Praktisk kvotuttagning
De inledande mötena de första
dagarna har självklart varit nödvändiga på flera sätt, dels att lösa saker rent
praktiskt men även för att öppna dörrar. Fast skönt att denna dag kunna starta
det praktiska arbetet med kvotuttagningen. Klockan 9 höll K och jag information
för den första gruppen potentiella kvotflyktingar. Under det kommande arbetet skulle
vi hålla en information på morgonen och en på eftermiddagen alla de dagar som
intervjuer ska ske. Den första informationen gick hyfsat. Vår text finslipade
vi allteftersom dagarna gick. Texten kortades, man blev mer och mer säker
själv. Tillslut behövde man knappt titta på sin fusklapp.
Det blev en lång och arbetsam
dag. När vi var klara med arbetet på UNHCR fortsatte vi med genomgång på
hotellet och sent på kvällen fick jag ägnat mig en del åt arbetet för egen del
på mitt rum.
På kvällen tog några av oss en
promenad till köpcentret en bit bort från hotellet. Gallerian, Afra Mall,
skulle öppna först en timme senare pga ramadan. Vi fick återvända till hotellet
och åt middag i kaféet, och drack kaffe på hotellterassen. Alla var trötta
efter den slitsamma dagen. Det har även varit 49 grader i skuggan för andra
dagen i rad.
Hotellet |
Den andra dagen av det praktiska arbetet i Khartoum. Efter min och K:s gruppinformation morgon och eftermiddag tar de andra kollegorna över och intervjuar personerna individuellt och familjevis om deras asylskäl, livssituation, hälsa med mer. Detta förs in i protokoll för att senare ligga till grund för beslut om uppehållstillstånd i Sverige. Preliminära beslut tas oftast redan samma dag.
Dagen då man lyckades sticka hål
på bubblan – dags att se åtminstone någonting utanför hotellet, kontoret och
andra myndigheter.
För mig och K blev det en tur i
Khartoum med UNHCR-bil och chaufför. Först till svenska ambassaden. Där lämnade
vi över dokument till en lokalanställd tjänsteman som skulle hjälpa vår
delegation att få fototillstånd. Lite trist att vara tre veckor i Sudan utan
att få plåta alls.
Efter det åkte vi till en
researrangör som vi hade varit i kontakt med redan innan avresa till Sudan. Vår
planerade tripp norrut i landet för att besöka bland annat pyramiderna vid
Karima hade gått i stöpet eftersom vi hade förbjudits av
Migrationsverket/UD/Justitiedepartementet att åka utanför Khartoum. Vi
diskuterade lite olika förslag på saker att göra och se i Khartoum med omnejd
men vi bestämde inget. För egen del kände jag att företaget inte verkade helt
hundraprocentigt seriöst.
Det blev det lunch på Ozone Café
som ligger några hundra meter från var vi arbetar. Skönt att se något annat än
FN- och hotellområdena. Ozone var ett trevligt ställe. Vi satt ute, så gott det
gick i skuggan under några träd. De hade en intressant anordning av
vattensystem som pumpade ut små vattenpuffar titt som tätt – svalkande och
skönt!
Efter ett antal timmars jobb igen
– på kontoret, hela delegationen tillsammans på hotellet och sedan för egen del
en stund – var det dags för kvällsmat. Jag och J gick bort till köpcentret Afra
Mall. Vi åt middag på ett kinesiskt fastfood-ställe. Det kändes lite märkligt
att äta kinamat i Sudan men det finns mycket kinesiskt i landet på grund av deras
investeringar runt om i Afrika. Vi handlade lite på varuhuset, bland annat
köpte jag alkoholfritt blåbärsöl – det gäller ju att testa gränserna
smakmässigt när det är alkoholförbud i landet. När vi gick hem till hotellet var det ett
rejält åskväder runt om oss. Fina zickzack-blixtrar. Just då skulle man kanske
inte ha velat vara ute i öknen även om det säkert hade varit hur magnifikt som
helst.
En groda som simmade i hotellpoolen en kväll |
Dagen efter var det sista arbetsdagen för veckan. Arbetet hade kommit att flyta på mer och mer för alla. Mycket och göra men det var otroligt roligt att slita riktigt ordentligt såhär. Mycket jobb, varmt, ny miljö, nya kollegor. Efter en lång arbetsdag blev det också en lång föredragning på hotellet.
Jag var lite hängig denna dag,
som om det skulle vara en förkylning på gång. Stark misstanke att det beror på
ac:n och temperaturväxlingarna när man går ut och in. På väg hem från
UNHCR-kontoret stannade vi till vid svenska ambassaden och fick våra
fototillstånd som vi har fått hjälp med att fixa. Kanon att man kan börja fotografera lagligt
nu! Slut på den sällsynta smygfotografering man ändå hade vågat sig på.
På kvällen fick jag köpt några
sudanesiska cigaretter och vykort i hotellets souvenirbutik. Problemet att lyckas
få tag på frimärken återstod dock… I souvenirbutiken som sålde vykorten trodde
de att hotellreceptionen sålde frimärken. I receptionen hade de ingen aning men
gissade på postkontoret – som de inte visste var det låg.
Jag testade även hotellets internet i Business
Loungen. Det kostade 17 sudanesiska pund
(ca 51 kronor) per timme. Dyrt – men jag satte upp det på mitt icke så
mycket utnyttjade nöjeskonto.
Tidigare
delar av berättelsen:
Oj, Sudan låter spännande. Ser fram emot att läsa mer:)
SvaraRaderaTack Mitzie Mee - jodå det kommer allt en hel del till.. :)
RaderaDet där med alkoholfri blåbärsöl lät intressant, eller...!?
SvaraRaderaAlltid intressant att prova okända maträtter och drycker när man är ute och reser! Blåbärsölet var väl rätt okej.. märkligt med alkoholfritt öl bara, fast det finns ju här också.
Radera