lördag 29 september 2012

Kvotuttagning Sudan del 7


Ny arbetsvecka

Första arbetsdagen andra veckan i Khartoum. På grund av ramadan var förra veckans arbetspass på UNHCR nerkortade. Även om vi då slet ganska rejält så var det nog ändå en bra inledning. Från denna andra vecka blev arbetspassen längre.  
Mitt sudanesiska visum

På måndagen hade både K och jag kameran med och vi tog bilder både i väntrummet när vi hade informationen och i utredningsrummen, med flyktingarnas godkännande förstås. Vi märkte att detta bara var positivt och lättade upp stämningen något. Barnen blev glada över att både bli fotograferade och att de fick se sig själva i kameran, detta gjorde också att föräldrarna blev mer avspända.

Fototillstånd

Alla vi sju personer i den lilla delegationen hade våra uppgifter. Fem av personerna höll i det löpande intervjuarbetet och skrev protokoll och senare beslut. Jag och delegationsledaren höll i den lilla korta informationen för varje flyktinggrupp, två informationer varje dag som nämnts tidigare. Min huvudsakliga uppgift var att upprätta bosättningsunderlag, sammanställa statistik och skriva en bosättningsrapport. I bosättningsunderlagen samlade jag uppgifter från intervjuerna. Det skulle föras ner vad personerna hade för bakgrund i form av utbildning, arbete och språkkunskaper. Det skulle skrivas hur familjesituationen såg ut och hur hälsan var. Med mera, med mera. Dessa uppgifter ska sedan vidare till de kommuner i Sverige som ska ta emot kvotflyktingarna, så man kan ta emot dem på bästa sätt.

På måndagseftermiddagen fick jag lite tid över mellan allt jobb. Det blev en promenad på egen hand för att leta upp ett postkontor som skulle ligga ett kvarter bort. Jag var borta i ungefär en halvtimme. Något postkontor hittade jag inte. Det var så otroligt varmt att det tillochmed brände under fötterna – igenom skosulorna. När jag kom tillbaks till UNHCR:s kontor så var jag sjöblöt. Några skrattade åt mig och sa att det såg ut som jag hade kommit tillbaks efter en veckolång vandring genom öknen. Det var ungefär så det kändes också.
 
Quo vadis?
Ozone Café - här åt vi lunch flera gånger

På kvällen blev det fortsatt jobb. Först mellan sju och halv tio så blev det ärendedragningar på ett av hotellrummen. Efter det satt jag på egen hand och jobbade med mina listor och bosättningsunderlag till elvatiden.
Tisdag. Rutinerna börjar sitta nu med information och intervjuer på UNHCR. Denna dag hann jag vara med T på hennes förmiddagsintervju. Intressant att lyssna och ta del av hur intervjuerna går till när man bara sitter och sammanställer uppgifter efter dem annars.

Någon gång i samband med lunchen så kände jag att jag började bli kass i magen. Trots att man arbetar på UNHCR:s kontor på dagarna så betyder inte det att anläggningen är någon direkt lyx för det. Toaletterna är av den standarden att man inte gärna sätter sig på ringen. Tog en koltablett som verkade ordna upp lite av oredan i magen alla fall. Klarade mig bra, även om jag var bubblig i magen resten av dagen.
Efter ett par timmars jobb även på hotellet blev det lite käk på kaféet i lobbyn med J. Flera i delegationen beställde upp middag till sina respektive rum. Efter maten drog även jag mig tillbaks. Skönt att emellanåt vara lite för sig själv och ta det lugnt. Läste lite och löste korsord.
På onsdagen var det näst sista dagen med utredningar.  K och jag lyckades lösgöra lite tid. Vi åkte till huvudpostkontoret med vår chaufför. Där fick vi iväg en hög med vykort från alla i gruppen. Vilket postkontor! Stort men slitet. Det såg ändå ut som att det har varit ganska pampigt under den brittiska kolonialtiden. Utanför postkontoret satt en man med en snurra med gamla vykort. Vi köpte väl upp en stor del av hans lager.
Efter det fortsatte vi till en restaurang för att ordna inför måndagens tackmiddag till tolkarna. På eftermiddagen blev det en tur till Afra Mall, handla och växla pengar. Mellan sju och halv tio på kvällen blev det jobb igen på hotellet.
Tivoli utanför hotellet

Den sista utredningsdagen gick till ungefär som de tidigare. Mycket jobb under dagen. Efter lite vila på eftermiddagen fortsatte vi arbetet på ett av hotellrummen.
Funkar bra på en hotellterrass i den afrikanska kvällningen

 


2 kommentarer:

  1. Glömmer aldrig din uppenbarelse när du dök upp efter den där halvtimmes-promenaden..! Vilken syn! Och besöket på postkontoret - vilken upplevelse!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha.. kul att kunna få bjuda på den uppenbarelsen. :)

      Radera