2013/2014 - Året som gick och det som kommer

I vanlig ordning här i min blogg så här års så är det dags att summera det gångna året och sia lite om det som kommer. Denna gång blir det ur den privata synvinkeln. Om det är någon som undrar vad som hände mer uti samhället än att Obama var i Sverige och att Mandela gick bort så föreslår jag Rapports årskrönika eller att ni öppnar en dagstidning.

Rent spontant vill jag säga att det har varit ett riktigt skitår – fast det är inte riktigt sant, det har hänt bra saker också.

Januari – februari 2013

Stranden vid hotellet på Barbados

Den sista veckan i januari och första veckan i februari tillbringade min sambo och jag på Barbados. Det var en underbar semester. De vita stränderna med vajande palmer såg verkligen ut som bilderna gör i turistbroschyrerna. För vår del betydde vistelsen inte bara sol och bad även om det dominerade. På Barbados finns mycket annat att se och uppleva. Vacker natur, intressant historia, sockerrörsplantage, romdestillerier och en hel del annat.

Hotellet med terrassen där jag friade till min fästmö i solnedgången den 4 februari.

Vid solnedgången en kväll när vi var på hotellets terrass alldeles vid havet så gick jag ned på knä och friade till min fästmö. Det var verkligen en romantisk inramning på detta tillfälle som jag hade funderat och planerat ett tag. Det blev ju inte sämre av att hennes svar var JA!

 

Mars – juni 2013

De kommande vårmånaderna dominerades av en mycket stressig tid på jobbet. Jag började även träna litegrann på ett gym för att bygga upp styrka och balans i kroppen efter uppmaning från min hjärtläkare året innan om träning. Min kondition blev dock sämre och sämre. Efter kontakt med hjärtläkaren konstaterades det att det stent/nät jag har inopererat sen tidigare hade gått sönder och blodet flödade inte ordentligt. Jag fick tid i augusti för operation (då nätet skulle bytas). Vårmånaderna överskuggades också av att min far blev tvungen att gå på behandling för cancer.

 

Juli – december 2013

Jag på sjukhuset i september

Årets sista halvår har varit den jobbigaste perioden i mitt liv. Jag har skrivit om det tidigare i bloggen. Sammanfattningsvis – jag tillbringade fem månader på sjukhus pga blodförgiftning, stroke och en hjärtoperation. Att ta sig upp från att ha sett döden i vitögat har tagit rejält på krafterna. Många helveten har jag gått igenom under denna tid.

Allt under denna tid har inte varit dåligt ändå. Jag har tagit mig igenom och är på väg att resa mig. Det är jag väldigt stolt över mig själv för. Positivt med sjuktiden har också varit att jag har gått ner över 20 kg, vilket var välbehövligt. Jag har dessutom inte haft ont i huvudet en enda gång sedan stroken i augusti. Den stora positiva biten är att jag har känt sånt oerhört starkt stöd från personerna runtomkring mig, såväl närmaste familj som vänner och kollegor.

Min fästmö (och nu blivande fru) tog körkort och fick en fast anställning på en bra tjänst under hösten, saker som betyder ofantligt mycket.

Mina sönderstuckna armar efter några veckors antibiotikabehandling

 

2014

Det är alltid svårt att sia om framtiden. Att min fästmö svarade ja på mitt frieri betyder såklart att vi ska gifta oss. Vi har dock inte kommit fram till när, var och hur. Kanske uppgifter att klura ut under året…

Vi har också resplaner, både kortare och längre. Än så länge är det nya året som en kristallkula.

Trasdockorna

En deckarroman om den cyniska handeln av människor och organ

 

Författare: Mats Ahlstedt

Titel: Trasdockorna

 

Serie: del 7 av hittills 7 om Sören Högström och Fatima Wallinder

Antal sidor: 308

Utspelar sig år: 2012 ?

Utspelar sig i:Mestadels i Göteborg. Lite även i Grebbestadstrakten

 

 

Förlag: Hoi förlag

Utgiven 2013 ( har ännu ej utgivits i pocket)

 

Adlibris: Inbunden/Pocket

Bokus: Inbunden /Pocket

 

Äntligen en ny deckare av Mats Ahlstedt!

I höstas damp det ner ett paket i brevlådan från författaren och hans fru. Det var ett recensionsexemplar av senaste boken. Detta fick jag eftersom jag tidigare har skrivit om Ahlstedts deckare här i bloggen.

Trasdockorna är den 7:e deckaren i Mats Ahlstedts serie om poliserna Sören och Fatima. Fast det är lite sanning med modifikation då det har uppstått en huvudpersonsglidning i serien. I förra boken (Dockmakarend dotter) fick Sören en lite mer undanskymd roll än tidigare, till förmån av Fatima. Prästen Johannes fick redan då stor plats i berättelsen och han får en ännu större roll i denna bok.

I berättelsen tar den nyligen pensionerade prästen Johannes ett vikariat på Skogomeanstalten som fängelsepräst. Under ett samtal tar Johannes emot en lapp med två namn och ett par initialer, inget mer. Internen som har lämnat lappen dör sedan. I samma veva mördas en ung flicka på Liseberg. När hon hittas är båda ögonen borttagna. Detta är en deckare som handlar om den cyniska handeln av organ och där unga kvinnor utsätts för övergrepp och säljs som sexslavar. Det hemska i berättelsen är nog att detta skulle kunna vara ur verkligheten. I berättelsen är det flera invandrare som figurerar, både som offer och förövare. Även om berättelsen är fiktiv så är det som handläggare på Migrationsverket extra intressant att läsa om denna handel med människor och organ, något som man har, i alla fall i liten omfattning, tagit del av och hört om.

Är det liknande historier vi kommer att få läsa om i tidningarna framöver tro?

Matusalem Gran Reserva 15.

 

Producent: Matusalem (hemsida)

Variant: Gran Reserva 15 (benämns även som Gran Reserva Solera Blend 15 Years).

Typ: Mörk rom

Alkoholhalt: 40%

Ursprung: Dominikanska Republiken

Lagringstid: 15 år (genomsnitt).

Lagring:

Pris på Systembolaget: 569 kr (70 cl)

Systembolagets varunummer: 88825 (finns i beställningssortimentet).

Leverantör: Nigab http://www.nigab.se/

 

 

Inledning

Matusalem grundades 1872 i Santiago på Kuba. I samband med revolutionen på Kuba i slutet av 1950-talet gick ägarna i exil och företaget finns nu i Dominikanska Republiken.

Utseende, doft och smak

Färgen beskrivs av Matusalem själva som bärnstensfärgad med toner av rött, koppar och okra. Leverantören Nigab säger att den är mahognyfärgad.

Om doften säger producenten: ”Complex, fine and complete. Persistent woody notes. Dry woody tones provide a rich, intense aroma. Rich flavor of toasted dry fruits and caramel.” medan leverantören säger ”Doften är stor och söt, lite blommig sirapsdoft, apelsin, vanilj och honung.”

Smaken tycker Matusalem är ”Very pleasant. A smooth texture and a complex, persistent evolution, with notes of oak. Smooth, inviting sensation of cacao. Cognac-like finish.”. Nigab tycker den har ”Krämig smak, nästan oljig smak, cognacslik med mörka bär, plommon och kanderad mandel.”

Om färg och doft säger jag inte så mycket mer än att jag håller med både producent och leverantör. Angående smaken så håller jag däremot inte med fullt ut. Jag tycker rommen är stark och lite stickig. Det lena och krämiga känner jag inte mycket av alls. Det hittar man däremot i Matusalems Clásico 10 som är betydligt godare (och billigare). Ett inlägg om den kommer förhoppningsvis framöver.

Förpackning

Flaskan är av mörkt glas i ganska vanlig form. Etiketten är ljusbrun med något mönster. Namnet Matusalem står i mörkröd kursiv stil på snedden upptill på etiketten.

Tillgänglighet

Denna rom finns i Systembolagets beställningssortiment (#88825) och kostar 569 kr.

Natalis post ictus

Första julen efter stroken

Stroke

”Natalis post ictus” är min egen hemmasnickrade översättning till latin av ”jul efter stroke”. Men varför babbla latin som jag inte kan? Kanske har jag blivit lite påverkad av 5 månader på sjukhus.

Jag har tidigare här i bloggen skrivit om min stroke men jag kan sammanfatta det lite här.

Den 11:e augusti drabbades jag av massiv stroke och var mycket nära att lämna detta liv. I början efter stroken var jag som ett kolli i sängen, låg med blöjor och kunde inte röra mig. Det konstaterades snart att stroken hade gjort mig svag på vänstersidan. Kunde inte röra ben/fot och arm/hand samt hade lite bortfall i synfältet. Med snabb och bra insats av sjukgymnast och arbetsterapeut kom jag efter några veckor upp i rullstol. Jag såg rullstol som en kommande framtid för mig, och tyckte det kändes dystert även om jag var nöjd att vara vid liv. Sedan har vägen varit lång och krokig men gått framåt. Jag kunde börja gå med olika hjälpmedel. Exakt på dagen tre veckor före julafton fick jag komma hem från sjukhuset. En vecka senare började jag träna på Dagrehab och det är där jag är nu i utvecklingen.

Jul

Några dagar innan jul slog det mig att det lika gärna hade kunnat bli så att jag hade behövt fira jul och nyår i sjuksängen. Att vara hemma var den bästa julklappen jag kunde ge mig själv och min sambo. Även om jag ibland åker färdtjänst och tillochmed buss så är det inte lätt att knalla runt på stan med käpp och ett ben som inte riktigt vill vara med. Således var det glest med julklappar under granen i år – ja, det blev inte ens nån gran. Min sambo och jag hade ändå kommit fram till att det viktigaste var att vi firar julen tillsammans och äter gott.

Under jul blev det besök av diverse föräldrar, syskon och hund. Mycket trevligt! Jag hade räknat med att jag förmodligen skulle bli tvungen att lägga mig och vila en hel del, pga hjärntröttheten. Detta blev aktuellt vid nåra tillfälle – men inte under måltider och julklappsutdelning. Första julen efter stroken gick väldigt bra på det stora hela.

Multikultimat

Julmat med influenser
 från både här och där.

Äggost - specialitet från Bohuslän -
ett måste på jul!

Både sambon och jag är ”ursvenskar” – men ändå är det intressant att se hur julens matbord är influerat från olika landskap och länder. För vår del kommer matbordets influenser från Värmland, Bohuslän, Norge, Finland, Åland, Karelen, Ryssland, Sachsen och säkerligen en gnutta från Polen. I vissa fall kan det vara svårt att peka ut exakt var den och den rätten kommer ifrån. Anföräldrar har flyttat, tagit med sig recept och säkert gjort om en hel del. Rätterna har nog förändrats en hel del från ursprung tills de serveras på vårt julbord.

Jag kan/orkar inte göra  så mycket i köket numer i och med mina funktionsnedsättningar . Därför var det lite extra roligt att i år faktiskt kunna bistå med mina huvudsakliga julmatsrätter. Dessa är potatissallad från tyska Sachsen (även om potatis-skalandet och –delandet delegerades till den äldre generationen), surkålen och äggosten.

Resenytt vinter 2014/15

I ett inlägg i november skrev jag om resenyheter och nämnde då att Vingresor startar med resor till StMartin / St Maarten vintersäsongen 2014-15.
Nu har Vingresor lagt upp mer information och bokningsmöjligheter till denna karibiska ö som är delad mellan Frankrike och Holland. Resorna sker med direktcharter till ön och det finns boendemöjligheter på båda sidor av den delade ön.
Fritidsresor har nu också presenterat att Bali blir en ny(gammal) destination nästa vinter. Läs mer här.

Fidel Castro

En biografi i miniformat

 

Författare: Björn Kumm

Titel: Fidel Castro

 

 

Antal sidor:141

 

Förlag: Historiska media

Utgiven 2011

 

Adlibris: Inbunden/Pocket

Bokus: Inbunden /Pocket

 

Detta är en biografi i miniformat där Björn Kumm på 141 lättlästa sidor beskriver Fidel Castros liv med focus på tiden från 1959 till Fidel lämnade över makten på Kuba till sin bror Raúl.

Jag gillar biografier och memoarer. Ofta(st?) kommer ju sådana i form av tegelstenar. Även om man vill veta ”allt” om en person så kan det också vara skönt att slippa läsa om precis alla detaljer i en människas liv. I denna boks 22 kapitel skissas de stora ramarna upp och mycket är, i alla fall för mig, sådant som känt.

Man kan väl säga att det är en bra bok om man vill skrapa lite på ytan av denne skäggige och cigarrökande man, eller som en bok att läsa om man är intresserad av Kuba.

Givetvis får man läsa om revolutionen 1959, Kubakrisen, Invasionen i Grisbukten, Olof Palmes tal på spanska i Santiago och Kubas roll i Angola och apartheids avskaffande i Sydafrika.

Jag i Havanna 1999

 

Natoagenten

Spionthriller i närmiljö

 

Författare: Anders Jallai

Titel: Natoagenten

 

Serie: del 3 av hittills 4 om fd underrättelseofficeren Anton Modin

 

 

Förlag: Lind & Co

Utgiven 2013 i pocket

 

Adlibris: Inbunden/Pocket

Bokus: Inbunden /Pocket

 

Natoagenten är en spionthriller men kan också ses lite som en nutidsskildring med kopplingar mellan FRA och NSA. Det handlar också mycket om Estoniakatasrofen och vad som sänkte fartyget, och varför.

Jag tycker berättelsen var trög i början men sedan tog handlingen (-arna) fart och jag blev fast. Jag har nu läst första och tredje delen i denna serien om Anton Modin. Oturligt nog ligger del 2 och väntar här hemma. I normalfallet läser jag gärna böcker i rätt ordning.

 

Mrs Angels tårtbageri

En riktigt onödig bok

 

Författare: Gaile Parkin

Titel: Mrs Angels tårtbageri

 

 

Originaltitel: Baking Cakes in Kigali

 

Förlag: Libris förlag

Utgiven 2009 ( 2011 på svenska)

 

Adlibris: Inbunden/Pocket

Bokus: Inbunden /Pocket

 

”Eeh” måste vara ett väldigt vanligt ord i Rwanda! Det är visserligen bra när böcker blir autentiska men det blir i detta fall oerhört jobbigt att se detta lilla ord i 90 % av alla dialogmeningar.

Det verkar som att boken är tänkt som någon typ av feelgood-roman trots att den utspelar sig i Rwanda några år efter folkmordet i landet. Även om det finns (väldigt få) uns av feelgood-känslor i boken så kan jag sammanfatta läsningen med att boken inte gav mig någonting, varken under läsningen eller efteråt.

Varför valde jag ens att köpa och läsa denna boken? Ja, dels var det nog utseendet som faktiskt har feelgood-karaktär. Men störst anledningen var att romanen utspelar sig i Rwanda, vilket jag tycker verkar vara ett intressant land såhär nästan 20 år efter folkmordet och striderna. Dessutom har jag en vän, tillika fd kollega, som bor i landet sedan några år.

När man skall läsa en bok om Rwanda så kommer åtminstone jag att tänka på två ”stora” ämnen som kan dyka upp, folkmordet och aids. Utifrån min synvikel så kan detta bäst beröras genom att gå in på djupet i ämnena eller i stort sätt bara nämna dem för att de ska tas in som något självklart som finns där i bakgrunden. I denna roman blir det ett mellanting – både folkmordet och aids får en del uppmärksamhet men det är för lite för att man ska kunna få en djupare bild och det är för mycket om man bara vill läsa boken för ren nöjesläsning.

Boken kretsar runt Mrs Angel som bakar tårtor på beställning åt folk, och det handlar också om folket som beställer hennes tårtor. Punkt. Det blir varken mer spännande eller roligt än så.

 

Förlaget och Petra Boner och Niklas Lindblad, som står för omslagsbild respektive omslag – borde nästan få något typ av pris för sin formidabla generalmiss att inte sätta ut författarens namn på bokens framsida!. Undra om de kan vänta sig en stämning tro.

Mamma

Mamma i unga år.

Älskade mamma, idag för 38 år sedan lämnade du oss efter en flera år lång sjukdom. Det var alldeles för tidigt. Läkarvetenskapen har gått framåt mycket sen dess. Hade vetenskapen varit snabbare, eller om du hade fått din sjukdom senare, hade du kanske varit med oss nu. Det finns nu också flera personer i vår släkt som på olika sätt stöder kampen mot cancer och vad dessa människor gör betyder mycket för mig.

 

Minnen och sorg

Jag var bara 5½ år när du vandrade vidare. Det är svårt med minnen från så unga år. Jag vet i alla fall att jag har 2-3 minnen av dig. Det är trevliga och fina minnen för mig – även om kanske inte du var lika road av den där fågeln som bajsade i ditt hår när du och de andra hemmafruarna drack kaffe där mellan husen i Fontin medan vi barn skrattade högt. Jag vill också tro att jag har fler minnen av dig men förmodligen är det fotografier jag sett och berättelser jag hört som jag har kokat ihop till något jag tror är minnen. På något sätt är det svårt att sakna och känna sorg efter någon man knappt kommer ihåg. Däremot känner jag saknad och sorg över att inte ha fler minnen av dig. Jag känner också en sorg över att inte ha haft min mamma vid min sida under svåra perioder i livet, som under det senaste halvåret med mina sjukdomar. Jag vet att jag hade fått stort och varmt stöd av dig på alla sätt. Såklart hade jag önskat att du hade fått vara vid min sida och fått uppleva allt positivt jag har varit med om i livet och alla människor jag har träffat som står mig nära. Jag hade så gärna velat att du och min fästmö Linda skulle träffas, för er bådas skull. Hon har varit med vid graven och pratat med dig – men det vet du ju förstås.

 

Mamma och jag.

På något sätt känner jag att du finns där uppe mamma och håller ett vakande öga på mig och mitt liv.  Jag älskar dig och du bor i ett speciellt rum i mitt hjärta för evigt.

Pondus

Husdjur
Jag har inte haft så många husdjur genom åren. När jag var liten hade jag fiskar i några perioder. Det där lilla akvariet gjordes också om till terrarium för vattensalamandrar ett par gånger. Vid två tillfällen hade jag två salamandrar. De klättrade på glaset och jag tror att alla rymde. Eftersom de är i behov av vatten torkar de också ut snabbt om de inte har tillgång till vatten. Vid en rymning hittades den ena salamandern uttorkad på heltäckningsmattan dagen efter. Den andra salamandern hittades uttorkad inne i en garderob långt senare i samband med en flytt.

Undulat eller fiskar

Pondus i buren. Elsa skymtas längst upp.

För många år sedan pratade min dåvarande sambo och jag om att  skaffa husdjur. Hon ville ha en undulat för det hade hon haft när hon var liten och de var så roliga. Själv ville jag ha ett akvarium. Ingen av oss såg väl egentligen någon tjusning med vad den andra ville ha. På något vis kom vi tillslut fram till att det ena inte behövde utesluta det andra men att vi kunde börja med en undulat och sen skaffa akvarium om vi ville. Ja, jag blev väl lite överkörd här ( eller övertalad om man ska vara snäll) - men det blev jag ganska snart glad över. Något akvarium blev det inte någongång, och det är inget jag idag sörjer även om jag kan tycka akvarium är fint.  En bidragande orsak till att det inte blev något akvarium var vår "rädsla" att det skulle spricka eller på annat sätt gå sönder. Vid tillfället bodde vi i en lägenhet i Surte. Huset var troligtvis så pass gammalt att det hade överlevt Surteraset 1950. Huset var så snett att teven rullade iväg på vardagsrumsgolvet när vi först satte den på plats vid inflyttningen.

Undulaten Pondus
Undulaten som blev införskaffad fick namnet Pondus (efter seriefiguren). Just idag, den 8 december 2013 skulle Pondus ha blivit 12 år om han inte hade dött tidigare i höstas. 12 år är en ganska hör ålder för undulater. När Pondus införskaffades bestämde vi att han inte skulle ha någon kompis, detta för att öka chansen till att han skulle bli så tam som möjligt. Vi försökte redan från början att få honom att prata. Småfraser som "fin pippi" och "Pondus" repeterades för fullt av oss. Att en liten fågel skulle bli så högt älskad hade jag aldrig kunnat tro. Vilken glädje han har spridit genom åren. De där fraserna som vi försökte nöta in anammade han men roligast var när han plockade upp egna fraser eller satte ihop egna ord. Vid denna tid var det en av oss därhemma som tog bilen till jobbet och den andre var hemma. Varje morgon sa den som var hemma (jag tror mig minnas att det var jag) "kör försiktigt" till den andra. Tänk vad mäkta förvånade vi blev när Pondus första gången sa "kör försiktigt". Lika förvånad blev jag senare när jag kom in genom dörren och möttes av "hej gubben" - något vi alltid sa till Pondus när vi kom hem.

Pondus är med husse och pluggar.

Under några år när jag studerade och Pondus dag in och dag ut satt med mig, eller bet av blyertsstiftet på pennan när jag skrev, eller tuggade på mina böcker så lärde jag honom att säga "Husses maskot" medan matte lärde honom säga "Mattes älskling". Roligast var förstås att han drog ihop maskot och älskling till "älskot" och tjötade sen ständigt om "Mattes älskot" Han drog också ihop pippi och undulat till "pippilat" och gladde oss med uttrycket "Eva och Christians pippilat".

Utflykt
En sommardag för många år sedan så flög Pondus bort efter en mindre bilkrock i Kode som gjorde att buren blev lite trasig (han älskade för övrigt att åka bil). Han satte sig högt upp i en björk. Vi fick låna en stege av en vänlig husägare. Jag klättrade upp i trädet och fick Pondus att komma fram. Sen fällde han ut sina vingar igen och drog över träd och hustak.  Vi letade och ropade men han var borta. Vi fixade anslag med foto och satte upp i området. Dessa dagar var lite kalla och regniga. Ingen av oss trodde att Pondus någonsin skulle återfinnas, även om vi aldrig sa det till varandra. Nästan en vecka senare ringde telefonen. En familj i Kode hade fått påhälsning på sin altan av en fågel.  Jag åkte dit med hans bur och visst var det Pondusen! Han hade blivit väl omhändetagen av familjen och ätit pannkakor. Han var ganska medtagen och hade gått ner ca 20 gram i vikt. Efter några dagar så kvicknade han till och var precis som förr.

Kompisar med olika personlighet

Pondus och Bea äter korv och smör.

Även om Pondus absolut hade blivit tam av att vara ensam fågel så tyckte jag synd om honom och han fick en vän kallad Bea. Pondus och Bea blev snabbt kompisar även om näppsiga Bea bet ifrån mot Pondus flera gånger. Bea fick tyvärr en sjukdom som gjorde att nya fjädrar inte växte ut när hon hade ruggat. Hon tappade flygförmågan. Däremot förstod hon inte riktigt detta utan kastade sig ut från höjder med flaxande vingar. Pga oförmågan att flyga hittade hon egna vägar. Hon hittade elkablar som gjorde att hon kunde ta sig upp i buren och vidare till köksbordet mm.

Bea och Pondus testar Beas väg till fönsterbrädet.

Detta resulterade i att hon blev mycket stark i klorna och näbben. Tyvärr gjorde fjäder-/flygproblemet att Bea var tvungen att avlivas. En tid senare fick Pondus en ny vän.

Pondus och Elsa "hänger" lite i badrummet.

 Elsa (som är den enda av dessa undulater som fortfarande är i livet) har ett ordentligt temperament, flög alltid efter Pondus och satte sig där han satt. Efter Pondus dog tidigare i höstas har Elsa blivit mer social med den familjen hon bor med.

Tam
Pondus var inte bara tam i det viset att han pratade. Han var social. Kom och satte sig på huvud, axel eller anat. Han deltog i måltiderna, satt bredvid tallriken och smakade (eller tog genvägen över tallriken med såsiga spår på bordet efter sig). Han älskade pasta, glass, ägg, leverpastej, pirppiri-hamburgare... Han brukade också sätta sig på glaskanten och ta några droppar - såväl Coca-Cola som saft, rödvin och whisky.

Hjälten från Mvezo

Nelson Rolihlahla Mandela (1918-2013)

Att Nelson Mandela var en
stor man över hela världen
råder det nog inget tvivel om.
Här avbildad på ett frimärke
från Sovjetunionen 1988.

Igår nåddes världen av nyheten att Nelson Mandela hade avlidit i en ålder av 95 år, efter en längre tids sjukdom. Han föddes 1918 i byn Mvezo i dagens Östra Kapprovinsen i Sydafrika. Han kämpade med ANC mot apartheidsystemet i Sydafrika och fick tillbringa 27 år i fångenskap, varav 18 år på Robben Island.1990 frigavs han och blev sedan Sydafrikas president 1994-1999. 1993 tilldelades han Nobels fredspris.

Hjältar

När man ser svenska tidningar och teve idag så verkar det som en hjälte är en person som har gjort det avgörande målet i fotboll eller ishockey eller liknande. Är det ett svenskt lag som har vunnit internationellt så firas laget som hjältar vid ankomsten till Arlanda och sen på Sergels torg. För mig är en hjälte någon som räddar liv eller kämpar för en god sak. För mig är nog Nelson Mandela den största hjälten. Giganternas gigant.

Thank you

Family, friends, colleagues (none mentioned, none forgotten)– I’m finally back home after five months in hospital! During these months I’ve had my ups and downs. Some periods it felt like I’m in complete hell. I was first hospitalized because of infection and blood poisoning. Weeks later I had something similar to a heart infarction.  Now, I know and fully understand I  was very, very close to die from stroke in August. I am of course so happy Charon didn’t take me across the river Styx that day! Last week my heart operation was made and I got a new stent and a type of heart valves, this was planned several months ago.

I’ve been strong and stubborn though – I never give up or quit. I’m so very thankful for encouraging greetings by mail, on Facebook, phone and many visits. I’m thankful for chocolate, fruits, magazines, books, films and many more gifts, but most of all I am grateful for all your thoughts and caring for me by greetings from all over Sweden and from far away places as USA, Dubai, Azerbaijan, Rwanda, Macedonia, Kosovo, Singapore, New Zealand and many more places.

 So, family, friends and colleagues, you mean so very much to me and from the bottom of my (rebuilt) heart, I am very thankful to you. I love you all!