Thomas Bodström har kunnat
titulera sig på mång sätt genom åren; fotbollsspelare, advokat, riksdags-ledamot,
justitieminister, bloggare, författare…
Deckar- eller romanförfattare arbetar säkert vanligtvis med något annat innan de har etablerat
sig. Skrivandet är ofta något man till en början sysslar med vid sidan av. Det
är ganska fascinerande när människor som är kända för något helt annat
plötsligt ger sig in i romanskrivandets värld. Frågan är om det alltid blir så
bra.
Rymmaren är Thomas Bodströms
första bok om den sympatiske advokaten Mattias, polisen Susanne och den mindre
begåvade justitieministern Gerd. Det sägs att Thomas har baserat Gerd på den
tidigare justitieministern Beatrice Ask.
Så här beskrivs boken:
Miro Segovic fruktar för sitt liv. Hans kusin Vlado har blivit brutalt mördad på Österåkers-anstalten och nu står han på tur.
Länskriminalchefen Christian Pedersen leder utredningen av fängelsemordet tillsammans med Susanne Dahlgren. Christian är fast besluten att sätta dit de skyldiga, och snart börjar Susanne undra hur långt han är beredd att gå för att lyckas.
Justitieminister Gerd Lundin, pressad efter en rad kritiserade beslut, ser en chans till revansch om hon kräver hårdare tag på fängelserna.
Brottmålsadvokaten Mattias Berglund får via Susanne reda på att allt inte står riktigt rätt till med mordutredningen och tillsammans bestämmer de sig för att avslöja spelet bakom kulisserna.
Samtidigt, på en advokatbyrå i centrala Stockholm, måste Miros advokat Douglas Malm ta ställning till ett uppdrag. Han brukar inte väja för tvivelaktiga metoder, men denna gång kan det sätta hela hans karriär på spel - och i värsta fall hans liv.
Fångarna på Österåker, advokaterna i Stockholms innerstad och ministrarna i Rosenbad - alla har något att förlora i denna täta och verklighetsnära thriller. Vem kan man egentligen lita på? Och är alla medel tillåtna i jakten på rättvisa?
Alldeles i början av boken
begås ett mord på ett svenskt fängelse. Några timmar efter att jag hade läst
klart boken slog det mig att jag nog inte riktigt visste vem som faktiskt var
mördaren. Det spelar ingen roll. Detta är en deckare där dödandet inte har en
central placering utan är mer en periferi handling som påverkar det som bär upp
historien – nämligen det ofta fula politiska spelet i makten.
Här får vi följa
intrigerna på advokatbyrån, hos polisen, justitiedepartementet, kriminalvården –
och förhållandena dem emellan.
Thomas Bodströms bakgrund märks väl i de delarna
som man vet att han är insatt i, juridiken och vad som händer yrkesmässigt hos
de olika aktörerna. Berättandet känns ibland lite mer tafatt i det som händer
runtomkring.
Boken är ganska trög i början. Efter
en tredjedel tyckte jag den blev bättre och sedan var jag fast ett tag. Jag
hade därför förväntat mig att rättegång och överklagande i storyn skulle bli spännande
läsning där övertaget svängde fram och tillbaks. Jag hoppades att det skulle
bli lika gastkramande som mellan Lisbeth Salander och Teleborian i rättegången
i Stieg Larssons Millenniumtriologi. Istället tycker jag att det blev lite
platt fall i slutet av denna bok. Kanske speglar slutet ändå hur det ofta ser
ut…
Jag utesluter inte att jag
kommer läsa någon mer deckare av Thomas Bodström, fast jag tänker inte slänga
mig över Adlibris eller bokaffären här i stan för att köpa nästa del heller.
~~~~~
Några länkar som kan vara intressanta:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar