torsdag 18 oktober 2012

Den röda damcykeln av Mats Ahlstedt


Författare: Mats Ahlstedt
Titel: Den röda damcykeln
Sidor: 472
Serie: Del 3 i serien om Sören Högström och Fatima Wallinder
Förlag: Kabusa Böcker
Först utgiven: 2007 (2008 i pocket)
Pris i pocket: 45 kr (Adlibris)

Boken beskrivs såhär:
En drogpåverkad man hugger ihjäl sin fru med en yxa medan parets barn låser in sig i badrummet. Det ser ut att vara ett sorgligt rutinfall för kommisarie Sören Högström och hans kollega Fatima Wallinder vid länskriminalen i Göteborg, men det blir mer komplicerat när Wallinder upptäcker att mördaren för tio år sedan begick samma brott, då i närvaro av sin numera 17-åriga dotter. Dottern är försvunnen och Wallinder börjar söka efter henne, utan att förstå att hon utsätter sig själv för livsfara.

Samtidigt dyker en ung flicka plötsligt upp hos Oskar Lagerström, en lätt alkoholiserad och deprimerad änkling som fortfarande sörjer den trafikolycka som kostade hans fru och dotter livet tio år tidigare, en olycka som han själv orsakade. Den unga flickan flyr från något och har ingenstans att bo. Hon vägrar att tala om vad hon heter och Oskar kallar henne Felicia efter sin dotter. Men vem är hon? Och varför hittar han en röd damcykel i trädgården? Är det bara en slump att den ligger där eller har den något att göra med den bok Oskars fru publicerade precis före olyckan, en bok med namnet Den röda damcykeln, om mäns våld mot kvinnor?

Den röda damcykeln är en roman om de tysta offren. De som får leva med skammen och vetskapen om att vara barn till en mördare. Och om alla de barn som ingen bryr sig om tills någon börjar utnyttja dem.
Den här, den tredje delen av Mats Ahlstedts serie med Sören och Fatima, är den jag läste först. Det var ganska längesedan nu. Jag hade fått tips om Ahlstedt, att han skrev bra och berättelserna utspelar sig i mina gamla hemtrakter (Kungälv/Ale). När jag skulle till att beställa en bok av honom var de två första i serien tillfälligt slut. Därför blev denna den första boken jag läste av honom. Kanske tur det, jag blev riktigt förtjust i boken - handlingen, karaktärerna, och miljön. När jag senare läste de två första böckerna så tyckte jag inte de var lika bra. Hur som helst är det bättre att en serie blir bättre med tiden än att det går utför.
  

 
Länkar:
 


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar