Irrfärder på Balkan, del 2

Dagboksanteckningar

2005 – 2007

Dag 4 – tisdag 8 februari 2005. Vardagen tar vid.

Kändes kallare idag när jag gick till kontoret, men det lär ha varit 10-11 minusgrader. Jag hade ätit lite cornflakes som vanligt, men när jag kom in på kontoret satt VH och åt sån där ”traditionell” makedonsk frukost – någon typ av bröd med drickyoghurt. Han följde med mig ut och visade mig var man kunde köpa det. Jag köpte en typ av bröd med ost i och en yoghurt. Det kostade 53 denarer (ca 7,50).

      Idag skulle jag börja med mina svensklektioner för de lokalanställda. Jag hade inte kunnat förbereda mig nåt vidare, men jag körde på lite med VH. Vi satt i närmare en timme, och även om det inte var så pedagogiskt som en lärare skulle göra det, så tror jag att det inte var fel i alla fall. Han fick känna på lite med alfabetet och siffrorna 1-10. Imorgon är det tänkt att jag ska sitta med AV och MK, så det får antagligen bli något liknande upplägg.

      Jag hade senare ett möte var med AV och MK där de berättade om vad som är deras uppgifter på kontoret. Även om det inte tog en timme för dem att berätta om verksamheten så hade jag en trevlig stund med mycket prat med dem båda.

      JT, som jag inte har träffat tidigare, var på kontoret idag. Hon kom in och presenterade sig. Hon föreslog också en lunch vilken vi senare var på. Det var på ett trevligt ställe inte så långt från kontoret, Pastis. JTy verkar vara en trevlig tjej, precis som de andra på kontoret. De flesta verkar ganska jordnära. ULL verkar dock ha distanserat sig något, men jag hoppas det beror på att hon har mycket att göra nu. På torsdag åker jag med henne till Belgrad, så jag hoppas jag kommer att lära känna henne lite bättre då.

      Resten av tiden på kontoret idag försökte jag sortera lite i materialet för att kunna påbörja den ekonomiska rapporten jag ska skriva.

      MGa frågade mig idag om jag ville åka med till Mavrovo nästa helg för att åka skidor. Det får jag nog hänga med på tror jag. Dessutom ska jag förmodligen hänga med på ”Hash-vandringen” på söndag.

      Efter jobbet gick jag runt lite i stan, mestadels i det stora köpcentret. Tittade lite extra efter vandrings­kängor och en överrock. Köpte dock inget. Det var kallt och jag var trött med. Var nog inte riktigt på shoppinghumör. Gick till Krigla och åt middag själv. Usischa (?), sallad, bröd, Skopsko­öl och en espresso. Det kostade 440 denarer, jag betalade 500 (ca 75 kr). Handlade schampoo ( 90 den / 13,50 kr) på hemvägen. Kom hem vid 20-tiden. Tog det lugnt sen. .

 Dag 5 – onsdag 9 februari 2005.

Lite sovmorgon idag. Kl 8.30 träffade jag SFARM-gänget som jobbar på kontoret där jag bor. SFARM står för Support to Farmers' Associations of the Republic of Macedonia, och är ett Sidafinansierat jordbruksprojekt. Var med på deras morgonfika. Lite nervöst att presentera sig för dessa ca 15 stycken. Men det gick bra, det verkar vara ett bra gäng de med.

      På väg till jobbet handlade jag den trmakedonska frukosten, brödet och yoghurten. Det blev inte så mycket gjort på jobbet idag tycker jag. Lite rumphugget så där. Skulle med MG och MK på en muslimsk begravning (konsulärt ärende). Det blev dock ändrade planer, så det blev inget för min del.

      Hade ett litet samtal med ULLa om den ekonomiska rapporten jag ska skriva. Idag kändes det mycket bättre när jag pratade med henne.

      På lunch tog VH med mig till ett speciellt kebabställe. Vi tog in varsin tallrik med såna där Kebabshiska(?), bröd, sallad och varsin dricka. Allt tillsammans kostade 370 denarer (55,50 sek).

      Eftermiddagen på jobbet gick mest åt att förbereda för svensklektionerna och titta på lite allmän information om Makedonien.

      Efter jobbet gick jag först till köpcentret och köpte några vykort och frimärken. VH hade visat mig på lunchrasten var det fanns. Promenerade sedan gågatan upp till den gamla järnvägs­stationen. Det hade dock hunnit mörkna så pass att det inte gick att se mycket av den. Men det syntes att den inte var hel. Denna har bevarats som ett minne från den fruktansvärda jord­bävningen 1963. Vandrade vidare längs ”Verogatan”. Satte mig på McDonald’s ett tag. Åt, tog en espresso och skrev vykort a. Gick sen in på Vero. Det var en rejäl affär som hade mycket. Handlade lite blandade småsaker. Gick sedan på smågatorna hemåt.

 Dag 6 – torsdag 10 februari 2005. Belgrad.

Kallt idag med. Det hade tydligen varit –17 i Skopje under natten. Brr. Köpte den traditionella frukosten på väg till jobbet. Den är verkligen god! Tror det kommer bli några sådana frukostar här under min tid i Makedonien, typ mest varje dag.

      På jobbet hade jag min första svensklektion med MK. Han var verkligen duktigt och ville lära sig. Fick inte gjort så mycket annars. Möblerade om på mitt kontor så jag slipper sitta med ryggen åt korridoren. Åt lunch ensam på Kebabstället. Försökte sedan hitta EBRD:s (European Bank for Reconstruction and Development) Skopje­kontor, som jag hade ringt tidigare, för att köpa en rapport som de har gett ut. Jag lyckades dock inte hitta det, trots att jag hade adressen. Jag frågade någon som frågade någon som frågade någon … De verkar väldigt hjälpsamma när man väl frågar. En farbror gick med mig en lång bit för att visa. Men ingen visste egentligen. Fick sedan lite bråttom då vi skulle iväg till Belgrad.

      Först vid 13.30 kom vi iväg och började åka mot Belgrad. Egentligen skulle vi åkt 12.00, sen 12.30 osv. Hur­som­helst så åkte jag med ULLa. Hennes man var med, och det var han som körde. AV var också med i bilen. Eftersom vi kom iväg så sent så gick det väldigt fort, långa sträckor kördes det i över 200 km/h. Det tog inte lång tid förrän vi var vid makedonsk-serbiska gränsen. Södra Serbien var fint. Mycket berg och små floder. Sedan blev landskapet plattare, tråkigare och dystrare.

Landskap i södra Serbien

Både AV och jag somnade till i baksätet. Hela resan gick på 3,5 timmar. Vi kom fram till vårt hotell, ett fint sådant som ingår i Best Western-kedjan. Då det hade blivit något fel på bokningarna fick jag en svit. Ett jättesovrum med jättesäng, ett allrum, 2 tv, snyggt badrum, balkong. Lyx. Fick så pass tid över att jag hann med ett bad innan jag bytte om. Strax innan sju tog ULL och jag en taxi till den svenke ambassadörens residens där middagen skulle vara för den utsända personalen på svenska ambassaden plus de underliggande kontoren i Makedonien och Kosovo.

      Det var lite nervöst när vi kom fram till residenset. Hade ingen aning hur många som skulle vara där, vad det skulle vara för typ av människor, eller hur det skulle gå till. Vi blev i alla fall insläppta av tjänare. Vi fick skriva i gästboken. Sen fick vi börja mingla. Vi kom före Kosovo­gänget men det var många innan vi kom i alla fall. Totalt blev vi 16 stycken. Från Skopjekontoret var det bara jag, ULL och JT. Det blev lite småpratande innan alla hade kommit. Det var trevligt folk. Man kände att man var lite i bakgrunden eftersom man inte visste vilken framtoning man skulle ha osv. Men det var många som var intresserade av vad man gjorde, vad man tyckte om Skopje, och om man varit i regionen förut. När vi hade minglat ett tag tog ambassadören till orda och hälsade alla välkomna. Han sa också att han speciellt önskar de båda praktikanterna välkomna. Det kändes väldigt bra, och lite roligt att fokus hamnade på mig och Sara (som praktiserar 10 veckor på Belgradkontoret). Det blev plockmat och vi satt fördelade på 3 lite mindre bord. . Betjänterna passade upp och fyllde på vin och vatten hela tiden. Efter mat och dessert blev det kaffe och något till det i ”smårummen”. När vi gick sedan sa ambassadören till mig att det var tråkigt att vi inte hann prata mer. Han tilltalade mig också med namn. Helt otroligt att lägga namn på minne sådär.

      Väl på hotellet tog jag en öl och satt och pratade med en av personalen Kosovokontoret.