Nya svenska ambassader

I dagsläget har Sverige ca 100 utlandsmyndigheter som inkluderar ambassader, representationer, delegationer och karriärkonsulat. Därtill finns runt 400 honorärkonsulat runtom i världen. Ambassader öppnar och stänger allteftersom de politiska och ekonomiska vindarna blåser.

Idag, den 19 juni 2013, beslutade regeringen att Sverige ska öppna ambassader i Azerbajdzjan, Armenien och Qatar.  I dagens pressmeddelande motiveras ambassadsinrättningarna på följande sätt:

”I Sveriges strävan att förstärka närvaron i den sydkaukasiska regionen i Östeuropa har regeringen idag beslutat att etablera permanenta representationer i Azerbajdzjans huvudstad Baku och Armeniens huvudstad Jerevan.

En sådan etablering ökar förutsättningarna för en aktiv svensk roll i regionen, liksom möjligheterna för Sverige att fortsätta vara en drivande kraft i utvecklingen av EU:s politik gentemot sitt östliga närområde i Europa, Östliga partnerskapet.

För att förstärka närvaron i Gulfregionen har regeringen också beslutat att etablera en permanent representation i Qatars huvudstad Doha. Etableringen ökar förutsättningarna för en fortsatt aktiv svensk roll i Mellanöstern. Sverigefrämjandet är högt prioriterat eftersom den qatariska marknaden har en växande potential för svenskt näringsliv.”

Det här är i mitt tycke bra och intressant. Inte minst med tanke på att jag 2007 blev klar med min Magisteruppsats / D-uppsats på universitetet som handlar om öppnandet av den svenska ambassaden i Makedonien hösten 2005. (Uppsatsen heter: Inrättande av utlandsmyndighet – En fallstudie av svenska ambassadens öppnande i Makedonien.) Inrättandet av en utlandsmyndighet, som jag fick inblick i med både uppsatsskrivandet och praktiken under vårterminen 2005 på det dåvarande sektionskontoret i Makedonien, är en intressant och komplex process. Det ska bli intressant att följa uppstarten av dessa nya ambassader.

I dagsläget sköts Sveriges förbindelser med Azerbajdzjan av ambassadör Mikael Eriksson på Kansliet för Stockholmsbaserade sändebud, KSS.  I huvudstaden Baku finns också ett svenskt honorärkonsulat.

Förbindelserna med Armenien sköts från svenska ambassaden i Georgien då ambassadör Diana Janse är sidoackrediterad till Armenien. I Jerevan är honorärkonsulposten vakant.

Sveriges ambassadör i Förenade Arabemiraten, Max Bjuhr, är sidoackrediterad till Qatar och Bahrain. Det finns inget konsulat eller någon konsul i Qatar i dagsläget, men ambassaden har en kontaktperson i huvudstaden Doha.

---

Se även mitt blogginlägg från 12 september 2012 om öppnandet av tre nya honorärkonsulat i Karibien.

Gnistor i Makedonien

"Nam tua res agitur, paries cum proximus ardet"

(Ty det angår dig, när grannens vägg brinner)

Bråk och protester

En gnista har tänts i Makedonien. Igen. En gnista av etniskt bråk och våld. Igår fick jag av en händelse se en artikel frånWashington Post som handlade om hur tusentals människor samlades för att protestera i Skopje mot det uppblossade våldet i Makedonien. Det har helt undgått mig att det under de senaste veckorna har varit våldsamheter mellan albaner och makedonier igen.

(O)sportslig prioritering i svenska tidningar

Om man söker på ”Makedonien” på de stora svenska tidningarnas nätsidor så dyker det i stort sett inte upp någonting om dessa våldsamheter – med ett stort undantag då, på sportsidorna skrivs det att de två högsta fotbollsligorna i landet ställs in på obegränsad tid efter senaste tidens etniska våldsamheter. Bra att det nämns, men som vanligt läser man mest om länderna i Östeuropa och Balkan just på sportsidorna eller nöjessidorna. (Jag kan sätta en stor del av mina bankmedel på att vad svenska medier kommer att skriva om Azerbajdzjan i år så kommer minst 95 % kunna härledas till ett samband med Eurovisionsschlagerfestivalen som hålls i huvudstaden Baku.)    

Bakgrund

Balkan, och i synnerhet Makedonien, ligger mig varmt om hjärtat efter att ha tillbringat en hel del tid där under 2005-2007. Vid ett tillfälle hade jag förmånen att agera valobservatör för OSSE vid lokalval som hölls över hela Makedonien. Dessa val var viktiga då ny kommunindelning hade gjorts och nya regler för den etniska representationen satts upp. Dessa nyheter var en följd av de oroligheter som varade under flera månader 2001 mellan de etniska grupperna i landet.  

1991

Om man backar tillbaks lite så bör det nämnas att Makedonien och Montenegro är de enda före detta områden i Jugoslavien som har brutit sig loss utan att göra det under regelrätt krig. 1991 hölls en folkomröstning om självständighet i Makedonien, vilken bojkottades av etniska albaner och serber i landet. I de albanskdominerade områdena så hölls en egen folkomröstning för självstyre 1992, och i byar i norra delarna av landet uppstod en tendens bland serberna att även införa någon typ av självstyre. En preventiv FN-styrka sattes in i Makedonien där även svenskar fanns med. FN-styrkan drogs tillbaks 1999 efter att Kina hade lagt in sitt veto som direkt följd av att Makedonien hade upprättat diplomatiska förbindelser med Taiwan. (Hurra för diplomati, säkerhetsråd och veto…)

2001

Etniska spänningar fortsatte och våldsamheter blossade upp ungefär 10 år senare som kulmen av missnöjet från etniska albaner som kände sig som andra klassens medborgare. Spänningarna underblåstes av att etniska albaner i Kosovo kom för att hjälpa sitt brödrafolk i Makedonien. När incidenterna blev kända internationellt så reagerade världssamfundet (för en gångs skull) blixtsnabbt för att undvika ytterligare ett krig på Balkan. Javier Solana och vår dåvarande utrikesminister Anna Lindh spelade en stor roll i medlingarna och att slå in en kil mellan rebellerna och de albanska ledarna i Makedonien och Kosovo. Våldet blossade ändå upp från och till under några månader. I juni 2001 intog rebellerna en förstad till Skopje. Efter protester och kravaller undertecknades så småningom det så kallade Ohridavtalet under där de olika folkgrupperna i landet jämnställs.

2012

Nu har etniskt våld således blossat upp på nytt. Vad är det som gör att det går ca 10 år mellan gnistorna – 1991, 2001, 2012..? Jag kommer att följa med i utvecklingen av detta – det vill säga så gott det går på grund av det svala intresset svenska tidningar visar.

En grabb i kortbrallor

Av alla barn som växte upp i Kålltorp i Göteborg på 40-talet så fanns det en som kom in och käkade middag när hans föräldrar öppnade fönstret mot gården och ropade Janne. Kanske var det oftast mamma Karin som stack ut huvudet och ropade eftersom pappa John jobbade på SKF och drygade ut inkomsten med att hjälpa en droskägare inne i centrum. Janne bodde med sina föräldrar i en liten enrummare ovanför en fiskaffär. När han var fem år så fick han en lillebror.  Det är lätt att tänka sig att Janne busade med de andra grabbarna i kvarteret. Kanske sköt de med slangbellor, körde lådbilar och byggde kojor i någon träddunge i närheten. Säkerligen har han lurat av lillbrorsan Roger några pottekulor i sandlådan på gården. Att Janne kickade lite boll med grabbarna under den här tiden är också troligt då han senare började spela i GAIS. Janne fick en trygg uppväxt även om det var lite knapert. 

Drygt 71 år efter att Janne såg dagens ljus så blev han utsedd till biträdande generalsekreterare i FN, en tjänst han skall tillträda den 1 juli 2012. Tiden mellan uppväxten i Kålltorp tills han blev utsedd till denna fina post har Jan Eliasson hunnit med en hel del. En lång karriär inom UD och diplomatin, FN-representant vid Iran/Irak-konflikten, medlare i konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om området Nagorno-Karabach, ambassadör i Washington, utrikesminister, särskilt sändebud i Darfurkonflikten. Med mera, med mera.

Kanske är det många män och kvinnor inom makteliten runt om i världen som har haft en gynnsam och skyddad uppväxt. Fast troligt är väl att det ändå är många som har haft en ganska normal och kanske knaper barndom. Mina tankar börjar skena iväg om hur det skulle ha varit att se Göran Persson eller Reinfeldt kuta omkring i kortbrallor när de var små. Och undra om Idi Amin var grym redan när han lekte på en bakgata i Kampala. Lite lustigt hade också varit att se Laila Freivalds eller Birgitta Dahl hoppa hage och hopprep på skolgården.

Vi har alla varit små.