På Karlstads vatten

Igår ägnade jag förmiddagen åt att åka båtbuss i Karlstad, vilket var passande i värmen. Det blev från Café Slusswakten till Mariebergsskogen tur och retur med en stunds brygghäng vid Mariebergsviken i inväntan på returbåt. 
Det var en skön tur som också resulterade i några foton...

En bohuslänning i exil

Café Slusswakten i Karlstad, ett av mina favoritställen om somrarna.

Nu i dagarna är det hela 6 år sedan jag flyttade till Värmland. Det är inget jag ångrar och jag har inga planer på att flytta härifrån. Hur mycket jag har förändrat mig under den här tiden är svårt att svara på. Jag har hört av folk här i Värmland att de kan avgöra om jag pratar i telefon med någon från mina hemtrakter. Det borde ju betyda att jag har ändrat något på min dialekt och då ändrar tillbaks när jag pratar i telefon. Än så länge så förstår familj och vänner i Kungälvstrakten vad jag säger till dem i alla fall.

Jag har inte flyttat så många gånger i livet, men är ändå lite fascinerad av slumpen att jag alltid har bott i städer som börjar på K eller S: Kungälv, Surte, Skopje, Säffle och Karlstad. Hur blev det så?

 

Nedslag i Värmland

Av olika anledningar så besökte jag flera platser i Värmland under helgen som gick. Inget mer att orda om, här kommer ett potpurri av bilder fån mitt landskap sedan snart sex år tillbaks...

Skärmnäs vid sjön Värmeln.

Ödehus vid skogens kant.

Ett musikcenter med hotell- och konferensverksamhet, med pittoreskt läge uti skogen. Just denna aprildag såg det inte ut att vara mycket aktivitet på stället, men enligt hemsidan är verksamheten öppen vid beställning. Här finns t.ex. konstgalleri och det ordnas konserter.

Klarälven några kilometer nedströms Deje.

Lågt flygande över den nästan spegelblanka Klarälven.

Bron över Klarälven söder om Deje.

Kanske har det varit ett färjeläge här en gång i tiden innan bron byggdes.

Inte så mycket till dans, men tranan hade i alla fall en skön stil när den gick där på åkern.

I solgasset vid Molkomssjön.

Molkomssjön.

Ett stilla liv.

Så in i vassen fridfullt!

Nyeds kyrka utanför Molkom.

Alkottar.

Det finns många träd i Värmland.

Och där passerade jag Arviken.

En liten by. Förmodligen Flatvik.

Vid sjön Gapern.

Utsikt från Skutberget utanför Karlstad.
(foto taget med mobilkameran)

Vid Skutberget.
(foto taget med mobilkameran)

 

Det var den semestern

Då sitter man här sista semesterdagen och känner höstluften i det fina vädret. Egentligen slutade semestern visserligen i fredags kl 16.27 men det är ju först imorgon jag börjar jobba.

Semestern har varit som uppdelad i fyra delar och har följt veckorna ganska väl. Vi hade inte planerat semestern särskilt väl, men den kan summeras på ungefär det sättet vi hade tänkt oss den.

Den första veckan blev det till att varva ner efter allt slit. Det blev också tid till att röja och städa. Hemmaplansturistande blev det också med båttur på både Vänern och med båtbussen inne i Karlstad. Det blev också några kortare besök av nära och kära. Under veckan var vi fågelvakter åt mina egna undulater Pondus & Elsa som jag inte längre har huvudvårdnaden om. Det var första gången fåglarna var på besök i Karlstad. De fann sig tillrätta bra, kvittrade, pratade och flög runt. Till och med sambon blev ganska begeistrad över dem.

Elsa & Pondus - för ovanlighetens skull i buren

Vecka nummer två blev det besök under några dagar av min far. Vi hade hyrt bil och turistade runt i Värmland. Det blev Hammarö i regn, vackra broar i Brunsberg, gränsen mot Norge uppe i Eda kommun, räkmacka i Värmskog. Det blev också bruksmiljö med trevlig utställning i Munkfors, och lite smågrejer i Karlstad. Roligt och trevligt med besök men ändå skönt med några lugna och osociala dagar efteråt innan…

Utställningen "De ovanliga" i Munkfors - här är "Arne på båten"
(OBS! Bilden är mitt foto av tavlan på utställningen) 

…det var dags för den tredje veckan. Några dagar vid kusten. Hälsa på släkt och vänner, fika med andra på sta’n. En skön tur till Marstrand och Jörlandatrakten.

Bohuslän

Den fjärde veckan fick jag för mig själv då sambon började arbeta. Veckan för mig själv kändes välbehövlig. Det är skönt med egentid emellanåt då man kan skrota runt för sig själv.

Den sista semesterdagen. Folk solar i parken - men lite höst är det allt i luften.

Fyra veckor har gått, snabbt förvisso, men det känns som det var längesedan jag var på jobbet. Det skall bli riktigt trevligt att arbeta imorgon. Träffa kollegorna, många har jag saknat, andra inte fullt lika mycket. Det skall också bli skönt att komma in i riktiga rutiner igen. Jag brukar tycka om när alla är tillbaks på jobbet och allt är som vanligt. Jag känner att hösten är nära och det tycker jag verkligen om.

Ack Värmeland du sköna

Min far har varit på besök några dagar. Därför hyrde min sambo och jag en bil för att vi skulle kunna se oss omkring. Under några dagar har det därför blivit flera utflykter runtom i Värmland.

I måndags var vädret inte så bra och vi hade inte tid med några extravaganser. Det blev sonika en kvällstur ut till Hammarö. Efter att ha kört fel några gånger hittade jag till Fiskevik. Ett vackert ställe med klippor och bad. Fast denna dag kändes det mer som att Vänern rev upp vattnet likt havet river mot Bohusläns klippor en septemberdag. Vackert på sitt sätt.

Fiskevik på Hammarö

~~~~~~~

Dagen efter blev det i första hand västerut i Värmland. Ett stopp i den lilla pittoreska …ja ”byn” får man nog kalla det – Brunsberg. En samling hus, en damm, ruinerna efter en kvarn och ett bruk, en fin gammal stenbro och en ännu äldre, eller i alla fall skrangligare, träbro. Där finns också en privat herrgård där man inte kommer in. Tåget mellan Stockholm och Oslo far igenom stället några gånger om dagen, lokaltågen stannar till och med. När man åker förbi på kvällstid ser man de upplysta växthusen alldeles vid dammen. Här odlas kryddor.

Träbron vid Brunsberg

Stenbron vid Brunsberg

~~~~~~~

Vi fortsatte förbi Arvika till sambons hemtrakter i skogen utanför Charlottenberg. Medhavda bullar och kaffe på termos satt perfekt vid en sjö.  En liten resa vidare och vi kom till Lersjöns kapell. Ett pyttelitet sött kapell i skogsbrynet vid en grusväg. Men inte bara det. Själva kapellet ligger i Sverige och det tillhörande klocktornet några meter bort ligger i Norge. Det lär vara något unikt att ett kapell ligger i två länder och det är säkert så även om det finns många udda saker med gränser runt om i världen.

Lersjöns kapell
Klockstapeln i Norge - far, sambo, bil och kapell i Sverige

Gränsen mellan Sverige och Norge

~~~~~~~

På hemväg till Karlstad tog vi en omväg på småvägar längs Glafsfjorden och i skogen. Under mina fem år i Värmland har jag hört talas om räkmackorna på kaféet i Värmskog – så dags att prova en sådan kanske. Värmskog, som jag tycker låter som ett skogsbolag, låg väldigt vackert vid sjön Lilla Värmeln. Detta är värt en liten omväg och var inte sista gången. 

Utsikten från kaféet i Värmskog

~~~~~~~

I onsdags bar det iväg en sväng norrut. Små skogsvägar till Munkfors. I en museilokal på Laxholmen mitt i Klarälven, vid det gamla järnbruket, tittade vi på en utställning om ”De ovanliga”. (Udda personer som har uppmärksammats i två böcker.) Även detta värt en rejäl omväg. Vi tittade sedan runt på det gamla bruket. Området runt älven var häftigt. Otroliga krafter i forsar och fall. Brutalt är det närmaste ord jag kommer på. Efter ett stopp i Ransäter för fika var det dags att åka hemåt.

Utställningen om "De ovanliga" - här "Arne på båten"

En av forsarna vid Munkfors

Rester från det gamla bruket

Gamla bruket i Munkfors, brandstationen i förgrunden

Klarälven vid Munkfors

~~~~~~~

På torsdagen blev det en kaffe på Löfbergs Lilas eget kafé Rosteriet innan det var dags att lämna tillbaks hyrbil och sätta far på bussen tillbaks hem.