Anna-Lena Laurén – I
bergen finns inga herrar; Om Kaukasien och dess folk
Under många år har jag tyckt att Kaukasus är en intressant
region. Jag tror att det började ungefär
i den vevan när järnridån raserades och Sovjetunionen kollapsade. Helt plötsligt
kunde man följa händelser från platser som tidigare hade varit dolda någonstans
i det där grå trista periferida området som knappt syntes i skolatlaserna men
nu plötsligt låg i Europa eller i dess närhet. Intresset för Kaukasus har sedan
dess format sig men ännu har jag inte besökt området.
Det finns flera
anledningar till intresset. Jag har förstått att naturen är helt enastående
vacker, både med Svarta- och Kaspiska havet och alla enorma berg. Det är
märkligt att man fick lära sig i skolan att Europas högsta berg ligger i
Frankrike när det i själva verket ligger i ryska delarna av Kaukasus. Armenien
och Georgien tillhör två av de absolut äldsta kristna länderna i världen. Det
finns många kloster uppe i bergen. Det som också har dragit mitt intresse till regionen
är negativa saker, som konflikterna och krigen. Vad folk mest har i tankarna
kanske är Tjetjenienkrigen, men det har ju också förekommit krig och konflikter
om Nagorno-Karabach, Abchazien, Sydossetien för att nämna några. Och bara för
några år sedan mellan Ryssland och Georgien.
Ibland vet man inte riktigt vilken genre man ska placera en
bok i. Just denna bok vill jag nog helt enkelt kalla en reportagebok. Anna-Lena
Laurén, finlandssvensk journalist och författare som har varit korrespondent
för flera finska och svenska tidningar har från och till varit placerad i
Moskva. Hon har gjort flera resor i Kaukasus och i denna bok berättar hon om
flera av de där resorna. Boken är uppbyggd med kapitelvisa nedslag i olika
delrepubliker och områden. Hon beskriver hur situationen är, har varit och hur
detta förhåller sig till andra områden. Starkt återkommande är de olika krigen
och konflikterna. Det jämförs hur religionen har fått fäste på olika sätt i de
olika områdena. I vissa republiker ska kvinnorna täcka sig med slöja, i andra
republiker inte. På vissa ställen byggs det enorma moskéer medan det på andra
håll är mer nedtonat med religionen. Laglösheten beskrivs, många människor
intervjuas om hur de påverkas av kriminalitet och de tidigare konflikterna.
I inledningskapitlet berättar
Anna-Lena om problemen med att transportera sig från en plats till en annan när
flera delrepubliksgränser ska passeras. I kapitlen därefter arbetas de olika
områdena av; Tjetjenien, Dagestan, Ingusjien, Nordossetien,
Kabardino-Balkarien, Abchazien, Sydossetien och Georgien. Boken tar inte upp
Armenien, Azerbajdzjan eller konflikten dem emellan om Nagorno-Karabach.
Länkar:
Anna-Lena Lauréns blogg (Moskvabloggen)
Det later som en bok i min smak! Vi delar ju som bekant intresset for Kaukasus! Tycker det ar ett fascinerande omrade, vackert och dramatiskt.
SvaraRaderaDet är absolut en bra bok om man vill ha koll på de olika delarna av Kaukasus. Minns att vi pratade om området tidigare - men hur vilka delar var det du hade besökt?
SvaraRaderaJag har tyvarr inte besokt nagon del, kanske gransomradet. Var i Rostov na Donu i sodra Ryssland for elva ar sedan. Daremot Uzbekistan och Afghanistan men det ar nog mer att rakna som Central Asien. Georgien och Azerbajdzjan star pa min reselista!
SvaraRaderaSå var det ja. För min del så drar Georgien, Armenien och Azerbajdzjan ungefär lika mycket fast på olika sätt och av olika anledningar. Sedan har jag en viss dragning till små utbrytarstater - så Tjetjenien, Sydossetien, Abchazien och Nagorno-Karabach hade jag inte tvekat för att åka till om jag fick chansen.
Radera