Gnistor i Makedonien

"Nam tua res agitur, paries cum proximus ardet"

(Ty det angår dig, när grannens vägg brinner)

Bråk och protester

En gnista har tänts i Makedonien. Igen. En gnista av etniskt bråk och våld. Igår fick jag av en händelse se en artikel frånWashington Post som handlade om hur tusentals människor samlades för att protestera i Skopje mot det uppblossade våldet i Makedonien. Det har helt undgått mig att det under de senaste veckorna har varit våldsamheter mellan albaner och makedonier igen.

(O)sportslig prioritering i svenska tidningar

Om man söker på ”Makedonien” på de stora svenska tidningarnas nätsidor så dyker det i stort sett inte upp någonting om dessa våldsamheter – med ett stort undantag då, på sportsidorna skrivs det att de två högsta fotbollsligorna i landet ställs in på obegränsad tid efter senaste tidens etniska våldsamheter. Bra att det nämns, men som vanligt läser man mest om länderna i Östeuropa och Balkan just på sportsidorna eller nöjessidorna. (Jag kan sätta en stor del av mina bankmedel på att vad svenska medier kommer att skriva om Azerbajdzjan i år så kommer minst 95 % kunna härledas till ett samband med Eurovisionsschlagerfestivalen som hålls i huvudstaden Baku.)    

Bakgrund

Balkan, och i synnerhet Makedonien, ligger mig varmt om hjärtat efter att ha tillbringat en hel del tid där under 2005-2007. Vid ett tillfälle hade jag förmånen att agera valobservatör för OSSE vid lokalval som hölls över hela Makedonien. Dessa val var viktiga då ny kommunindelning hade gjorts och nya regler för den etniska representationen satts upp. Dessa nyheter var en följd av de oroligheter som varade under flera månader 2001 mellan de etniska grupperna i landet.  

1991

Om man backar tillbaks lite så bör det nämnas att Makedonien och Montenegro är de enda före detta områden i Jugoslavien som har brutit sig loss utan att göra det under regelrätt krig. 1991 hölls en folkomröstning om självständighet i Makedonien, vilken bojkottades av etniska albaner och serber i landet. I de albanskdominerade områdena så hölls en egen folkomröstning för självstyre 1992, och i byar i norra delarna av landet uppstod en tendens bland serberna att även införa någon typ av självstyre. En preventiv FN-styrka sattes in i Makedonien där även svenskar fanns med. FN-styrkan drogs tillbaks 1999 efter att Kina hade lagt in sitt veto som direkt följd av att Makedonien hade upprättat diplomatiska förbindelser med Taiwan. (Hurra för diplomati, säkerhetsråd och veto…)

2001

Etniska spänningar fortsatte och våldsamheter blossade upp ungefär 10 år senare som kulmen av missnöjet från etniska albaner som kände sig som andra klassens medborgare. Spänningarna underblåstes av att etniska albaner i Kosovo kom för att hjälpa sitt brödrafolk i Makedonien. När incidenterna blev kända internationellt så reagerade världssamfundet (för en gångs skull) blixtsnabbt för att undvika ytterligare ett krig på Balkan. Javier Solana och vår dåvarande utrikesminister Anna Lindh spelade en stor roll i medlingarna och att slå in en kil mellan rebellerna och de albanska ledarna i Makedonien och Kosovo. Våldet blossade ändå upp från och till under några månader. I juni 2001 intog rebellerna en förstad till Skopje. Efter protester och kravaller undertecknades så småningom det så kallade Ohridavtalet under där de olika folkgrupperna i landet jämnställs.

2012

Nu har etniskt våld således blossat upp på nytt. Vad är det som gör att det går ca 10 år mellan gnistorna – 1991, 2001, 2012..? Jag kommer att följa med i utvecklingen av detta – det vill säga så gott det går på grund av det svala intresset svenska tidningar visar.