Ny arbetsvecka
Första arbetsdagen andra veckan i
Khartoum. På grund av ramadan var förra veckans arbetspass på UNHCR nerkortade.
Även om vi då slet ganska rejält så var det nog ändå en bra inledning. Från
denna andra vecka blev arbetspassen längre.
Mitt sudanesiska visum |
Fototillstånd |
Alla vi sju personer i den lilla
delegationen hade våra uppgifter. Fem av personerna höll i det löpande
intervjuarbetet och skrev protokoll och senare beslut. Jag och
delegationsledaren höll i den lilla korta informationen för varje
flyktinggrupp, två informationer varje dag som nämnts tidigare. Min
huvudsakliga uppgift var att upprätta bosättningsunderlag, sammanställa statistik
och skriva en bosättningsrapport. I bosättningsunderlagen samlade jag uppgifter
från intervjuerna. Det skulle föras ner vad personerna hade för bakgrund i form
av utbildning, arbete och språkkunskaper. Det skulle skrivas hur
familjesituationen såg ut och hur hälsan var. Med mera, med mera. Dessa
uppgifter ska sedan vidare till de kommuner i Sverige som ska ta emot
kvotflyktingarna, så man kan ta emot dem på bästa sätt.
På måndagseftermiddagen fick jag lite
tid över mellan allt jobb. Det blev en promenad på egen hand för att leta upp
ett postkontor som skulle ligga ett kvarter bort. Jag var borta i ungefär en halvtimme.
Något postkontor hittade jag inte. Det var så otroligt varmt att det tillochmed
brände under fötterna – igenom skosulorna. När jag kom tillbaks till UNHCR:s
kontor så var jag sjöblöt. Några skrattade åt mig och sa att det såg ut som jag
hade kommit tillbaks efter en veckolång vandring genom öknen. Det var ungefär
så det kändes också.
Quo vadis? |
Ozone Café - här åt vi lunch flera gånger |
På kvällen blev det fortsatt
jobb. Först mellan sju och halv tio så blev det ärendedragningar på ett av
hotellrummen. Efter det satt jag på egen hand och jobbade med mina listor och
bosättningsunderlag till elvatiden.
Tisdag. Rutinerna börjar sitta nu
med information och intervjuer på UNHCR. Denna dag hann jag vara med T på
hennes förmiddagsintervju. Intressant att lyssna och ta del av hur intervjuerna
går till när man bara sitter och sammanställer uppgifter efter dem annars.
Någon gång i samband med lunchen
så kände jag att jag började bli kass i magen. Trots att man arbetar på UNHCR:s
kontor på dagarna så betyder inte det att anläggningen är någon direkt lyx för
det. Toaletterna är av den standarden att man inte gärna sätter sig på ringen.
Tog en koltablett som verkade ordna upp lite av oredan i magen alla fall.
Klarade mig bra, även om jag var bubblig i magen resten av dagen.
Efter ett par timmars jobb även
på hotellet blev det lite käk på kaféet i lobbyn med J. Flera i delegationen
beställde upp middag till sina respektive rum. Efter maten drog även jag mig
tillbaks. Skönt att emellanåt vara lite för sig själv och ta det lugnt. Läste
lite och löste korsord.
På onsdagen var det näst sista
dagen med utredningar. K och jag
lyckades lösgöra lite tid. Vi åkte till huvudpostkontoret med vår chaufför. Där
fick vi iväg en hög med vykort från alla i gruppen. Vilket postkontor! Stort
men slitet. Det såg ändå ut som att det har varit ganska pampigt under den
brittiska kolonialtiden. Utanför postkontoret satt en man med en snurra med
gamla vykort. Vi köpte väl upp en stor del av hans lager.
Efter det fortsatte vi till en
restaurang för att ordna inför måndagens tackmiddag till tolkarna. På
eftermiddagen blev det en tur till Afra Mall, handla och växla pengar. Mellan
sju och halv tio på kvällen blev det jobb igen på hotellet.
Tivoli utanför hotellet |
Den sista utredningsdagen gick
till ungefär som de tidigare. Mycket jobb under dagen. Efter lite vila på
eftermiddagen fortsatte vi arbetet på ett av hotellrummen.
Funkar bra på en hotellterrass i den afrikanska kvällningen |
Glömmer aldrig din uppenbarelse när du dök upp efter den där halvtimmes-promenaden..! Vilken syn! Och besöket på postkontoret - vilken upplevelse!
SvaraRaderaHaha.. kul att kunna få bjuda på den uppenbarelsen. :)
Radera