Lite mer om OS...

En sak som jag tycker är intressant med OS är det där som händer runtomkring, lite i periferin. Till exempel att det under öppningsceremonin i London tågade med en okänd kvinna i den indiska truppen. En person som indierna själva inte vet vem det var.

Ibland är det som händer bakom spelen mer blodigt allvar än själva tävlingarna. Det jag nu tänker på är vem som tävlar för vilket land, vilka länder som är med, vad länderna får kalla sig för och så vidare.

Vi har under 20 år sett Makedoniens trupp och deltagare tåga in under bokstaven ”F” i olika arrangemang och presenteras under ”Former Yugoslav Republic of Macedonia” då Grekland inte gillar att landet kallar sig Makedonien. Mer om detta någon annan gång kanske. Vi har också sett idrottsutövare tåga in under en märklig OS-flagga och namnet Chinese Taipei. Också detta handlar om länder som inte erkänner varandra. Chinese Taipei som vi i vardagstal kallar Taiwan heter egentligen Republiken Kina och det tycker man inte om i Folkrepubliken på fastlandet.

Vid öppningsceremonin i OS i Sydney 2000 tågade Syd- och Nordkorea in tillsammans under en gemensam variant av OS-flaggan. Även deltagare från Östtimor fick tåga in under OS-flaggan där då landet inte hade blivit självständigt. I efterdyningarna av Sovjetunionens upplösning kunde man i Barcelona och Alberville 1992 se deltagare under ”Förenade laget” som var OSS-länderna plus Georgien (eller kort och gott de tidigare sovjetrepublikerna förutom de baltiska länderna). I Barcelona tävlade också deltagare från Jugoslavien (som då bestod av Serbien och Montenegro) och Makedonien som ”oberoende olympiska deltagare”.

Oberoende olympiska deltagare vid OS i London 2012
(http://www.zimbio.com)

Oberoende olympiska deltagare är ett begrepp som åter används under nuvarande OS, fast med anledning av att andra länder har förändrats. Fyra deltagare tävlar i spelen utan att tillhöra något land:
Guor Marial flydde från inbördeskriget i Sudan. 28 av hans familjemedlemmar dödades. Själv blev han som åttaåring kidnappad och förd till ett läger för barnarbete. Han rymde senare från både läger och land och hamnade så småningom i USA. Han är inte medborgare i USA och kan inte tävla för dem. För Sudan vill han inte tävla. Han vill tävla för Sydsudan men landet har ännuingen nationell olympisk kommitté då det blev självständigt för bara drygt ett år sedan. Guor kommer att springa herrarnas Marathon sista dagen på OS.

Philipine van Aanholt tävlar i segling, Liemarvin Bonevacia i friidrott (löpning 400m) och Reginald De Windt i judo. De är alla knutna till den holländska ön Curaçao i Västindien. Ön ingick till 2010 i Nederländska Antillerna tillsammans med Bonaire, Saba, Sint Eustatius och Sint Maarten. Aruba lämnade ögruppen redan 1986. Nederländska Antillerna upphörde attexistera 10 oktober 2010. Curaçao och Sint Maarten har sedan dess liknande status som Aruba – autonoma länder inom Nederländerna. Bonaire, Saba och Sint Eustatius har status som särskilda kommuner i Nederländerna.

Ärans kamp

OS 2012

Då har Olympiska spelen äntligen startat! De flesta som känner mig tror att jag är helt och totalt ointresserad av sport. Det är inte helt sant. OS tycker jag är roligt av flera skäl. Det är inte bara giganternas kamp, det är också en kamp för personer som… ja, kanske inte är lika bra. Deltagare kommer från de flesta länder i världen, även länder som man inte förknippar med idrott – som Afghanistan, Somalia, Lesotho, Liechtenstein, Nauru... Det brukar bli några skandaler och några riktiga skrällar. Förmodligen även några världsrekord. I OS är dessutom roliga sporter som friidrott, bordtennis och bågskytte med.

Invigning

Igår var det officiell invigning av spelen i London, som därmed är den enda stad som haft tre stycken OS. Det är många som tycker invigningen är tråkig och meningslös. De tycker uppenbarligen inte åskådarna på plats som hade betalat mellan 10,000 och 25,000 kr för biljetterna. För egen del tittar jag på invigningen med kluvna ögon. Liksom många tidigare invigningar blev gårdagens dito något långdragen och rörig. Samtidigt var det pampigt och fantastiskt. Lite komiskt var det nästan att se en butter drottning Elizabeth II inviga spelen. Hon såg ut som att hon hellre hade suttit i sin favoritfåtölj framför brasan på Buckingham Palace och klappat sina Corgie-hundar. Men vad vet jag, hon kanske är en riktig sportfantast. Lite fräckt var det ändå att se hur ”James Bond” hämtade upp henne på slottet och flög henne till arenan i helikopter…

Marsch

Inmarschen av deltagarna är ganska rolig att titta på, även om det också kan bli lite långrandigt. Sedan jag var ganska liten så har jag varit intresserad av flaggor. Vid sådana här invigningar är det därför ypperligt läge att spana efter förändringar. Nuförtiden (i dataåldern) så kan man ju hänga med och vara uppdaterad på ett annat sätt än förr. Därför var det inga nyheter för mig på flaggfronten vid gårdagens parad. Arrangörerna hade också lärt sig att skilja på Nord- och Sydkoreas flaggor efter fadäsen när Nordkoreas damlag skulle spela sin fotbollsmatch. Om än inte nyheter så blev det i alla fall lite av bekräftande att Libyen tågade in med sin nygamla röd-svart-grönaflagga, liksom Malawi använde sin nygamla svart-röd-gröna. Inmarschen var som vanligt också rolig att se då deltagarna är så glada och uppspelta (det är ju fest!). Dessutom är det trevligt att se vad deltagarna har på sig. Ofta går kläderna i traditionella tecken, som bastkjolar eller afrikanska färgglada skapelser.

Nu är elden tänd och man kan se fram emot ett par veckor av kamp i ärans namn.

"För att tävla på engelsk mark, tränar vi på argentinsk mark"

Häromdagen skrev jag ett inlägg om Falklandskriget. Att det har gått 30 år har uppmärksammats på flera sätt, kanske på gott men absolut på ont sätt.

Dispyten mellan Argentina och Storbritannien har eskalerat en del den senaste tiden, bland annat då olja har hittats runt öarna. Storbritannien skall också ha skickat sitt krigsfartyg HMS Dauntless i riktning mot södra Atlanten. Argentina och vissa sydamerikanska länder vägrar ta emot fartyg från Falklandsöarna i sina hamnar, och detta verkar också gälla brittiska fartyg som har varit vid Falklandsöarna.

De senaste dagarna har konflikten mellan länderna uppmärksammats mycket då Argentina har producerat en reklamfilm inför OS i London. I filmen ses en argentinsk idrottare träna inför OS på Falklandsöarna. Filmen avslutas med orden ”För att tävla på engelsk mark, tränar vi på argentinsk mark”. En stilla undran är hur argentinska idrottare och tränare kommer att tas emot i London senare i sommar.

Visa större karta