En man som heter Ove

Bitter, butter och allmänt grinig

Författare: Fredrik Backman

Titel: En man som heter Ove

Sidor: 348

Utspelar sig år: nutid och tillbakablickar

Utspelar sig i: radhusområdet i utkanten av staden

Förlag: Månpocket

Utgiven: 2013 (pocket)

Ove kör Saab. Ove har kört Saab så länge han har kört bil. För det finns ju egentligen inga andra bilar. Folk som inte kör Saab är idioter. Egentligen kan de inte ens kallas folk.

Ove går på inspektionsrundor i radhusområdet. Han kontrollerar dörren till cykelförrådet och hytter med näven åt folk (nåja) som kör inne bland husen. Det finns ju en skylt som säger ”Biltrafik förbjuden”. Skylten har Ove satt upp själv. Så han vet ju.

Ove har ingen vän. Han har väl egentligen aldrig haft någon. Bortsett från Rune då. Rune några hus bort i området. Någon typ av vänskap var det i alla fall. Fast mest för att deras fruar var bästa väninnor. Men sen blev Rune och Ove ovänner. Ingen av dem vet riktigt varför men det kan ha berott på att Ove kör Saab och Rune Volvo.

Nu går Ove mest för sig själv. Skruvar lite här och där. Som han alltid har gjort. Mest och mest förresten. Han är alltid ensam. Ända till den luggslitna katten sätter sig utanför hans dörr och senare följer efter Ove på inspektionsrundorna. Efter att en av de nya grannarna, alltså någon som bara har bott i området några år, råkar backa in med släp i Oves brevlåda så blir Ove mer eller mindre tvungen att prata med grannen. Och grannens fru. Och så vidare. Inget blir sig riktigt likt.

Ove är bitter, butter och mest ilsk, men berättelsen om Ove är så varm. Detta är helt enkelt en sån där underbar bok.