Havskatten

Ann Rosmans bästa

Författare: Ann Rosman

Titel: Havskatten

Sidor: 496

Utspelar sig år: 1906 och 2013

Utspelar sig på: Marstrand

Förlag: Ponto

Utgiven: 2014 (Häftad/storpocket 2015)

---

Det går att sammanfatta den här boken i en enda kort mening; Ann Rosman har överträffat sig själv!

Som vanligt i Rosmans böcker så får läsaren följa med i två parallella historier. Dels societetslivet på Marstrand år 1906. Det kretsar runt direktör Lundgrens sjukliga dotter Karolina, men också intriger och societetens spel med och mellan övrig familj, kung Oscar II, greve Lagercreutz, tångbad, läkare, baler och utflykter.

Parallellhistorien utspelar sig 2013 och kretsar runt när brandmännen hittar en död man i samband med en övning på det förfallna Turisthotellet. Allt tyder på att mannen kan vara mördad.

I vanliga fall när jag läser böcker med parallella historier brukar jag fastna för en av historierna och mest längta tills det är dags för den igen, och därmed också snabbläsa den/de andra historien/historierna för att komma fram till favorithistorien igen. I Havskatten får jag inte alls den känslan. Båda historierna är lika bra, om än mycket annorlunda.  Jag vill inte att avsnittet tar slut – men längtar samtidigt till att läsa mer om den andra ”historien”. Anar man inte en öppning för en del 2 dessutom…?

I de andra böckerna av Ann Rosman är de direkta beröringspunkterna mellan parallellhistorierna mer signifikanta än i denna bok. I Havskatten är dock de indirekta beröringspunkterna fler.

Ann Rosmans Mercurium

Författare: Ann Rosman

Titel: Mercurium

Serie: Karin Adler 4

Sidor: 441

Förlag: Ponto Pocket

Utgiven: 2013

Först utgiven: 2012

ISBN10: 9174750666

ISBN13: 9789174750669

Ann Rosman levererar igen! Mercurium, den fjärde boken i serien om kriminalinspektör Karin Adler och hennes gäng är lika trevlig läsning som de första tre böckerna. I sann Rosman-anda får läsaren följa två separata historier som naturligtvis har med varandra att göra, denna gång med 200 års mellanrum.

Dels får man följa berättelsen om Metta Fock som i början av 1800-talet kom att anklagas för att ha förgiftat sin man och två av barnen. Hon sattes på Carlstens fästning på Marstrand för att erkänna sina brott. Då hon nekades papper och penna, och inte fick ta emot besök, så började hon brodera sin nådeansökan. Ramarna runt den här berättelsen är faktiskt sann! Rättegångsprotokollen lär existera och den broderade nådeansökan finns på Nordiska Museet i Stockholm.

Den andra historien utspelar sig i nutid. Vid en maskerad på Carlstens fästning hittas två döda personer. Dörrarna har varit stängda så ingen har väl kunnat ta sig in, eller?

Att Ann Rosman älskar att gräva ner sig i historiska dokument och berättelser är inte speciellt svårt att gissa. Det finns mycket i berättelsen om Metta Fock (f. Metta Charlotta Ridderbjelke) som lär vara sant. Allt däremellan är så välskrivet så man känner att man är mycket mer närvarande som läsare där i början av 1800-talet än i historien som utspelar sig i nutid. Den nutida historien känns tunnare och som att det inte är lika mycket krut och kärlek i skrivandet från författaren. Det känns också lite rörigt och naivt.

Om man kategoriserar boken som deckare så säger jag nja... Om man däremot ser boken som två berättelser som sys ihop till en enhet så säger jag att det är en mycket trevlig läsning, om än kusliga öden. Dessutom är miljöerna intressanta och jag kan också känna det som att jag får en inblick i hur samhället fungerade i 1800-talets början inom vissa områden, även om mycket är uppdiktat. Som en roman med parallella historier säger jag som jag började inlägget - Ann Rosman levererar igen! 

---

Mercurium går naturligtvis att köpa bland annat på Adlibris och Bokus, dessutom i alla möjliga format.

Adlibris Inbunden / Pocket / MP3 / CD / e-bok

Bokus Inbunden / Pocket / MP3 / CD / e-bok

Tidigare har jag skrivit i bloggen om Ann Rosmans Porto Francos väktare .


 

Det var den semestern

Då sitter man här sista semesterdagen och känner höstluften i det fina vädret. Egentligen slutade semestern visserligen i fredags kl 16.27 men det är ju först imorgon jag börjar jobba.

Semestern har varit som uppdelad i fyra delar och har följt veckorna ganska väl. Vi hade inte planerat semestern särskilt väl, men den kan summeras på ungefär det sättet vi hade tänkt oss den.

Den första veckan blev det till att varva ner efter allt slit. Det blev också tid till att röja och städa. Hemmaplansturistande blev det också med båttur på både Vänern och med båtbussen inne i Karlstad. Det blev också några kortare besök av nära och kära. Under veckan var vi fågelvakter åt mina egna undulater Pondus & Elsa som jag inte längre har huvudvårdnaden om. Det var första gången fåglarna var på besök i Karlstad. De fann sig tillrätta bra, kvittrade, pratade och flög runt. Till och med sambon blev ganska begeistrad över dem.

Elsa & Pondus - för ovanlighetens skull i buren

Vecka nummer två blev det besök under några dagar av min far. Vi hade hyrt bil och turistade runt i Värmland. Det blev Hammarö i regn, vackra broar i Brunsberg, gränsen mot Norge uppe i Eda kommun, räkmacka i Värmskog. Det blev också bruksmiljö med trevlig utställning i Munkfors, och lite smågrejer i Karlstad. Roligt och trevligt med besök men ändå skönt med några lugna och osociala dagar efteråt innan…

Utställningen "De ovanliga" i Munkfors - här är "Arne på båten"
(OBS! Bilden är mitt foto av tavlan på utställningen) 

…det var dags för den tredje veckan. Några dagar vid kusten. Hälsa på släkt och vänner, fika med andra på sta’n. En skön tur till Marstrand och Jörlandatrakten.

Bohuslän

Den fjärde veckan fick jag för mig själv då sambon började arbeta. Veckan för mig själv kändes välbehövlig. Det är skönt med egentid emellanåt då man kan skrota runt för sig själv.

Den sista semesterdagen. Folk solar i parken - men lite höst är det allt i luften.

Fyra veckor har gått, snabbt förvisso, men det känns som det var längesedan jag var på jobbet. Det skall bli riktigt trevligt att arbeta imorgon. Träffa kollegorna, många har jag saknat, andra inte fullt lika mycket. Det skall också bli skönt att komma in i riktiga rutiner igen. Jag brukar tycka om när alla är tillbaks på jobbet och allt är som vanligt. Jag känner att hösten är nära och det tycker jag verkligen om.

Hur bred är en kust?

Vi har varit några dagar vid kusten. Fast det får mig att fundera på hur nära vattnet man måste vara för att vistas på kusten. Eller för att sammanfatta funderingarna - hur bred är en kust?

Min sambo och jag har hur som helst vistats i Kungälv och Surte några dagar. Det har då också blivit några avstickare och utflykter till havet. Vi har alltså, hur man än vänder och vrider på det, varit vid kusten. Vissa i min situation skulle säga att han/hon har varit hemma. Men hemma för mig är där jag hänger min hatt, och i brist på hatt så är det väl där jag lägger nyckelknippan på hallbyrån. Värmland har varit hemma i drygt 5 år nu.

Under dagarna på kusten (om man nu väljer att kalla det så) har vi umgåtts med släkt och vänner. Det har blivit en och annan fika, goda middagar och trevliga stunder. En av dagarna blev det utflykt med vänner till Marstrand och Jörlanda. På Marstrand blev det flanerande längs kajen och bland gränderna, tittande på båtar och lunch på Villa Maritime. I Jörlanda blev det go'fika, promenad längs vattnet och span efter krabbor. Dosen av Bohuslän, havet och guppande båtar blev påfylld. Att stå på en bohusklippa och titta ut över havet måste jag göra någon gång under året.

Här kommer lite bilder från Marstrand och Jörlandatrakten.

Marstrand med Carlstens fästning

Grossherzogin Elisabeth från Tysland ligger för kaj

Vid kajen på Marstrand

Bohuslän!

Sommarkväll

Krabba i tången vid en brygga

Om en bok - Ann Rosman: Porto Francos väktare

Ann Rosman: Porto Francos väktare

Detta är Ann Rosmans tredje deckare, den utspelar sig liksom de två tidigare på och runt Marstrand.

Så här beskrivs boken:

En ung kvinna stiger i land i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen. Runt omkring myllrar det av liv; arbetare på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo. Att hon inte ska tvingas åka tillbaka. 220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge. Trådarna leder Karin Adler långt tillbaka i Marstrands historia, och sakta men säkert nystas en osannolik historia upp.

Precis som de tidigare böckerna; Fyrmästarens dotter och Själakistan är även Porto Francos väktare en mycket bra berättelse. Förutom att böckerna är just bra deckare så syr berättelserna ihop det historiska med det moderna och man lär sig också mycket om Marstrands historia.

Porto Francos väktare är ingen vanlig deckare där polisen jagar en galen eller listig mördare, här ligger spänningen i de två parallella historierna med ett par hundra års mellanrum. Man funderar och förväntar sig en viss beröringspunkt historierna emellan – men blir det verkligen så? Efter denna tredje bok av Ann Rosman väntar jag med spänning på att den fjärde, Mercurium, skall ges ut.

Betyg om man som jag har anknytning till Kungälv/Marstrand eller västkusten: 5
Betyg om man inte har anknytning till västkusten: Ja, helt enkelt en 5:a då med.

~~~

Lite länkar:

Om boken på Adlibris / Bokus

Ann Rosmans hemsida/blogg

Ann Rosmans officiella sida på Facebook