Visar inlägg med etikett Kungälv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kungälv. Visa alla inlägg

lördag 29 juni 2013

Kungälv under 20- och 30-talen



Fortsättning från gårdagens inlägg - ytterligare vykort från Kungälv. 
Komarken, Kungelf. År 1925.
Till vänster i bild kan man ana kvarnen. Industrierna till höger är Kungälvs Glasbruk och/eller Göteborgs Kex.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Västra Gatan, Kungelf. År 1929.
Några meter bortanför där klippan kommer ner mot gatan är idag skiljelinjen mellan "Gamla" och "Nya" Västra Gatan. Där går nu en väg ner till vänster åt Strandgatan. Där till vänster ligger idag också Klocktornet med olika butiker.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Västergatan, Kungelf. 1930-talet.
Gatunamnet troligtvis felskrivet då det skall vara Västra Gatan.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Västra Gatan, Kungelf. 1930-talet.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Östra Gatan, Kungelf. 1930-talet.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Västra Gatan, Kungelf. 1930-talet.
"P.G. Berghs Hörna" mot torget.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Västra Gatan, Kungelf. 1930-talet.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Västra Gatan, Kungelf. 1930-talet.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Västra Gatan, Kungelf. År 1939.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)
 

fredag 28 juni 2013

Gamla Kungälv i bilder



Ett dussin vykort från okända år
Här är några av de gamla vykort jag har från Kungälv, staden där jag föddes och växte upp i. Inget av dessa vykort är daterat. Om någon vet mer om årtal eller vad som syns på fotona, kommentera gärna eller skicka ett mejl (christian.berghanel@yahoo.se).
Stadskällaren med anor från 1600-talet. I bakgrunden Bohus Fästning med tornet Fars Hatt.
Hotellet brann ner 1956 och öppnade på nytt 1958 under namnet Fars Hatt.
Det sägs att Evert Taube förlovade sig på punschverandan på 1920-talet, men andra källor säger annat...
(Foto & Förlag: Therese Nilsson, Kungälv)

Torget, kyrkan och Bohus Fästning.
Bohus Fästning är från 1308 och kyrkan uppfördes mellan 1679 och 1688 efter att den första kyrkan från 1658 brändes av svenskarna 1676.
(Foto & Förlag: Therese Nilsson, Kungälv)

Utsikt över Kungälv och Nordre Älv från Bohus Fästning.
(Foto & Förlag: Therese Nilsson, Kungälv)

Utsikt från Hisingen mot Bohus Fästning.
(Foto & Förlag: Therese Nilsson, Kungälv)

Kungälv med Bohus Fästning.
(Foto & Förlag: Therese Nilsson, Kungälv)

Flygfoto över Kungälv.
I mitten, en aning till höger syns kyrkan och Stadskällaren.
(Ensamrätt & Foto: A/B Flygtrafik, Dals Långed. Frigiven av Försvarsstaben K 798. Förlag: Therése Nilsson, Kungälv)

Kyrkan sedd från Fästningsholmen.
(Foto: Th. Nilsson, Kungälv)

Kungälv (då stavat Kungelf) med kyrkan och Stadskällaren.
(Foto: Therese Nilsson, Kungelf)

Torget med kyrkan, rådhuset till vänster.
(Foto: Therese Nilsson, Kungälv)

Utsikt över bostadsområdet Gärdet.
(Foto: Therese Nilsson, Kungälv)

Kungälvs stadsgräns.
(Förlag: A.-P. Dahlström, Göteborg)

Ytterby, här benämnt Kungälvs Ytterby.
Ytterby station och kyrka syns i bild.
Vykortet är skickat till min morfar 1956.

lördag 18 augusti 2012

Första veckan


Då var den gjord, första arbetsveckan efter semestern. Det är lustigt att man är utvilad efter fyra veckors ledighet och sen är helt färdig redan efter den första arbetsdagen. När man väl hade kommit ihåg alla koder och kunnat logga in i systemen på jobbet var det bara att sätta igång. Lite överraskande fanns det bara 384 olästa mejl. Man känner sig lite ringrostig efter ledigheten och det mesta går knaggligt. Farten börjar nu komma tillbaks i alla fall.
Tungt har det också varit i veckan då jag var på begravning i Kungälv i torsdags. Jobbigt och nedstämt både inför det och även efteråt. För mig var det ett sådant tillfälle där jag kände att jag skulle vilja vara på vilket annat ställe som helst – men samtidigt att det inte fanns något annat ställe där jag ville vara. Det är skönt att det är över.
Ute i världen har det hänt intressanta saker i veckan. Julian Assange fick asyl i Ecuador, och det diplomatiska bråket mellan Sverige och Vitryssland verkar ha dämpat sig något. Det ska bli intressant att följa båda dessa historier framöver.

fredag 3 augusti 2012

Hur bred är en kust?


Vi har varit några dagar vid kusten. Fast det får mig att fundera på hur nära vattnet man måste vara för att vistas på kusten. Eller för att sammanfatta funderingarna - hur bred är en kust?
Min sambo och jag har hur som helst vistats i Kungälv och Surte några dagar. Det har då också blivit några avstickare och utflykter till havet. Vi har alltså, hur man än vänder och vrider på det, varit vid kusten. Vissa i min situation skulle säga att han/hon har varit hemma. Men hemma för mig är där jag hänger min hatt, och i brist på hatt så är det väl där jag lägger nyckelknippan på hallbyrån. Värmland har varit hemma i drygt 5 år nu.
Under dagarna på kusten (om man nu väljer att kalla det så) har vi umgåtts med släkt och vänner. Det har blivit en och annan fika, goda middagar och trevliga stunder. En av dagarna blev det utflykt med vänner till Marstrand och Jörlanda. På Marstrand blev det flanerande längs kajen och bland gränderna, tittande på båtar och lunch på Villa Maritime. I Jörlanda blev det go'fika, promenad längs vattnet och span efter krabbor. Dosen av Bohuslän, havet och guppande båtar blev påfylld. Att stå på en bohusklippa och titta ut över havet måste jag göra någon gång under året.
Här kommer lite bilder från Marstrand och Jörlandatrakten.
Marstrand med Carlstens fästning

Grossherzogin Elisabeth från Tysland ligger för kaj

Vid kajen på Marstrand

Bohuslän!

Sommarkväll

Krabba i tången vid en brygga

lördag 14 juli 2012

Semester

Sådär ja, nu var det semester! Eller ja, egentligen börjar den väl inte förrän på måndag. Fast det finns väl ingen anledning att bråka om petitesser.

Fyra veckors ledigt blir det i alla fall, varav de tre första med sambon. Ingenting spikat, och det känns väldigt skönt. Semester är ju trots allt till för vila. Den första veckan är vi fågelvakter åt Pondus & Elsa, två sköna och sociala undulater. Efter det blir det eventuellt någon sväng till Kungälvstrakten liksom till västra Värmland. Förmodligen blir det också kortare besök hos oss av närstående.

Ja, sen är det väl inte långt kvar tills det är dags att börja jobba igen och hösten kommer. Det har sin tjusning det med. Och kanske blir det lite mer semester till vintern med en solresa till varmare breddgrader.. 

Karlstad en morgon i juli

lördag 2 juni 2012

Om en bild - Kungälv 1968


Det dök upp ett vykort. Inte i brevlådan utan i gömmorna här hemma. Det har sparats under många år och kommer fram någon gång då och då när man rotar bland gamla saker. Som så många andra vykort från 60- och 70-talets Sverige så är det inte direkt vackert – fast det är roligt på flera sätt och det väcker många minnen, kanske speciellt för mig och min familj.



Vykortet visar centrala Kungälv. Det står inget årtal på kortet men jag kan ändå datera det till troligtvis 1968, möjligtvis 1969. Det finns förmodligen flera där ute som kan göra samma datering genom att titta på de tre Saabarna och polisbilen i bakgrunden, genom kläderna som folk har på sig eller genom detaljer på husen.
     Jag kan datera fotot på grund av paret med barnvagn längst fram på övergångsstället – det är nämligen min mor, far och syster. Min syster är född i maj ’67 och hon ser för stor ut för att detta skall vara hennes första sommar. Dessutom kör bilarna på höger sida och trafikomläggningen från vänster- till högertrafik skedde i september det året. Jag gissar på att syrran också är för liten för att detta skulle vara när hon är två år men jag garderar mig ändå med möjligheten.

Rondellen där på vykortet hade troligtvis några år på nacken redan när fotot togs. Då, liksom nu, låg rondellen i centrala Kungälv, även om man kanske kan säga att centrum har dragit sig en aning åt nordväst under senare år med tanke på bebyggelse av affärer, bostäder och serviceinrättningar med mera på och Vita Fläcken. Området vid rondellen heter Västra Tullen och av det förstår man att detta inte var centrum förr i tiden utan en punkt i stadens utkant.

En av anledningarna till att detta vykort har tagits över huvud taget är gissningsvis för att kommunhuset, som i Kungälv heter Nämndhuset, lär ha byggts 1968 och således är helt nytt på denna bild.
     Efter detta foto togs har huset byggts till, först åt vänster i början av 70-talet och sedan med en helt annorlunda huskropp framför byggnaden på bilden. Den tillbyggnaden som nu utgör entrén invigdes 1989.
     I bottenplan kan man se att det ligger en bank och några andra affärer eller liknande. De gröna bokstäverna i mitten skulle kunna vara Försäkringskassan. Under några år fanns sedan bland annat Apoteket i bottenplan.

Till vänster om nämndhuset och rakt fram i bilden går Ytterbyvägen och var tidigare huvudvägen till Ytterby några kilometer utanför Kungälv.
     Gatan till höger om nämndhuset heter Uddevallavägen och parken till höger i förgrunden heter Västra Parken. Det är traditionellt sett här som a-laget har hållit till, undantaget dock bänkarna närmast vägen som man ser här.
     Huset man ser till höger (bakom) nämndhuset finns inte mer. Det är ersatt med ett gult tegelhus som idag bland annat huserar ett servicekontor för Försäkringskassan, Skatteverket och Pensionsmyndigheten. Här ligger också Arbetsförmedlingen.

Vägen i förgrunden med den grå Saaben går till Fontin. Den gula skylten visar vägen till ABC-fabrikerna som låg en bit upp i backen. Här skedde tillverkning av sportartiklar och var en av Kungälvs största fabriker och arbetsgivare under många år.
     In-/utfarten från denna väg till rondellen har byggts om sedan bilden är tagen och finns nu några meter åt höger och ser lite annorlunda ut.

Som nämnts så är den lilla familjen som precis har korsat vägen mina föräldrar och min syster. Kvinnan med barnet som är i mitten av övergångsstället kan eventuellt möjligtvis kanske vara mamma och syster till en klasskamrat till mig. Den grå Saaben i förgrunden tror vi tillhör föräldrarna till en blivande kompis till min syster.  
     Vilka är de andra personerna på bilden? Det skulle vara roligt att veta vem kvinnan med hatten är. Vad är det hon har handlat och vart är hon på väg. Vilka är det som precis skall gå över vägen?

I parken ser man att folk sitter på bänkar. Modellen på bänkarna kan anas här på bilden – med gröna fötter, tre träplankor man satt på och två plankor som ryggstöd. Plankorna var gulmålade. När jag var liten så satt jag på en av dessa bänkar med min far vid ett tillfälle (alltså inte där som a-laget satt). Pappa tyckte det var roligt att sitta och titta på folk, något jag då inte förstod vitsen med. Jag lyckades istället köra in armbågen mellan de två plankorna i ryggstödet och kom inte loss. Pappa fick dra och greja under ett bra tag innan armen slutligen kom loss. Det var nära han fick gå iväg för att hämta hjälp.

Finns det någon annan som vill dela med sig av minnen från området man ser på bilden så är detta mer än välkommet. Detsamma om någon av personerna kan identifieras.

lördag 19 maj 2012

Jag känner en som känner en som…


För ett antal år sedan fastnade jag i en tidningsartikel. Fastna är verkligen rätt ord, för jag har många, många gånger funderat och fascinerats över artikeln och fenomenet under åren sedan dess. Artikeln som var i Göteborgs-Posten hette något i stil med ”Sex handslag från presidenten” och beskrev fenomenet att de flesta personer över hela planeten är i snitt sex handslag från varandra. Att man brukar prata om presidenten (som då avser den amerikanske ledaren) och just handslag är bildligt och symboliskt talat. Man kanske skulle kunna kalla det för länkar mellan folk.
     Teorin verkar vara utarbetad under många år och man har naturligtvis kunnat läsa om det i många andra tidningar och på nätet än i GP. Fenomenet brukar också betecknas ”Six degrees of separation” och det har gjorts en film på temat. Olika försök har gjorts på bland annat Facebook för att åskådliggöra saken. Nu finns till exempel en app som heter just ”Six degrees” där man kan söka och se vad man har för kopplingar mellan sig och vissa andra personer. Säkert har de flesta av oss någon gång hamnat på någon okänd persons Facebooksida och förundrats över att man har en eller flera gemensamma vänner.  



I mina funderingar har jag kommit fram till att jag borde vara tre handslag från presidenten – i alla fall på den tiden Bill Clinton var president. Detta genom att jobbade på Volvo i Kungälv. Någon gång på 90-talet kom den amerikanske ambassadören i Sverige på besök för att den då moderna fabriken skulle visas upp. Jag har naturligtvis hälsat på chefen där jag jobbade, chefen har hälsat på ambassadören och ambassadören har såklart skakat tass med presidenten som har sänt ut honom på posten i Stockholm.
     Jag har säkerligen varit x antal handslag från andra amerikanska presidenter och kanske tre eller färre handslag från Bill Clinton genom någon annan kedja av länkar. Troligt är väl att det finns folk i min närhet som jag känner som i sin tur har få eller färre kopplingar till presidenten. Det finns många yrkesgrupper som har enorma kontaktnät i Sverige och internationellt. Om inte annat så har jag under det senaste decenniet träffat några ambassadörer och andra ambassadfolk. Dessa rör sig med många kontakter, inte minst genom att de byter tjänstgöringsland relativt ofta. I mitt nuvarande arbete har jag kommit i kontakt med många utländska personer, även om kopplingen västerut mot just amerikanske presidenten inte är så stark där.

Egentligen kan jag tycka det är mycket mer fascinerande att vara några få handslag från vem som helst i världen än just amerikanske presidenten eller någon annan känd person. Nu för tiden reser de flesta mycket och kontaktytorna över världen ökar. Om man tänker på de handslag som vem som helst har gjort på nära håll, kanske i sin egen stad eller landsdel, så är kontakterna och länkarna väldigt omfattande. De flesta känner också folk som bor på andra ställen eller i andra länder – detta genom att folk flyttar, arbetar, reser...
     Många gånger tycker jag att mina egna kontaktytor är rätt små, men tänker man på att man har haft några jobb, gått i några skolor och även har flyttat några gånger så har det ju handskakats en del. För att visa på kontaktnätet i sin enkelhet kan man isolera en mindre grupp man känner. Jag har idag ca 30 kollegor. Alla dessa har naturligtvis också gått i olika skolor, arbetat på andra ställen och lärt känna andra folk. Många av dem har, liksom jag, flyttat hit till Värmland från andra ställen. Några av dem från andra länder.



De flesta av oss har säkert en hel del internationella kontakter – och de personer man känner ute i världen har alla ett liknande, om än större eller mindre, lokalt kontaktnät där de bor som man själv har.  Jag har i jämförelse med många andra inte rest så vansinnigt mycket men det har ändå blivit lite under åren. I samband med mina studier så har jag vistats en del på Balkan. Flera av mina kontakter sedan dess är nu spridda över andra delar av världen. I mitt nuvarande arbete har jag varit på tjänsteresor i Norge, Tjeckien och Sudan. Jag träffar också folk från stora delar av världen i mitt jobb här i Sverige, speciellt från Afrikas horn, Mellanöstern och Balkan.

Om man bara ser till Afrika, en kontinent som många av oss tycker vi har relativt lite att göra med, så har jag själv kontakter med och känner någon som känner någon som… Detta gör att jag vet att jag har länkar till folk i stort sett hela kontinenten. Tänk vilka kontaktytor dessa personer i sin tur har! Av Afrikas drygt 50 länder är det bara 15-20 som jag inte vet eller kan komma på några kopplingar till. (Är du som min länk i din tur en länk till någon i Mauretanien, Guinea-Bissau, Sierra Leone, Benin, Mali, Niger, Tchad, Centralafrika, Ekvatorialguinea, São Tomé-Principe, Gabon, Lesotho, Botswana, Zimbabwe, Sydsudan, Mocambique, Madagaskar, Komorerna eller Seychellerna?)

Några andra funderingar angående detta har ploppat upp med tiden. Det kanske inte alls är att så få handslag mellan folk är det mest fascinerande. Minst lika intressant skulle det kunna vara att se kontakten mellan folk i så många steg som möjligt, så länge man kan se hela den obrutna kedjan. Att kunna visa att man känner grannen genom en lång kedja som sträcker sig runt hela jorden är mer komplex än att vara några handslag från presidenten. Det blir lite som med släktforskning – man tar sig så långt bort som möjligt. Tänkbart är också att inte bara se vem man känner utan vem man har känt. Att kunna belägga att jag kände någon som kände någon som … kände Gustav Vasa vore rätt häftigt.

Liksom den där tidningsartikeln jag läste i GP för några år sedan (medan jag åt lördagsmiddag på kinakrogen Tai Lee i Kungälv och väntade på någon kompis) så avslutar jag detta inlägg med att man får fundera på vad ett handslag är och vad man kan byta ut det mot. Handslagen är kanske bildligt talat och man kan ju fundera på hur man drar gränserna för de där länkarna mellan folk. Är det just konkreta fysiska handslag som gäller eller är det när man rent allmänt har tjingsat på någon? Intressant skulle också kanske vara att byta ut det hela och se kopplingar mellan folk som har arbetat med varandra, semestrat ihop, spelat rysk roulett, haft förhållande, snuddat vid varandra, sagt förlåt… och ja, vad som helst egentligen. Det ena mer känsligare än det andra.

Vilka människor har du bekantat dig med under åren?
Hur många handslag är vi från varandra?

Funderingar som dessa gör att man får fler frågor än svar.