Resenyheter

Jag har alltid gillat att resa. På den gamla goda tiden när resebolagen gav ut riktiga kataloger var jag jämt på resebyrån och hämtade dessa när nya kom. Under flera år srang jag också på den årliga TUR-mässan i Göteborg och plockade kilovis med broschyrer. Visst är det jättebra med allt man kan hitta på nätet och resebolagen kan uppdatera kontinuerligt om sina resor. Jag saknar ändå att bläddra igenom 200 sidor Fritidsresorkatalog i papper. Faktum är att jag även saknar urvalet av resebolag. Kanske är det de bästa bolagen som är kvar men med bara tre stora charterbolag (Fritidsresor, Vingresor och Apollo) så är det inte annat än att jag saknar även Spies och Atlas.

Under alla år så har jag tyckt att det är roligt när det kommer nya resemål. Jag har också en förkärlek för det lite mer udda. De senaste åren, förutom de sista två –tre,  har det varit lite skralt med nyheter i min smak. Jag tycker inte alls det är spännande när den stora nyheten som slås upp är ytterligare en by på Gran Canaria eller en ytterligare ö i Grekland eller Thailand. Jag har också varit lite fundersam över att inte Adriatiska kusten med Kroatien och Montenegro har slagits upp större och tidigare efter krigen på Balkan med tanke på att Sri Lanka har slagits upp som ”vinterns stora nyhet” ungefär åtta gånger på 16 år.

Karibien

För ett par år sedan presenterade Fritidsresor Barbados som nyhet. Karibien har överlag blivit populärare de senaste åren, mycket beroende på dollarkursen. Den gångna vintersäsongen, 2012/2013 gick det att kombinera Barbados med Saint Lucia. Min sambo och jag valde att åka till ”bara” Barbados i januari-februari i år (se tidigare inlägg här i bloggen). Vintern 2013/2014 drogs först kombinationen med Saint Lucia bort, men det ska nu gå ändå.Det går också nu att kombinera Barbados med Grenada.

Denna vinter går det också att resa till Tobago med Apollo.

Vingresor presenterade i veckan på sin Facebooksida att man under vintersäsongen 2014/2015 har charter till ön Saint Martin/Sint Maarteen (ön är delad mellan Holland och Frankrike. Väl på plats kan man åka på utflykt till den brittiska ön Anguilla och den franska (tidigare svenska) ön  Saint Barthelemy.

 

Asien

Från och med denna vinter kan man resa med Fritidsresor på badsemester till Burma.

 

Europa

Från sommaren 2014 går det att åka med Apollo till Albanien med flyg till Korfu och båt över till Saranda i södra Albanien.

 

För att avrunda. Jag är nöjd med den senaste utvecklingen av resenyheter till udda platser. Vem kunde för bara några år sedan tro på sol- och badresor till de tidigare stängda länderna Burma och Albanien? Karibien fortsätter att locka svenskar och förhoppningsvis får vi se fler nyheter därifrån. Afrika verkar också bli lite populärare om än i litet format.

Det kan vara bra att hålla ögonen på rundresebolag som Temaresor och Albatros Travel, de kommer med nyheter i resor rätt var det är. Där finns bl a safariresor till Afrika. Albatros har också en kryssning i Seychellernas fina övärld och presenterade för bara några dagar sen en rundresa i både Nord- och Sydkorea

Lite mer om OS...

En sak som jag tycker är intressant med OS är det där som händer runtomkring, lite i periferin. Till exempel att det under öppningsceremonin i London tågade med en okänd kvinna i den indiska truppen. En person som indierna själva inte vet vem det var.

Ibland är det som händer bakom spelen mer blodigt allvar än själva tävlingarna. Det jag nu tänker på är vem som tävlar för vilket land, vilka länder som är med, vad länderna får kalla sig för och så vidare.

Vi har under 20 år sett Makedoniens trupp och deltagare tåga in under bokstaven ”F” i olika arrangemang och presenteras under ”Former Yugoslav Republic of Macedonia” då Grekland inte gillar att landet kallar sig Makedonien. Mer om detta någon annan gång kanske. Vi har också sett idrottsutövare tåga in under en märklig OS-flagga och namnet Chinese Taipei. Också detta handlar om länder som inte erkänner varandra. Chinese Taipei som vi i vardagstal kallar Taiwan heter egentligen Republiken Kina och det tycker man inte om i Folkrepubliken på fastlandet.

Vid öppningsceremonin i OS i Sydney 2000 tågade Syd- och Nordkorea in tillsammans under en gemensam variant av OS-flaggan. Även deltagare från Östtimor fick tåga in under OS-flaggan där då landet inte hade blivit självständigt. I efterdyningarna av Sovjetunionens upplösning kunde man i Barcelona och Alberville 1992 se deltagare under ”Förenade laget” som var OSS-länderna plus Georgien (eller kort och gott de tidigare sovjetrepublikerna förutom de baltiska länderna). I Barcelona tävlade också deltagare från Jugoslavien (som då bestod av Serbien och Montenegro) och Makedonien som ”oberoende olympiska deltagare”.

Oberoende olympiska deltagare vid OS i London 2012
(http://www.zimbio.com)

Oberoende olympiska deltagare är ett begrepp som åter används under nuvarande OS, fast med anledning av att andra länder har förändrats. Fyra deltagare tävlar i spelen utan att tillhöra något land:
Guor Marial flydde från inbördeskriget i Sudan. 28 av hans familjemedlemmar dödades. Själv blev han som åttaåring kidnappad och förd till ett läger för barnarbete. Han rymde senare från både läger och land och hamnade så småningom i USA. Han är inte medborgare i USA och kan inte tävla för dem. För Sudan vill han inte tävla. Han vill tävla för Sydsudan men landet har ännuingen nationell olympisk kommitté då det blev självständigt för bara drygt ett år sedan. Guor kommer att springa herrarnas Marathon sista dagen på OS.

Philipine van Aanholt tävlar i segling, Liemarvin Bonevacia i friidrott (löpning 400m) och Reginald De Windt i judo. De är alla knutna till den holländska ön Curaçao i Västindien. Ön ingick till 2010 i Nederländska Antillerna tillsammans med Bonaire, Saba, Sint Eustatius och Sint Maarten. Aruba lämnade ögruppen redan 1986. Nederländska Antillerna upphörde attexistera 10 oktober 2010. Curaçao och Sint Maarten har sedan dess liknande status som Aruba – autonoma länder inom Nederländerna. Bonaire, Saba och Sint Eustatius har status som särskilda kommuner i Nederländerna.

Ärans kamp

OS 2012

Då har Olympiska spelen äntligen startat! De flesta som känner mig tror att jag är helt och totalt ointresserad av sport. Det är inte helt sant. OS tycker jag är roligt av flera skäl. Det är inte bara giganternas kamp, det är också en kamp för personer som… ja, kanske inte är lika bra. Deltagare kommer från de flesta länder i världen, även länder som man inte förknippar med idrott – som Afghanistan, Somalia, Lesotho, Liechtenstein, Nauru... Det brukar bli några skandaler och några riktiga skrällar. Förmodligen även några världsrekord. I OS är dessutom roliga sporter som friidrott, bordtennis och bågskytte med.

Invigning

Igår var det officiell invigning av spelen i London, som därmed är den enda stad som haft tre stycken OS. Det är många som tycker invigningen är tråkig och meningslös. De tycker uppenbarligen inte åskådarna på plats som hade betalat mellan 10,000 och 25,000 kr för biljetterna. För egen del tittar jag på invigningen med kluvna ögon. Liksom många tidigare invigningar blev gårdagens dito något långdragen och rörig. Samtidigt var det pampigt och fantastiskt. Lite komiskt var det nästan att se en butter drottning Elizabeth II inviga spelen. Hon såg ut som att hon hellre hade suttit i sin favoritfåtölj framför brasan på Buckingham Palace och klappat sina Corgie-hundar. Men vad vet jag, hon kanske är en riktig sportfantast. Lite fräckt var det ändå att se hur ”James Bond” hämtade upp henne på slottet och flög henne till arenan i helikopter…

Marsch

Inmarschen av deltagarna är ganska rolig att titta på, även om det också kan bli lite långrandigt. Sedan jag var ganska liten så har jag varit intresserad av flaggor. Vid sådana här invigningar är det därför ypperligt läge att spana efter förändringar. Nuförtiden (i dataåldern) så kan man ju hänga med och vara uppdaterad på ett annat sätt än förr. Därför var det inga nyheter för mig på flaggfronten vid gårdagens parad. Arrangörerna hade också lärt sig att skilja på Nord- och Sydkoreas flaggor efter fadäsen när Nordkoreas damlag skulle spela sin fotbollsmatch. Om än inte nyheter så blev det i alla fall lite av bekräftande att Libyen tågade in med sin nygamla röd-svart-grönaflagga, liksom Malawi använde sin nygamla svart-röd-gröna. Inmarschen var som vanligt också rolig att se då deltagarna är så glada och uppspelta (det är ju fest!). Dessutom är det trevligt att se vad deltagarna har på sig. Ofta går kläderna i traditionella tecken, som bastkjolar eller afrikanska färgglada skapelser.

Nu är elden tänd och man kan se fram emot ett par veckor av kamp i ärans namn.