![]() |
Idag mådde jag bra av att välja till - en skön söndagspromenad |
I förmiddags hamnade jag framför teven en liten stund, det
var något sådant där morgonsoffeprogram. Det pratades om stroke. 3 gäster – en strokeläkare
från Karolinska sjukhuset och 2 personer som har drabbats av stroke. Egentligen
är jag inte så mycket för sådana där program men efter min stroke förra året så
är det intressant att höra andra drabbade och deras erfarenheter.
En diskussion
handlade om hjärntröttheten som många strokedrabbade berörs av (så även jag).
På frågan om hur man kommer över eller förbi hjärntröttheten förklarade de två
drabbade att de bland annat har fått se på sina liv på ett helt annat sätt och
att en stor och viktig sak är att välja bort saker, istället för att välja
till. Denna diskussion fastnade hos mig. Jag tror det ligger så mycket i det
och att det också kan appliceras på mig själv. Man kan inte stressa igenom hela
livet. Stress är för övrigt något som kan bidra till stroke. Man får lära sig
att ta vara på de viktiga sakerna, istället för att ha eller göra så mycket som
möjligt. Detta är nog något jag har tänkt på under det senaste året, utan att
egentligen tänka på det.
Vissa saker har jag (och min fru) valt bort eller lagt
på is bara för att det viktigaste faktiskt är att vi ska må bra, och faktiskt
även må bra här och nu. Den där bokade resan till Mauritius i januari nästa år
bokade vi av. Lägenhetsletandet har vi fasat ner lite. Mauritius lär ligga kvar
och att byta lägenhet är inte något akut alls. Vi har alltså valt bort några
rätt stora saker och tror att vi mår bäst av det. I alla fall just nu. Ska man
välja till, så gäller det nog att överväga det. Noga.
Apropå det där att må bra. Min fru sa något häromdagen som
jag tycker stämmer väldigt bra, nämligen; ”det är ett heltidsarbete att må bra”.
Det är verkligen något jag har känt den senaste tiden. Det är således ett ständigt
pågående arbete att prioritera, att välja till, att välja bort – allt för att
man skall må bra.
Din fru ar mycket klok och ibland inser man att man stressar over saker som ar obetydliga att vi hetsar oss sjalva och aldrig kan tillata oss att njuta och ta tillvara pa det viktiga. Jag haller aven med I ditt andra inlagg, det som foljde det har (forlat att jag kommenterar I fel inlagg) och haller med. Forut hade jag daligt samvete for jag inte orkade lasa ut en bok men da slutade med att jag inte laste all. Och aterigen ar livet for kort for att uppehalla sig vid sadant som inte far en att man bra, oavsett vad det an ma vara.
SvaraRadera