om vem som är vän, vem som är fiende.

Det här är en bok som är intressant ur många olika vinklingar, t.ex. kriser på Afrikas Horn, exploateringar i Afrika, journalism, terrorism och tyst diplomati. Allt eftersom jag läste insåg jag att det skulle vara intressant att ta del av denna historia ur andra synvinklar. T. ex. från ambassadören eller ambassadens sida, från Carl Bildt eller UD, nära anhöriga eller journalistkollegor. Men det här är Johan och Martins synvinkel av deras historia.  Samma dag som jag läste bokens sista sidor upptäckte jag att ambassadör Jens Odlander har utkommit med en bok, hans syn på saken. Boken heter Tyst diplomati  med undertitel  Berättelsen om hur journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye blev fria. Boken beställdes direkt och anlände min brevlåda igår.

tisdag 1 januari 2013

2012 och 2013 – året som gick och det som kommer


Malala Yousafzai (http://muslimwriters.org)
Det finns många bilder att välja ut för det gångna året.
Jag väljer denna enda bild - som en påminnelse om världens tragedier
men framförallt för det hopp och och engagemang som finns för en bättre värld.
Mer om Malala kan läsas mot slutet av inlägget.
För ett år sedan skrev jag ett inlägg om 2011 och ett annat om förväntningarna inför 2012. Jag har alltid gillat det där med årskrönikor så det kanske får bli en tradition här på bloggen att skriva ihop ett sammandrag av året som har gått och förväntningarna på det nya när vi precis har tagit klivet över ett årsskifte.  
Vid förra krönikan så skrev jag att 2011 hade varit ett riktigt skitår. Det känns skönt att kunna skriva att 2012 var mycket bättre om än jobbigt till viss del. Mina problem med hjärtklappningen som hade startat under 2011 fortsatte fram till ett nytt ingrepp i slutet av april. (Om problemen och operationen går att läsa bland annat under följande inlägg: Hjärtfel,  120 beats per minute, Operation Heart Beat och Ablation). Efter april har jag faktiskt, peppar, peppar, mått ganska bra och inte haft några hjärtklappningar alls. För övrigt har det privata livet rullat på ganska behagligt och odramatiskt för min och min sambos del.
Som vanligt är det intressant att följa vad som händer runtomkring en, såväl lokalt som globalt och någonstans däremellan. Att rangordna händelser blir fel och jag har ingen ambition att få med allt viktigt heller. När jag tänker på vad som har hänt under 2012 så finns det såklart vissa bilder som ploppar upp i huvudet.
”Etiopiensvenskarna”, journalisterna Johan Persson & Martin Schibbye frigavs i september efter 14 månader i etiopiskt fängelse. Förmodligen en fruktansvärd tid, och både UD och Carl Bildt fick kritik för att man inte kunde få ut journalisterna tidigare. Personligen förutsätter jag att UD, Carl Bildt, ambassadör Jens Odlander och övrig personal i Addis Abeba gjorde ett magnifikt diplomatiskt arbete som fick ut Martin och Johan 10 år innan de skulle släppas. Man kan såklart se allt från flera vinklar.
Annat som har satt sig i huvudet är en potpurri av bilder från OS i London, när Obama blev omvald till president, vår nya prinsessa Estelle, Anders Behring Breiviks hånflin i rätten när han dömdes till Norges hårdaste straff efter terroristhandlingarna i Oslo och på Utøya året innan, och kryssningsfartyget Concordia som gick för nära den italienska kusten och gick på grund.
Tusentals och åter tusentals människor flyr Syrien där oroligheterna och striderna fortgår. För några år sedan var jag på en föreläsning av Sveriges dåvarande generalkonsul i Istanbul, Ingmar Karlsson. Vad jag mest kommer ihåg är att han då sa att när (inte om alltså) gnistan tänds i Syrien kommer striderna och splittringen bli mycket värre än den har varit i Irak.
I Afrika kan man se både hopp och tragedi. Läget i Somalia är fortfarande osäkert men tecken dyker ändå upp på på flera sätt att något positivt är på gång att hända i landet. Mali är däremot vad man har börjat kalla för det ”nya Somalia”. Efter en statskupp och strider med och mellan rebeller har landet i praktiken delats och sharialagar har införts i de norra områden som är knutna till de al-Qaidastödda gerillagrupperna. I Kongo-Kinshasa fortsätter också oroligheterna mellan regeringsstyrkor och olika grupperingar. I november intog gerillagruppen M23 Goma i Norra Kivu-provinsen vid gränsen mot Rwanda. I Centralafrikanska Republiken har oroligheterna mellan regerings- och rebellstyrkor intensifierats de sista dagarna innan nyåret och det kommer att bli intressant att följa utvecklingen där.
Massakrer har utspelats USA, vilket på nytt (för niohundrafemtioelfte gången?) har skapat debatt om vapenlagarna. I Denverförorten Aurora sköt en vettvilling ihjäl minst 12 personer i en biosalong i juli och i december sköts 27 personer ihjäl vid en skola i Newtown, Connecticut.
Upplopp har drabbat Indien under slutet av 2012 efter att flera fall av gruppvåldtäkter har ägt rum mot unga kvinnor. Det mest uppmärksamma fallet är en 23-årig kvinna som utsattes för en brutal gruppvåldtäkt på en buss i New Delhi. Kvinnan kastades efter den långa och brutala händelsen av bussen i farten. Kvinnan avled senare på ett sjukhus i Singapore. I ett annat fall tog en kvinna sitt liv efter att inte ha fått någon hjälp av polisen efter en gruppvåldtäkt. Hon häcklades istället av polisen och uppmanades ta tillbaks sin anmälan och gifta sig med någon av förövarna.
I grannlandet Pakistan sköts den 15-åriga skolflickan Malala Yousafzai i huvudet av talibaner i ett mordförsök. Flickan är sedan tidigare känd för att, trots sin unga ålder, under flera år ha kämpat för flickors rättigheter att gå i skolan. Redan som 11-åring skrev hon en blogg under pseudonym för BBC där hon förde fram hur livet var i det talibanstyrda Swat-distriktet i Pakistan. Det har förts fram seriösa önskemål om att hon skall nomineras till Nobels fredspris. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon proklamerade att 10 november ska firas som Malaladagen. Läget för Malala efter mordförsöket var kritiskt men hon kunde senare flygas till Storbritannien för operation och vård.
2012 – ett år med glädje och sorg, hopp och tragedi. Vad kommer 2013 att ha i sitt sköte? Det är som ett oskrivet blad. Som vanligt antar jag att vi får läsa och höra om oroligheter i Mellanöstern och rebellrörelser i Afrika. Protester lär förekomma på Tahirtorget i Kairo och ekonomin i Grekland håller väl sig på extremt låg nivå.  Personligen ser jag fram emot en resa till varmare breddgrader med min sambo nu under vintern. Det lär förmodligen dyka upp något om det i bloggen framöver…

God fortsättning på 2013!

tisdag 18 september 2012

En cool snubbe

I fallet med ”Etiopiensvenskarna” Martin Schibbye och Johan Persson finns det en person som vi vanliga personer härhemma nog ser som en filur i periferin. För Martin & Johan, deras anhöriga, och för det diplomatiska spelet bakom frisläppandet har han dock varit en centralfigur. Det är Jens Odlander jag pratar om, Sveriges ambassadör i Etiopien.

Ambassadör Jens Odlander, här tillsammans med
dottern Paulina på Gnesta marknad
(http://www.sn.se/nyheter/gnesta/1.1551970)
Vi har sett honom i dokumentärer och inslag i nyheter den senaste tiden. Han har en skön och lite annorlunda stil. När man ser honom ta emot anhöriga till Johan & Martin på ambassaden i Addis Abeba så har han lite maffiaboss-stil där han sitter på altanen och röker – men på ett skönt sätt. Att han inte är maffiaboss förstår man när han tar för sig av smågodiset som någon har haft med sig från Sverige. Sånt äter inte maffiabossar. Ett frånfälle från den annars så sköna stilen var när han kommenterade Martin & Johans första tid i fångenskap med att ”de svävade nog i livsfara ända tills jag steg in i rummet”. Kanske coolt och sant, men icke så ödmjukt.
Väl hemma i Sverige med de frisläppta journalisterna drar han sig undan. Många andra vill synas, lägga fram åsikter och visa sig – Jens skickar ett sms till UD och säger ”Uppdraget slutfört”. Han vänder sig heller inte till DN, SvD, Aftonbladet, Expressen eller någon av de andra drakarna för att framhäva sig. Den första intervjun ger han till tidningen Södermanlands Nyheter, vars reporter han tog kontakt med i samband med att han besökte marknaden i Gnesta. Han tyckte visst att det kunde vara roligt för en lokaltidning att få den första intervjun. Tacka sjutton för det – detta kan säkerligen Södermanlands Nyheter leva på under lång tid framöver.
 

Länkar:
 
 

söndag 16 september 2012

Lite mer om Etiopiensvenskarna

Det är en hel del snack runt om i media att det tog alldeles för lång tid att få de fängslade "Etiopiensvenskarna" Johan Persson & Martin Schibbye fria. 14 månader fick de sitta fängslade i Etiopien av sitt straff på 11 år.

Varför hör man inte något lovsjungande över att Carl Bildt, ambassadör Jens Odlander, övrig personal på ambassaden och UD med fler genom skickligt diplomatiskt arbete faktiskt fick journalisterna fria 10 år INNAN de skulle släppas?


 

måndag 10 september 2012

Benådning och amnesti


Då kom nyheten tillslut – att ”Etiopiensvenskarna” Johan Persson och Martin Schibbye benådas och släpps fria i samband med en allmän amnesti inför det etiopiska nyåret.
Det etiopiska utrikesministeriet meddelar att de svenska journalisterna släpps tillsammans med 1.950 andra fångar. Rykten säger att svenskarna redan är släppta medan andra uppgifter säger att så kommer att ske senare idag eller imorgon. Den svenske etiopienambassadören Jens Odlander svarar inte alls på frågan om Johan och Martin redan har lämnat landet.


Länkar:
Etiopiska utrikesministeriet om nyheten
DN:s artikel
Kolumn från SvD om benådningen