Den visslande grodan

På kvällar och nätter är det ett herrans liv på Barbados. Nu syftar jag inte alls på nattlivet från klubbar och hak, utan på det entoniga oregelbundna men frekventa och högljudda ljud som kommer ifrån ställen som är svåra att lokalisera.
Ljudet låter som om det kommer från någon typ av fågel. Eftersom fåglar generellt sett tystnar framåt kvällen är det lätt att gissa att ljudet kommer ifrån cikador eller liknande djur som gillar att gnida sina ben mot diverse kroppsdelar.
Faktum är, och detta gör att det är lite lättare att tycka om fenomenet, att ljudet kommer från grodor. Arten kallas för "Visslande groda" och heter "Eleutherodactylus martinicensis" på latin. Grodan sitter mest i träden och visslar. Den är ca 2,5 cm lång och man tror att arten kom till Barbados på något sätt runt 1850.
(Bilden är ett foto på ett foto i magasinet "The Ins & Outs of Barbados - 2013 Edition")

Lata dagar

Saint Lawrence Gap, Barbados
Flera dagar har gått sedan vi kom till Barbados. Det märks att vi var i behov av lugn och ro, samt att man inte är van vid solen och värmen. Hittills har vi varit ganska lata - men det är ju trots allt ett av syftena med semester.
Det gäller att vara försiktig med solen i början. Kanske är det tur att man inte orkar vara ute hela tiden i solgasset och värmen. Trots solskyddsfaktor 50 i pannan har jag naturligtvis lyckats bränna mig. Ändå är det inte särskilt hett, temperaturen ligger konstant mellan 28 och 29 grader och det fläktar en del.
Vårt hotell ligger alldeles vid stranden. Bekvämast är att ligga på en solstol lite sådär i skuggan vid poolen, då är det bara att gå några meter ner till den underbara vita sandstranden och bada i det turkosa karibiska vattnet. Skönt är också att promenera fram och tillbaks vid vattenbrynet.
På morgonen och kvällen är det skönt att sitta på hotellrummets terrass och läsa eller bara titta ut. Just från rummet har vi ingen vidare utsikt, men det är å andra sidan ingen insyn och inga som går förbi utanför. Där finns några palmer och bananträd. Emellanåt dyker det upp en och annan groda eller grön ödla. Fåglar är det gott om, kolibrier har vi sett varenda dag.
Igår hade vi vår första icke-lata dag, då vi åkte på en tur runt ön. Mer om det vid ett senare tillfälle, på ett eller annat sätt.

10 timmar till paradiset

Resa är bland det bästa man kan göra tycker jag. Även om jag ibland känner att det är gott att lämna höst- eller vinterrusk är det betydligt oftare jag reser till något än från något. Jag har rest en hel del i mina dar men inte långväga så himla ofta. Fortfarande tycker jag det är fantastiskt att man kan sätta sig på ett plan och korsa Atlanten på några timmar.
Igår, torsdags, lämnade min sambo och jag ett sjutton grader kallt Arlanda för att drygt tio timmar senare landa påBarbados.
Vi hann fram till hotellet precis så vi fick se det turkosa vattnet, den vita stranden och de vajande palmerna innan solen sänkte sig i Karibiska havet. Senare på kvällen satt vi på vår terrass och filosoferade. Vi kom fram till att det kändes som vi bodde mitt i Universeum - fuktig behagligt luft, märkliga ljud, färgglada fåglar, palmer och bananträd...
Idag den första hela dagen har vi tagit det lugnt. Försökt komma in i det rätta tempot. Det blev några timmar i skuggan vid poolen. Bara några meter ner till den härliga stranden där det blev några korta promenader. Ett skönt dopp i havet blev det såklart också.

Mot varmare trakter

Nu blir det semester på varmare breddgrader under ett par veckor. Om tekniken funkar och håller så kan det kanske dyka upp några små inlägg här, annars kommer det i efterhand senare. På samma sätt kan det hända att jag inte har möjligheter att svara på kommentarer.

Tåget från Karlstad till Stockholm gick inte att starta idag. Drygt en timme senare kom ersättningsbuss. Det är lite skillnad på SJ:s snabbtåg och en kall trång buss. Nu sitter vi på Arlanda, ett antal timmar senare än tänkt. Det blir en natt på Rest and Fly. Imorgon går flyget...

Franska styrkor i Afrika

Den humana katastrofen i Centralafrikanska republiken är en av de värsta i världen och man kallar oroligheterna den glömda krishärden – få känner till den. Ända sedan 2006 har det pågått en väpnad konflikt om regeringsmakten. I slutet av 2012 så kom rebellerna närmare och närmare huvudstaden Bangui. President Francois Bozizé bad landets forna kolonialmakt Frankrike om hjälp att bekämpa rebellerna. Alldeles efter jul svarade den franske presidenten Francois Hollande att man inte tänker ingripa i Centralafrikas inre angelägenheter, att de dagarna är över. 

Franska styrkor i Mali
(http://www.telegraph.co.uk)

Ganska precis två veckor senare har franska styrkor gått in i en annan av sina forna afrikanska kolonier, Mali. Samtidigt gjorde franska styrkor även en insats i Somalia för att få ut en av sina medborgare som hade varit kidnappad av al-Shabab sedan 2009. Den operationen gick, för att vara rent krass, fullständigt åt pipsvängen. 17 personer ur den terroriststämplade organisationen dödades – men även ett par franska soldater och gisslan.

I Mali har de franska operationerna gått bättre. Rebellerna har börjat trängas tillbaks något. Rebellerna har egentligen bestått av olika grupper geografiskt och över tid. Under våren 2012 delades Mali i praktiken i två delar. Rebeller utropade staten Azawad i april (se mitt blogginlägg om detta). Delar av rebellerna anslöt sig senare till al-Qaidagrupperingar och Azawad som land existerar inte idag (om det nu har gjort det överhuvudtaget). Norra Mali, som idag helt domineras av al-Qaidasympatiserande grupper är det största geografiska område som al-Qaida har haft i sin hand, ett område stort som Afghanistan (vilket de inte hade makten över när de höll till där). Idag blev det klart att Frankrike kommer utöka sin styrka i Mali till 2.500. Det västafrikanska samarbetsorganet Ecowas förbereder en styrka på 3.000 soldater. Vissa andra länder har också sagt sig beredda på att sända styrkor av olika slag.

Situationen i Mali den 18 januari 2013
(http://www.polgeonow.com)

Rebellerna i Mali har hotat att slå till mot franska mål, och andra länder som blandar sig i landets angelägenheter. Det gjorde man också den 16 januari när en grupp attackerade gasutvinningsanläggningen i östalgeriska In Amenas. Anställda algerier och utlänningar togs som gisslan. Algeriska styrkor ska sedan ha försökt frita gisslan och fullständig kaos har rått. Idag meddelade algeriska myndigheter att den militära aktionen vid In Amenas är avslutad. Det råder fortfarande förvirring om hur många som var tagna som gisslan, hur många som har klarat sig och hur många som har dödats. Ödet för bland annat sex norrmän är ovisst fortfarande.

Kopplat till rebellerna i norra Mali är också den svenske turist som togs som gisslan i november 2011 i en hotellfoajé i Timbuktu tillsammans med en sydafrikan och en holländare. En tysk dödades vid tillfället. UD har hållit tyst om denne svensk, förmodligen med all rätta för att inte äventyra hans säkerhet. Inga nya uppgifter om mannen verkar ha nått media på mycket länge.

Slutligen - två tips på bloggar om intresse finns för att läsa vidare om Mali och Afrika:
Political Geography Now och Ethno Press.

Tack för att du har läst detta inlägg.


 

Brobyggarna av Jan Guillou

Författare: Jan Guillou

Titel: Brobyggarna

Sidor: 595

Serie: Del 1 i serien om Det stora århundradet

Förlag: Piratförlaget

Först utgiven: 2011

Den här boken faller under kategorin ”kapa gärna bort en fjärdedel av boken och den hade inte blivit sämre för det, kanske tvärtom”. Den faller också under kategorin ”otroligt välskriven roman”.

Detta är den första delen i Jan Guillous nya romansvit om Det stora århundradet. Del två, Dandy, har också hunnit komma ut. Okänt, i alla fall för mig, är hur många delar som är planerade av Guillou.

Brobyggarna handlar om de tre norska bröderna Lauritz, Oscar och Sverre. Historien börjar i slutet av 1800-talet när pojkarna förlorar sin far. De skickas till en släkting i Bergen och blir repslagarlärlingar. Eftersom de visar sig vara ovanligt tekniskt begåvade får de så småningom chans till utbildning i Dresden. 1901 är de utexaminerade diplomingenjörer och de har sin framtid för sig inför det som kommer att bli ”Det stora århundradet”.

Det är tänkt att alla bröder ska återvända till Norge för att återgälda sin utbildning genom att bidra med järnvägsbygget på Hardangervidda. Endast Lauritz följer planerna. Oscar blir bedragen i Tyskland och flyr skamsen till Afrika. Han kommer dock där att arbeta med järnvägsbyggen. Brodern Sverre försvinner tidigt ur berättelsen men lär dyka upp igen i bok nummer två, Dandy.

I berättelsen får man följa bröderna växelvis. Man får ta del av deras yrkesliv som bro- och järnvägsbyggare, men även vad som händer privat med relationer, kärlek, vänner och sociala umgängen. Stora händelser påverkar också bröderna – som unionsupplösningen mellan Sverige och Norge, samt första världskriget.

Som nämnts inledningsvis är det en mycket välskriven roman. Därmed inte sagt att allting i berättelsen stämmer. Jag har ingen aning om hur järnvägsbyggnation går till, vilka vapen som användes till elefantjakt i Östafrika på 1920-talet eller om segeltävlingarna Kieler Woche någonsin har existerat. Men det gör inget. Guillous detaljrika berättande gör att det är lätt att fantisera sig in i historien. Att det hade gått att kapa bort en bra bit av berättelsen menar jag beror på att boken är så välskriven och detaljrik så att det nästan går till överdrift emellanåt. För egen del tyckte jag att det var riktigt trist att läsa sida upp och sida ner om tekniska lösningar och uträkningar för att få till de rätta vinklarna på järnvägsbroarna i Norge, precis som att det blev totalt ointressant att läsa flera långa och utdragna partier om jakt i olika former i Afrika. Detta gjorde att det emellanåt var trögt att läsa boken. Någonstans i mitten la jag undan boken och rörde den inte på flera veckor. Att faktiskt skumläsa vissa partier kan vara ett bra sätt att ta sig igenom de partier man tycker är onödiga. För boken är verkligen värd att läsa!

------------------------------------

Några länkar:

Adlibris inbunden / pocket

Bokus inbunden / pocket

------------------------------------

Malala

Häromdagen skrev jag ett inlägg om det gångna året 2012. En del av texten handlade om den pakistanska flickan Malala Yousafzai som har uppmärksammats för sin kamp för flickors rättigheter och som utsattes för ett mordförsök av talibaner. Läget var kritiskt för henne men hon kunde senare transporteras till Storbritannien för vård.

Bland annat DN och SVT skriver idag att Malala nu har lämnat sjukhuset. Hon kommer att fortsätta sin rehabilitering i familjens tillfälliga hem i Storbritannien och kommer troligtvis även att behöva göra ytterligare operationer.

Malala lämnar sjukhuset (https://twitter.com/IshmaelBeah)

Mordet på Ragnhildsholmen

Författare: Mats Ahlstedt

Titel: Mordet på Ragnhildsholmen

Sidor: 308

Serie: Del 4 i serien om Sören Högström och Fatima Wallinder

Förlag: Kabusa Pocket

Först utgiven: 2009

Ett lik upptäcks vid en borgruin. Ett äldre par hittas skjutna i sitt hus. Troligtvis har de tagit sina liv. Eller? Parets dotter Åsa vägrar tro att det är så. Hon hittar senare flera oöppnade brev på vinden som är skickade från Finland under och efter andra världskriget. Efter att Åsas man får ett vredesutbrott och slår henne håller han sig borta. Ingen kan hitta honom. En man blir också skadad när han skjuts i en Göteborgsförort. Alla de här händelserna hänger naturligtvis ihop och det är spännande att se hur sammanhangen klarnar.

Det här är den fjärde boken i serien om Sören Högström, Fatima Wallinder och deras poliskollegor i Göteborgsområdet. Om Ann Rosman har tagit över titeln som deckardrottning från Camilla Läckberg så tycker jag att Mats Ahlsetdt har tagit platsen som deckarkung. Det är andra gången jag läser den här boken och den var lika bra denna gången. Flera spännande historier som vävs samman på ett snyggt sätt. Poliser som upplevs som sympatiska och som i alla fall jag känner starkt för. Precis lagom mycket sidohistorier och utsvävningar om huvudpersonernas privatliv.

Att som jag vara född och uppväxt i Kungälv gör naturligtvis att det är extra spännande att läsa den här boken. Både Ragnhildsholmen och Kastellegården, två av huvudplatserna för handlingen i berättelsen, är ställen man har besökt många gånger i livet.

Länkar:

Författarens hemsida

Boken går att köpa bland annat här:

Adlibris Inbunden / Pocket / e-bok
Bokus Inbunden / Pocket / e-bok

2012 och 2013 – året som gick och det som kommer

Malala Yousafzai (http://muslimwriters.org)
Det finns många bilder att välja ut för det gångna året.
Jag väljer denna enda bild - som en påminnelse om världens tragedier
men framförallt för det hopp och och engagemang som finns för en bättre värld.
Mer om Malala kan läsas mot slutet av inlägget.

För ett år sedan skrev jag ett inlägg om 2011 och ett annat om förväntningarna inför 2012. Jag har alltid gillat det där med årskrönikor så det kanske får bli en tradition här på bloggen att skriva ihop ett sammandrag av året som har gått och förväntningarna på det nya när vi precis har tagit klivet över ett årsskifte.  

Vid förra krönikan så skrev jag att 2011 hade varit ett riktigt skitår. Det känns skönt att kunna skriva att 2012 var mycket bättre om än jobbigt till viss del. Mina problem med hjärtklappningen som hade startat under 2011 fortsatte fram till ett nytt ingrepp i slutet av april. (Om problemen och operationen går att läsa bland annat under följande inlägg: Hjärtfel,  120 beats per minute, Operation Heart Beat och Ablation). Efter april har jag faktiskt, peppar, peppar, mått ganska bra och inte haft några hjärtklappningar alls. För övrigt har det privata livet rullat på ganska behagligt och odramatiskt för min och min sambos del.

Som vanligt är det intressant att följa vad som händer runtomkring en, såväl lokalt som globalt och någonstans däremellan. Att rangordna händelser blir fel och jag har ingen ambition att få med allt viktigt heller. När jag tänker på vad som har hänt under 2012 så finns det såklart vissa bilder som ploppar upp i huvudet.

”Etiopiensvenskarna”, journalisterna Johan Persson & Martin Schibbye frigavs i september efter 14 månader i etiopiskt fängelse. Förmodligen en fruktansvärd tid, och både UD och Carl Bildt fick kritik för att man inte kunde få ut journalisterna tidigare. Personligen förutsätter jag att UD, Carl Bildt, ambassadör Jens Odlander och övrig personal i Addis Abeba gjorde ett magnifikt diplomatiskt arbete som fick ut Martin och Johan 10 år innan de skulle släppas. Man kan såklart se allt från flera vinklar.

Annat som har satt sig i huvudet är en potpurri av bilder från OS i London, när Obama blev omvald till president, vår nya prinsessa Estelle, Anders Behring Breiviks hånflin i rätten när han dömdes till Norges hårdaste straff efter terroristhandlingarna i Oslo och på Utøya året innan, och kryssningsfartyget Concordia som gick för nära den italienska kusten och gick på grund.

Tusentals och åter tusentals människor flyr Syrien där oroligheterna och striderna fortgår. För några år sedan var jag på en föreläsning av Sveriges dåvarande generalkonsul i Istanbul, Ingmar Karlsson. Vad jag mest kommer ihåg är att han då sa att när (inte om alltså) gnistan tänds i Syrien kommer striderna och splittringen bli mycket värre än den har varit i Irak.

I Afrika kan man se både hopp och tragedi. Läget i Somalia är fortfarande osäkert men tecken dyker ändå upp på på flera sätt att något positivt är på gång att hända i landet. Mali är däremot vad man har börjat kalla för det ”nya Somalia”. Efter en statskupp och strider med och mellan rebeller har landet i praktiken delats och sharialagar har införts i de norra områden som är knutna till de al-Qaidastödda gerillagrupperna. I Kongo-Kinshasa fortsätter också oroligheterna mellan regeringsstyrkor och olika grupperingar. I november intog gerillagruppen M23 Goma i Norra Kivu-provinsen vid gränsen mot Rwanda. I Centralafrikanska Republiken har oroligheterna mellan regerings- och rebellstyrkor intensifierats de sista dagarna innan nyåret och det kommer att bli intressant att följa utvecklingen där.

Massakrer har utspelats USA, vilket på nytt (för niohundrafemtioelfte gången?) har skapat debatt om vapenlagarna. I Denverförorten Aurora sköt en vettvilling ihjäl minst 12 personer i en biosalong i juli och i december sköts 27 personer ihjäl vid en skola i Newtown, Connecticut.

Upplopp har drabbat Indien under slutet av 2012 efter att flera fall av gruppvåldtäkter har ägt rum mot unga kvinnor. Det mest uppmärksamma fallet är en 23-årig kvinna som utsattes för en brutal gruppvåldtäkt på en buss i New Delhi. Kvinnan kastades efter den långa och brutala händelsen av bussen i farten. Kvinnan avled senare på ett sjukhus i Singapore. I ett annat fall tog en kvinna sitt liv efter att inte ha fått någon hjälp av polisen efter en gruppvåldtäkt. Hon häcklades istället av polisen och uppmanades ta tillbaks sin anmälan och gifta sig med någon av förövarna.

I grannlandet Pakistan sköts den 15-åriga skolflickan Malala Yousafzai i huvudet av talibaner i ett mordförsök. Flickan är sedan tidigare känd för att, trots sin unga ålder, under flera år ha kämpat för flickors rättigheter att gå i skolan. Redan som 11-åring skrev hon en blogg under pseudonym för BBC där hon förde fram hur livet var i det talibanstyrda Swat-distriktet i Pakistan. Det har förts fram seriösa önskemål om att hon skall nomineras till Nobels fredspris. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon proklamerade att 10 november ska firas som Malaladagen. Läget för Malala efter mordförsöket var kritiskt men hon kunde senare flygas till Storbritannien för operation och vård.

2012 – ett år med glädje och sorg, hopp och tragedi. Vad kommer 2013 att ha i sitt sköte? Det är som ett oskrivet blad. Som vanligt antar jag att vi får läsa och höra om oroligheter i Mellanöstern och rebellrörelser i Afrika. Protester lär förekomma på Tahirtorget i Kairo och ekonomin i Grekland håller väl sig på extremt låg nivå.  Personligen ser jag fram emot en resa till varmare breddgrader med min sambo nu under vintern. Det lär förmodligen dyka upp något om det i bloggen framöver…

God fortsättning på 2013!