Snart är det dags..

Våren är definitivt här. Om en månad börjar båtbussarna gå i Karlstad, bland annat från denna hållplatsen. Båtbussen går i linje- och turisttrafik under de 3 sommarmånaderna och är ett mycket trevligt sätt att se soliga och vackra Karlstad!

Den lilla dispyten som blev ett krig - 30 år sedan konflikten om Falklandsöarna

När jag var 12 år utbröt ett märkligt krig. Ett krig mellan Storbritannien och Argentina. Som grabb strax innan tonåren var det spännande med ett krig. Ett riktigt krig mellan två länder. I västvärlden. Jag satt som klistrad framför teven. Krigsberättelserna dessförinnan handlade mest om andra världskriget – och det var ju hur längesen som helst. Visserligen hade kriget mellan Iran och Irak inletts ett par år tidigare och visst hade det varit någonting där borta i Vietnam och Afghanistan. Och detta var ju långt innan krigen på Balkan, i Persiska viken, i Tjetjenien, Rwanda…och på nytt i Afghanistan och Irak.

Falklandsöarna
(www.poseidontravel.se)

Argentinska soldater invaderar Falklandsöarna 1982
(www.kingsacademy.com/)

Bakgrund

Den 2 april 1982 invaderade Argentina den brittiska kolonin Falklandsöarna. Hela världen häpnade trots att viss spänning hade uppstått mellan Argentina och Storbritannien dessförinnan. Argentina har gjort anspråk på öarna sedan 1816, innan det hade britter, fransmän och spanjorer upprättat kolonier lite till och från på öarna. På 1830-talet blev argentinarna ivägkörda av amerikaner i en konflikt om sälfångst och därefter koloniserade britterna öarna. Förhandlingar mellan Argentina och Storbritannien pågick under 1960- och 70-talet om öarna. I början av 1980-talet befann sig Argentina i djup ekonomisk kris. Militärjuntan under ledning av general Galtieri beslutade att erövra de omstridda öarna i södra Atlanten för att avleda krisen på hemmaplan. Redan den 19 mars 1982 hade ett 50-tal argentinare landstigit på ön Sydgeorgien (som då tillhörde kolonin, men idag är ett separat brittiskt territorium tillsammans med Sydsandwichöarna) och hissat den argentinska flaggan.

Port Stanley 1982
(www.gp.se)

Kriget

Den 2 april landsteg 700 argentinska marinsoldater på öarna och tog snabbt över flygplatsen vid huvudstaden Port Stanley. Senare på dagen kapitulerade den brittiske guvernören när striderna hade nått ända till trädgården på hans residens. Dagen efter landsatte Argentina ytterligare 100 marinsoldater på ön Sydgeorgien. Den 5 april beslutade den brittiska regeringen under Margaret Thatcher att skicka en flottstyrka till Falklandsöarna, bland annat bestående av två hangarfartyg med flygplan, åtta jagare, 15 fregatter och 5000 marinsoldater. Problemet var att det skulle ta flottstyrkan närmare en månad att ta sig till Falklandsöarna på grund av det stora avståndet. I början av maj bombade brittiskt flyg flygplatsen vid Port Stanley i Operation Black Buck från en flygbas på ön Ascension. Dessa bombuppdrag var de dittills längsta stridsflygningarna någonsin med sina 16 timmar och 1500 mil fram och tillbaka. Under maj och juni var striderna hårda, bland annat sänkte en brittisk atomubåt kryssaren General Belgrano då 323 personer dog, och en argentinsk robot slog ut den brittiska jagaren HMS Sheffield som sjönk.

Sänkningen av den argentinska kryssaren General Belgrano, 2 maj 1982
(www.rna-10-area.co.uk)

Karta från Wikipedia

Resultat

Den 14 juni kapitulerade Argentina. I kriget stupade 649 argentinare, 247 britter och 3 falklandsbor. I Argentina protesterade folk efter nederlaget, militärjuntan tvingades avgå och demokrati återupprättades. I Storbritannien ökade populariteten för regeringen och Margaret Thatcher och Tories vann en överlägsen seger i parlamentsvalet 1983.

Vad händer sen?

Argentina gör fortfarande anspråk på Falklandsöarna. På 30-årsdagen av krigets utbrott uppgav Storbritanniens premiärminister David Cameron att britterna står fast vid att respektera falklandsbornas ensamma rätt att besluta om sin framtid.

Ablation

Igår kom jag hem efter ett ingrepp och några dagar på sjukhus i Göteborg. I mitt inlägg Operation HeartBeat beskrev jag lite vad operationen eller ingreppet går ut på.

Dagen innan 

Det började i tisdags då jag blev inskriven på Sahlgrenska sjukhuset. Provtagning och EKG blev det, sedan fick jag min säng i ett rum avsett för tre personer. Ena sängen var tom, i den tredje sängen låg en farbror som det senare skulle visa sig snarkade väldigt högt och oregelbundet. Ja, sedan hände väl inte så mycket mer den dagen. Min sambo höll mig sällskap och underhöll mig på avdelningen. Jag kunde inte gå ut från avdelningen då jag hade blivit uppkopplad med telemetri. Detta fungerar ungefär som att man är uppkopplad mot EKG hela tiden. Personalen kan läsa av kurvor och hjärt-frekvens på datorskärmar runt om på avdelningen. Systemet ger också signal om det är något tokigt. De där skärmarna finns lite här och där och om man har långtråkigt så kan man kika hur man ligger till mot andra patienter.

Förberedelser

Dagen efter var det dags för ingreppet. Jag blev väckt med frukost redan klockan sex. Ingreppet var planerat till 12.30 och då måste man ha varit fastande en viss tid. Sedan blev det en lång seg väntan. Först 13.45 var det dags att åka till operationssalen då det hade blivit förseningar vid operationen före min. I operationssalen var det först massa förberedelser. Av med kläder, tvättad med sprit och annat, inklädd i papper och skynken, slangar och sladdar hit och dit. Två läkare och ett gäng andra personer. Så var det dags. Vaken skulle man vara och helt still skulle man ligga under hela ingreppet. Ingen lugnande medicin. Lokalbedövning i ljumsken.

Ingreppet

Det behövdes flera stick för att bedövningen skulle ta hyfsat bra. Efter det så gjordes det tre hål där katetrar fördes in. Tydligen så var det svårt att få in katetrarna för läkarna fick mixtra rätt länge, och det är inte den mysigaste känslan när någon försöker trycka in långa katetrar i ljumsken. Tillslut var katetrarna inkörda och på plats ända uppe i och vid hjärtat.

Ungefär som ser det ut i operationssalen när en ablation görs.
(ej min bild)

Eftersom det finns flera skärmar med kurvor och genomlysningsbild så kan man själv ligga och titta på när katetrarna är inne i hjärtat. Läkarna stimulerar och retar sedan fram extraslag i hjärtat för att lokalisera var de elektriska extrabanorna finns och dessa bränns sedan bort. Det är ganska obehagligt när hjärtat retas och man kan själv följa hjärtfrekvensen, den kan sekundsnabbt hoppa runt mellan 57-98-36-168-70-403… eller liknande. Själva bränningen kände jag av några av de runt tio gånger de utförde proceduren. Det var inte i första hand värmen jag då kände, utan hur ont det gjorde i hela överkroppen. När bränningarna är gjorda så försöker de stimulera igång hjärtklappning igen – om detta inte går så är det positivt och betyder att de har fått bort det som har retat upp hjärtat. Först mot slutet av ingreppet går det att få lugnande och smärtstillande medicin. Vid ablationen i oktober blev jag ganska drogad. Denna gång räckte det med en liten dos, fast det var mest så att skruven jag tittade på uppe i taket blev lite suddig under några minuter.

Efteråt

Efter 3½ timme var ingreppet slut och läkarna bedömde att det hade varit lyckat. Rejält tryckförband i ljumsken, transport till avdelningen med förmaning om att inte resa sig, eller ens lyfta på huvudet, under tre timmar – för att inte ljumsken skall bli påfrestad. Det blev till att äta middag med tallriken på bröstkorgen och skyffla in maten med sked. Saften drack jag ur pipmugg med sugrör. Lite senare på kvällen var jag uppe på benen och det kändes bra, men jösses vad utmattad jag var efter allt som hade hänt.

Hemåt

Dagen efter kändes det också helt okej och jag blev hemskickad. Ett tecken på att man varit i hjärt-sjukvården sedan länge kan ju visas av hälsningsfrasen av läkaren som skrev ut mig, ”Hej, jag heter NN, vi har aldrig träffats men jag har hört talas om dig i över 20 år.”

Nu sitter jag här hemma. Om inget negativt händer så är det jobb redan nästa vecka. Det skall bli skönt att återgå till det normala.

Nu blir det...

....inget skrivet här i bloggen på några dagar då det är dags för operation i Göteborg.

Under tiden får du/ni gärna skriva en kommentar om bloggen. Eller varför inte ge din åsikt om vad du vill läsa om här framöver i miniundersökningen. Omröstningen är öppen några dagar till och finns här till höger. För dig som läser bloggen i mobilen får du trycka på "visa webbversion" längst ner för att se högerspalten. 

Bloggar, Twitter och Instagram

Under rubriken Bloggar som jag kikar på emellanåt här på högerkanten har jag lagt till några bloggar de senaste dagarna. Några av dem har jag kikat lite mer på och har förstått att det är rolig/intressant/bra läsning. Andra har jag inte riktigt koll på – och tiden får väl utvisa om det blir någon mer läsning. Ta en titt du med, jag ger dem ingen närmre presentation än att länka till dem:

·       Lapsangs funderingar

·       Vem i helvete

·       Tanja Bergkvists Blog

·       Bokhora

Tidningen Skriva, som jag nyss har börjat följa litegrann på Facebook och på hemsidan, hade nyligen en artikel som heter Få fler besökare till din blogg. Sex stycken ”proffsbloggare” tipsar också i ämnet. Alla är de kvinnor, de flesta yngre, flera av dem skrivandes om mode, kläder och inredning. Jag lägger ingen värdering i vad folk skriver om i sina bloggar, det är bra att det finns något för alla. Lite irriterad blir jag ändå då det skrivs 59 kommentarer efter ett inlägg på 3½ rad om sitt nytvättade hår och nya linser. Visserligen med bild.

     Lite fundersam blir jag också och undrar om tidningen Skriva inte anser att det finns några män eller äldre personer som skriver bra bloggar – eller hur de skulle kunna tipsa fler personer i de kategorierna att börja blogga. Eller yngre kvinnor som inte vill skriva om ”Dagens outfit” eller liknande.

Det där med Twitter har jag aldrig förstått mig på, tills nu. Jag har tyckt att det har verkat helt meningslöst att vara begränsad till några futtiga rader när man ändå kan nå ut med sina tankar på till exempel Facebook. Men efter att ha testat Instagram ett kort tag förstod jag plötsligt vitsen med de där taggningarna och #-tecknet. Igår skaffade jag mig helt enkelt ett Twitterkonto. Jag har hittills en (just det – 1) person som följer mig och jag följer än så länge inte så många andra. Det känns lite tidigt att uttala sig men nu tror jag ändå det kan finnas en viss vits med grejen.

Instagram blev jag introducerad i av en kollega. Det är riktigt kul att göra om foton litegrann, dela med sig, gilla och kommentera andras bilder och så vidare.

Om någon är intresserad av att kika så är mitt Twitternamn: @berghanel och Instagramnamn: krippe1.

Onormalt normalt

Idag vaknade jag med en märklig känsla, det var något som inte stämde. När jag tillslut kom på vad det berodde på så blev jag glad – min puls var normal, och det är ju ganska onormalt i dessa dagar.

Så, nu får vi se hur länge detta onormala normaltillstånd håller i sig – några timmar, några dagar..? Förhoppningsvis håller det i sig tills det är dags för operationen nästa vecka.

Mitt stora mysterium just nu är hur jag själv skall kunna påverka att pulsen håller sig normal de närmsta dagarna. Ska jag anamma råden jag har fått från en läkare att hålla mig borta från ”nattsudd, kaffe och sprit” – eller ska jag lyssna till de andra läkarna som säger att det inte spelar någon roll så länge man inte bälgar i sig något av det? Lagom är väl bäst, som med allt annat antar jag.

Operation Heart Beat

En fortsättning och uppdatering på förra blogginlägget…

Nu har jag fått besked om att jag har fått flytta fram i kön och blivit prioriterad till en operation nästa vecka. Skönt det, för nu har jag suttit här några dagar, ja i stort sett en vecka, med dubbelt så snabb puls som normalt. Igår hade jag telefonkontakt med Sahlgrenska i Göteborg och idag fick jag pappren med posten.

Operation förresten, det kanske är mer korrekt att säga att det är ett ingrepp. Ingen skalpell skall fram och sprätta upp mig. Det skall bara göras ett litet hål. Ingreppet är av samma typ som jag gjorde i höstas, en ablation.

Att pulsen går upp till dubbel hastighet beror på något som stör i hjärtat och bildar en extra elektrisk bana. Dessa störningar bränns bort. Ingreppet går till ungefär på följande sätt; En kateter med instrument förs in i ljumsken och upp till hjärtat. Läkarna kontrollerar var det finns något som stör de elektriska banorna i hjärtat genom att reta igång extraslag. Därefter bränns dessa störningar bort.

Allt väl så långt.

Det som gör ingreppet jobbigt är att man ska vara vaken hela tiden. Man måste också ligga helt still. Dessutom kan inga lugnande medel användas förrän ganska sent under ingreppet. Allt detta för att hjärtat skall slå i normal takt. Om man sover eller är drogad så är det svårare att ”trigga igång” extraslagen. Förra gången jag gjorde detta ingrepp tog det sex timmar.

Jag ser fram emot när ingreppet är gjort.