Författare: Lotta Lundberg
Titel: Ön
Sidor: 311
Utspelar sig år: ”nutid”
Utspelar sig i: på ”Ön” i Stilla havet
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 2012
Jag blir inte riktigt klok på den här
boken.
Den beskrivs såhär:
Långt
ute i Söderhavet ligger Ön. I eget majestät, bortglömd och paradisisk under
palmerna. Där arbetar Olivia, en svensk läkare, sedan tjugo år i sjukstugan.
Hon har blivit en självklar del av Ön, älskar Taip men deltar även i danserna
på Udden.
När
turister från en lyxkryssning anmäler sexuella övergrepp på Ön skickas
Christian, en brittisk socialchef, dit för att utreda sanningen bakom
anklagelserna. Under några heta månader kommer allas föreställningar om frihet,
sexualitet och skuld ställas på sin spets.
Ön
är en av Samväldets sista kolonier i Stilla havet. Vems är paradiset? Och vem
kan lämna förställningen om det?
Beskrivningen får i alla fall mig att
tänka på det som kablades ut över världen för drygt 10 år sedan om den
isolerade ön Pitcairn i Stilla Havet, ön dit myteristerna på Bounty tog sig i
slutet av 1700-talet. Det finns en hel del i denna bok som också kan kopplas
till de övergrepp som faktiskt utfördes på Pitcairn men det är också en hel del
som inte stämmer överens mellan ”Ön” och Pitcairn. I boken kallas ön aldrig vid
något namn, utan får rätt och slätt kallas Ön.
Det är svårt att placera in denna bok i
en genre eller i ett fack. Det är ingen spännande bok, den är inte ens
speciellt bra. Å andra sidan är den heller inte dålig.
Jag har också läst den och kan tillstå att den är "annorlunda", bland annat att du aldrig får chans att lära känna någon ordentligt, karaktärerna i boken förblir ytliga hela vägen. Däremot tyckte jag den var riktigt bra med tanke på att den ställer en hel del på sin spets när det gäller olika kulturer och hur mycket man ska lägga sig i, vad är det som är rätt och fel egentligen och vad är en "Pardisö"...
SvaraRadera