Kvotuttagning Sudan del 10

Den sista veckan

Lördagen ägnades åt – ingenting. För min del blev det att slappa vid poolen från klockan elva till fem. På kvällen blev det dock en del jobb inför morgondagen.

Söndagen, den dag som arbetsveckan börjar på i denna del av världen. Vi hade mycket jobb som skulle göras. Det blev start direkt efter frukost. Jag och K satt en stor del av dagen i hotellobbyn och fixade och trixade med listor, underlag och kontroller.

På kvällen blev det middag på en libanesisk restaurang med hela delegationen. Mycket trevligt ställe som kändes lite lyxigt. Maten var också väldigt god. Det hade så klart varit gott med rödvin till middagen men det är ju inte så lätt att få tag på i Sudan, förbjudet som det är.

 

Eftersom vi har olika uppgifter i gruppen så blir arbetsfördelningen lite ur fas gentemot varandra ibland. På måndagen hade jag en dag utan direkta sysslor medan de flesta andra fick slita. Vissa dagar kunde det vara tvärtom. Jag hade fått för mig att upptäcka lite mer av Khartoum. Nu hade vi också varit här så pass länge att vi alla var något mer införstådda av säkerhetsläget än vi var när vi först kom hit.

Jag gick upp ganska tidigt. Efter frukosten tog jag en taxi själv in till centrum. Först besökte jag moskén Al Kabir. Att på egen hand som västerlänning bara knalla in i en moské i Sudan utan vidare är kanske inte så bra. Jag var väldigt försiktig med att gå in. Visste ju inte om det var provocerande på något sätt. När jag försökte kika in genom den öppna porten så gott det gick visade en man som satt utanför att jag kunde gå in men att jag måste ta av mig skorna. Känslan jag fick inne i moskén var att det var som i en koranskola. Folk (ja, män alltså) satt och läste, diskuterade m.m. Moskén var inte alls speciellt vacker ini. Högt i tak. Stora fläktar. Innertak som på vissa ställen hade flagnat. Att ens ta fram kameran inne i moskén var inte att tänka på. Hur hade reaktionerna blivit då?

 

Efter moskébesöket tittade jag lite på marknaden utanför. Hittade inget direkt. Det enda jag köpte var ett par paket sudanesiska cigaretter av några försäljare på gatan. I guideboken hade jag spanat in att det skulle finnas en bokaffär i närheten. Tyvärr hittade jag inte dit. Om den ens fanns kvar.

Jag knallade vidare. Tittade in på stadens huvudpostkontor och postade mina resterande vykort. Vidare ner till Blå Nilen. Promenerade längs floden, tittade och fotograferade. Det var otroligt varmt. Tillslut orkade jag inte med värmen mer. Letade upp en taxi och åkte tillbaks till hotellet. Bråkade lite med taxichauffören om pengarna. Han ville plötsligt ha mer än vad vi hade kommit överens om. Men så tänkte jag att han hade väl bättre nytta av de där pengarna än jag. Snabbt upp på rummet och byta om för att sedan lägga mig vid poolen ett tag.

 

På kvällen ordnade vi en tackmiddag för tolkarna vi hade använt oss av under arbetet. Middagen var på en restaurang inne i centrum av staden. Tolkarna, som i de flesta fall också var flyktingar från Etiopien och Eritrea, verkade uppskatta vår middag. Det gjorde även vi. 

På tisdagen åkte vi till UNHCR:s kontor. Det var avrapportering till UNHCR från delegationen. Vi skrev ut beslut, förstörde andra dokument och jag ägnade mig främst åt att mejla hem listor och bosättningsunderlag på en knackig internetuppkoppling mot Sverige.  

På kvällen åkte vi till lyxhotellet Burj Al-Fatih, även kallat ”Kadaffis ägg” (det lär vara finansierat av Libyen), och åt middag. Fantastiskt hotell och byggnad. Vi började med en alkoholfri drink på en av de översta våningarna med en fantastisk utsikt över staden och där Vita och Blå Nilen rinner ihop till Nilen. Sedan till själva middagen på restaurangen en våning ner. Mycket god och fin buffé. I hotellfoajén fanns en souveniraffär som vi handlade lite i. Taxi hem.

 

De sista dagarna ägnades åt förberedelser för hemresan. Det blev några lugna stunder inemellan som tillbringades vid poolen. Det kändes lite vemodigt när vi skulle hem. Gruppen splittrades upp då vi åkte hem vid tre olika tillfällen – T åkte dagen innan, K och E stannade kvar i landet några dagar för ett annat uppdrag. Jag och övriga flög hem samma väg vi kom, via Amsterdam. Det var den resan. 

Efterord

Uppdraget att ta ut ca 200 etiopiska och eritreanska flyktingar i Sudan hösten 2009 blev lyckat. Det slutade med att 234 personer senare fick komma till Sverige som kvotflyktingar. Efter att all byråkrati var klar i Sudan anlände dessa personer i olika omgångar runt årsskifter 2009/2010 och bosattes företrädelsevis i norra delen av Sverige.

Man funderade lite på hur det kunde kännas för dem att lämna det 40-gradiga Sudan och några timmar senare dimpa ner i Lycksele med -40 grader. Från ett myllrande flyktingläger eller miljonstad till en avkrok på den svenska landsbygden. Det är säkert ett mycket svårt steg. Även om de skulle få uppleva obehag på olika sätt i Sverige så kanske det kan vara en tröst att slippa det som de lämnar, risk att mördas, tvångsrekryteras till en gerillagrupp eller att våldtas när de går till brunnen i flyktinglägret för att hämta vatten.

Drygt ett år senare, i februari 2011, var jag på ett möte på Migrationsverket i Stockholm. Jag hade blivit uttagen att delta i en ny delegationsresa, denna gång till Iran. (Denna resa blev tyvärr inte av för min del.). På mötet hade folk samlats som skulle vara med på alla de olika kvotuttagningarna det året. En av punkterna på programmet var berättelse och frågestund med två tjejer som hade kommit som kvotflyktingar tidigare. Det visade sig att dessa två tjejer blev uttagna under den resan som jag deltog i. Dessa två tjejer stod nu, drygt ett år senare, på ett möte med Migrationsverket och berättade på svenska om vad de hade varit med om. Detta var ett riktigt bra kvitto på att man hade varit med om något mycket meningsfullt.

 

Tidigare delar av berättelsen:

Kvotuttagning Sudan del 1

Förra delen

Kvotuttagning Sudan del 9

Bilder av de dansande dervisherna

Efter fredagens marknad åkte vi vidare till norra Khartoum där vi skulle titta på de dansande dervischerna. De här dervischerna är religiösa män inom sufismen. På fredagar samlas de vid sina moskéer för en ritual där de ibland kommer i trans, och då händer det att de dansar. Egentligen hände inte så mycket under den här ceremonin, men det blev ändå en väldigt speciell stämning och en händelse som bet sig fast i minnet. Ceremonin vi tittade på var på en gravplats där en moské också låg. Dervischerna började gå runt i en stor cirkel. De klappade händer, trummade och upprepade några mantran. De gick också runt med rökelse. Det kändes så äkta, inget tillgjort turisttjafs. Dessa dervischer eldade upp sig i denna religiösa ceremoni som varade någon timme. Något magiskt infann sig. Ibland är det man ser ganska obegripligt men ändå kan man bli tagen.

Fortsättning följer…

Tidigare delar av berättelsen:

Kvotuttagning Sudan del 1

Förra delen

Kvotuttagning Sudan del 8

Marknad i Omdurman

Det där med söndag på fredag funkar rätt bra. Visserligen blir ju söndagarna arbetsdag, men det behöver man ju inte tänka på i förväg. Ännu en ledig fredag alltså. Förmiddagen inleddes åter igen med några timmar vid hotellpoolen. Skönt att bara ligga och slappa lite.

På eftermiddagen hade vi ordnat utflykt med ”vår” guide från UNHCR-kontoret. Först åkte vi över till Omdurman för att se marknaden där. När vi åkte på bron över Vita Nilen för att komma till Omdurman så var det något stort som plaskade i vattnet. Med tanke på hur det rörde sig så kom vi fram till att det måste ha varit en riktigt stor orm på några meter. Vi har ju sett att de säljer vad vi tror är pytonormsskinn, så det skulle kanske ha kunnat vara det.

Väl på marknaden i Omdurman så gick vi runt och tittade på måfå, dels inne i souken och dels på marknaden ute på stan. En hel del av handlarna höll fortfarande stängt eftersom det nyss hade varit ramadan. I början gick vi tillsammans allihop. Det blev såklart svårt. Vår guide blev arg och läxade upp en handlare som han tyckte hade lurat T, detta tyckte hon blev väldigt jobbigt och det blev lite spänt. Vi andra tyckte det blev lite jobbigt över huvud taget med hur mycket guiden la sig i vad vi tittade på, vad vi handlade och hur mycket vi betalade. Gruppen luckrades upp mer och mer och vi gick mer på egen hand. Det var med uträkning som J och jag ”råkade” komma bort från guiden. Det fanns inte så mycket att handla, inte för mig i alla fall. Det enda jag köpte var två typiska arabiska(?) hattar.

 

Fortsättning följer…

Tidigare delar av berättelsen:

Kvotuttagning Sudan del 1

Förra delen

Kvotuttagning Sudan del 7

Ny arbetsvecka

Första arbetsdagen andra veckan i Khartoum. På grund av ramadan var förra veckans arbetspass på UNHCR nerkortade. Även om vi då slet ganska rejält så var det nog ändå en bra inledning. Från denna andra vecka blev arbetspassen längre.  

Mitt sudanesiska visum

På måndagen hade både K och jag kameran med och vi tog bilder både i väntrummet när vi hade informationen och i utredningsrummen, med flyktingarnas godkännande förstås. Vi märkte att detta bara var positivt och lättade upp stämningen något. Barnen blev glada över att både bli fotograferade och att de fick se sig själva i kameran, detta gjorde också att föräldrarna blev mer avspända.

Fototillstånd

Alla vi sju personer i den lilla delegationen hade våra uppgifter. Fem av personerna höll i det löpande intervjuarbetet och skrev protokoll och senare beslut. Jag och delegationsledaren höll i den lilla korta informationen för varje flyktinggrupp, två informationer varje dag som nämnts tidigare. Min huvudsakliga uppgift var att upprätta bosättningsunderlag, sammanställa statistik och skriva en bosättningsrapport. I bosättningsunderlagen samlade jag uppgifter från intervjuerna. Det skulle föras ner vad personerna hade för bakgrund i form av utbildning, arbete och språkkunskaper. Det skulle skrivas hur familjesituationen såg ut och hur hälsan var. Med mera, med mera. Dessa uppgifter ska sedan vidare till de kommuner i Sverige som ska ta emot kvotflyktingarna, så man kan ta emot dem på bästa sätt.

På måndagseftermiddagen fick jag lite tid över mellan allt jobb. Det blev en promenad på egen hand för att leta upp ett postkontor som skulle ligga ett kvarter bort. Jag var borta i ungefär en halvtimme. Något postkontor hittade jag inte. Det var så otroligt varmt att det tillochmed brände under fötterna – igenom skosulorna. När jag kom tillbaks till UNHCR:s kontor så var jag sjöblöt. Några skrattade åt mig och sa att det såg ut som jag hade kommit tillbaks efter en veckolång vandring genom öknen. Det var ungefär så det kändes också.

 

Quo vadis?

Ozone Café - här åt vi lunch flera gånger

På kvällen blev det fortsatt jobb. Först mellan sju och halv tio så blev det ärendedragningar på ett av hotellrummen. Efter det satt jag på egen hand och jobbade med mina listor och bosättningsunderlag till elvatiden.

Tisdag. Rutinerna börjar sitta nu med information och intervjuer på UNHCR. Denna dag hann jag vara med T på hennes förmiddagsintervju. Intressant att lyssna och ta del av hur intervjuerna går till när man bara sitter och sammanställer uppgifter efter dem annars.

Någon gång i samband med lunchen så kände jag att jag började bli kass i magen. Trots att man arbetar på UNHCR:s kontor på dagarna så betyder inte det att anläggningen är någon direkt lyx för det. Toaletterna är av den standarden att man inte gärna sätter sig på ringen. Tog en koltablett som verkade ordna upp lite av oredan i magen alla fall. Klarade mig bra, även om jag var bubblig i magen resten av dagen.

Efter ett par timmars jobb även på hotellet blev det lite käk på kaféet i lobbyn med J. Flera i delegationen beställde upp middag till sina respektive rum. Efter maten drog även jag mig tillbaks. Skönt att emellanåt vara lite för sig själv och ta det lugnt. Läste lite och löste korsord.

På onsdagen var det näst sista dagen med utredningar.  K och jag lyckades lösgöra lite tid. Vi åkte till huvudpostkontoret med vår chaufför. Där fick vi iväg en hög med vykort från alla i gruppen. Vilket postkontor! Stort men slitet. Det såg ändå ut som att det har varit ganska pampigt under den brittiska kolonialtiden. Utanför postkontoret satt en man med en snurra med gamla vykort. Vi köpte väl upp en stor del av hans lager.

Efter det fortsatte vi till en restaurang för att ordna inför måndagens tackmiddag till tolkarna. På eftermiddagen blev det en tur till Afra Mall, handla och växla pengar. Mellan sju och halv tio på kvällen blev det jobb igen på hotellet.

Tivoli utanför hotellet

Den sista utredningsdagen gick till ungefär som de tidigare. Mycket jobb under dagen. Efter lite vila på eftermiddagen fortsatte vi arbetet på ett av hotellrummen.

Funkar bra på en hotellterrass i den afrikanska kvällningen

 

Fortsättning följer…

Tidigare delar av berättelsen:

Kvotuttagning Sudan del 1

Kvotuttagning Sudan del 2

Kvotuttagning Sudan del 3

Kvotuttagning Sudan del 4

Kvotuttagning Sudan del 5

Kvotuttagning Sudan del 6

 

Kvotuttagning Sudan del 6

Kamelmarknad i öknen och kryssning på Nilen

Vy från Vita Nilen

De flesta av oss inledde lördagen med några timmar vid poolen. Vid halvtvåtiden blev vi upphämtade av vår guide. Det märkliga med denne man verkar vara att han inte bryr sig helt och hållet om vad kunderna vill se, utan han gör sina egna utsvävningar utan att först fråga. Vi stannade vid ett ställe där de sålde souvenirer längs vägen. Inget fel i det, och sakerna var ganska fina – men det verkade som vår käre guide hade kontakter med dessa handlare, och vi hade inte alls frågat efter något souvenirställe.

 

Gatuliv i Omdurman

På väg till bussen

Omdurman

 

Vi åkte i alla fall vidare, såg var Vita och Blå Nilen rinner ihop till Nilen, for över Vita Nilen till Omdurman och vidare till utkanterna där. Vi fortsatte längre och längre ut i förstäderna, som här var detsamma som hus byggda av lera och halm. Där i lerhusen i Omdurmans utkant lär bortåt en miljon flyktingar från Darfurregionen bo.

 

Lerhus i Omdurman (notera parabolen)

 

 

 

På väg till boskapsmarknaden

Vattentransport

Omdurman

 

Vi hade önskat att komma till kamelmarknaden och det var dit vi var på väg. Tillslut tog lerhusen slut och allt vi såg var sand. Märkligt hur en stad bara tar slut och öknen tar vid. Vi hade fått höra att det kanske inte var någon kamelmarknad eftersom det är ramadan. Detta visade sig stämma delvis. Det var marknad, men i en mycket mindre skala än vanligt. Vi fick i alla fall sett några kameler och vi fick även pratat lite med en kamelhandlare via vår guide som tolkade.

 

Från kamelmarknaden

Jag och en kamel

 

 

 

 

Tillbaks inåt Khartoum och över till Tuti Island som ligger mitt i sammanflödet mellan Vita och Blå Nilen. Där hyrde vi in oss på en liten båt och lät oss kryssa lite hit och dit på floden under en timme. Vi ville åkt runt Tuti Island, men det gick tydligen inte – säkerhetstjänsten kom i en båt, körde förbi oss men yttrade några ord som enligt de som körde båten betydde att vi inte fick åka runt ön. Fick i alla fall sett en del fåglar och andra intressanta vyer från floden. Vissa av de andra verkade tycka att båtturen mest var enformig, men jag tyckte det var ett skönt och lugnt avbräck i tillvaron.

 

Foto taget från båten på Blå Nilen

 

Blå Nilen

Fixa motorn lite..

På Blå Nilen

Lyxhotellet Burj Al-Fatih, även kallat "Kadaffis ägg"

Från båten

Även fåglar kan vara magra...

Blå Nilen och Khartoum i solnedgången

 

Framåt kvällen åkte vi till en etiopisk restaurang. Maten var inte alls någon höjdare, fast de andra gillade den tydligen. Det är väl inte ofta jag drar mig för att äta saker men nu var det så för en gångs skull. Vi beställde nån mix av något slag... In kom då olika rätter som man skulle lägga på ett stort bröd och bryta av. Eller bryta förresten, brödet var ju platt och mjukt. Just detta bröd är tydligen typiskt för etiopisk mat. För min del tyckte jag konsistensen och smaken påminde om sur disktrasa, även om jag nu inte har smakat sådan. De andra verkade lite förvånade att det var jag för en gångs skulle som inte åt. Det var i alla fall väldigt gott kaffe efteråt, som serverades tillsammans med popcorn! En mycket bra kombination.  Vi tog också och rökte lite vattenpipa, sisha.

 

Eritreansk alkoholfri öl på etiopisk restaurang i Sudan

Det ser godare ut än det var

Kaffe och popcorn

 

Efter restaurangen åkte vi till en lokal nattmarknad, eller tittade i alla fall in i två affärer. Medan vi var inne i affären hade någon lyckats ta sig in i bilen och snott en väska av K. Inget värdefullt försvann men ändå retsamt med själva väskan och en guidebok som låg däri. Några av oss avrundade dagen på vår hotellterrass med kaffe.

 

Nattmarknad i Khartoum

 

Dagen efter, söndagen, blev det en riktigt slö dag. Jag kom ut och la mig vid poolen vid 11 och stannade till 17. Hade bränt mig en gnutta på överarmarna sedan tidigare och pannan var ganska röd. Fortsatte med solskyddsfaktor 50 på vissa delar av kroppen därför. Väl uppe på hotellrummet på eftermiddagen såg jag att jag hade fått ganska mycket färg. Ändå var jag inte i direkt solljus utom när jag var i poolen.

Det verkade vara en sån där dag idag när de flesta i gänget ville dra sig undan och vara för sig själva. Inte konstigt med tanke på att vi har haft det så intensivt och arbetat och umgåtts så tätt i över en vecka nu.

 

Fortsättning följer…

Tidigare delar av berättelsen:

Kvotuttagning Sudan del 1

Kvotuttagning Sudan del 2

Kvotuttagning Sudan del 3

Kvotuttagning Sudan del 4

Kvotuttagning Sudan del 5