9,3 på Richterskalan

Den brutala beskrivningen av när människor går sönder

Författare: Andreas Norman

Titel: 9,3 på Richterskalan

Sidor: 275

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgiven: 2014

”En kväll berättar Erik att man hittat en kvinna i Koh Lanta och att hon nu är i Krabi. Vad har hon för nummer? undrar vi. Han förstår inte vad vi menar. Men hon måste ju ha ett nummer, säger vi. Hon är i Krabi, säger han. Utan nummer? Han ser frågande på oss. Han vet inte, hon gav honom inte sitt nummer. Jag och Conny ser på varandra. Jag får ett skrattanfall. Jaså, en levande människa! Varför sa han inte det? Det är en sådan lättnad att skratta! Tårarna rinner. I vårt arbete är de levande så sällsynta att vi tar för givet att alla människor vi talar om är döda.” (kort utdrag från sid. 128.)

Boken beskrivs så här:

Nyss antagen till UD:s diplomatprogram skickas Andreas Norman till Thailand, dagarna efter tsunamin i Indiska oceanen den 26 december 2004. Oförberedd hamnar han mitt i krishanteringen efter en av de värsta naturkatastroferna i modern tid. Tio år efter flodvågen skriver han nu om sin om sina upplevelser, sin sorg och sin vrede.

9,3 på Richterskalan är en ögonvittnesskildring ur en ung UD-tjänstemans perspektiv - det kaotiska arbetet, hanteringen av döda och mötet med överlevande. En uppgörelse med hopplös byråkrati och ett utforskande av misslyckandets mekanik och en helvetesskildring, där Norman inte väjer för det mest fruktansvärda. Tio år efter katastrofen skriver han nu om sin maktlöshet och sin vrede.

Andreas Norman beskriver sitt arbete och sin tid i Thailand efter tsunamin på ett mycket detaljerat och naket sätt. Han är vass och brutal i sitt beskrivande. Han är frustrerad och arg.

Huvuddelen av boken utspelar sig i Thailand tiden direkt efter tsunamin, men också tillbaks hemma i Sverige efteråt med minnen, krishantering och analyser m.m.  Fast främst utspelar sig berättandet inom honom. Hur han reflekterar, tänker, reagerar…

Detta är en av de bästa böcker jag har läst, kanske den allra bästa.