Irrfärder på Balkan, del 5 - Te med munkar i ett kloster

Efter ett uppehåll på ett par månader fortsätter nu irrfärdersberättelsen från Balkan

Dagboksanteckningar

2005 – 2007

Dag 24 – måndag 28 februari 2005.

Idag kom JB, chefen på kontoret, och det blev därmed första gången jag fick träffa min handledare. JB, som har titeln minister, har varit i Thailand och hjälp till efter tsunamin. Jag fick gjort en del med min ekonomiska rapport idag.

      Efter jobbet handlade jag några vykort och en guide till Skopje med karta.

      ”Hemma” hade det kommit en (för mig) ny person till projektet som stannar två veckor. Hon, jag och de andra konsulterna på plats var ute och åt på kvällen.

Dag 25 – tisdag 1 mars 2005.

Hade en sån där dag idag då det kändes som inget blev gjort. Usch. Hade svensklektioner med VH och AV, annars blev inte mycket konkret gjort, inte ens på den ekonomiska rapporten. MG frågade om jag vill med till holländska ambassaden på torsdag, vilket inte går då jag ska med SFARM. Typiskt. MK frågade om jag ska med på ett rundabordssamtal på fredag. Det kan bli intressant. Handlade lunch från Vero.

Idag har det varit snöoväder.

      Efter jobbet var jag och köpte byxor. 1330 denarer (200 kr) kostade de. De ska läggas upp, hämtar dem imorgon. Uppläggningen kostar inget extra.

      Åt middag på Dal Met Fu för första gången. Trevligt och fint ställe.

Dag 26 – onsdag 2 mars 2005.

Frukost från det vanliga stället. Språklektion med MK. Var också med honom på några småärenden på stan. Bland annat var vi till kroatiska ambassaden, fast jag fick inte komma in. Jag visade också MK var jag bor.

Fick läst en del på jobbet, men fick inte gjort mycket konkret. Fick i alla fall diskuterat med MG vad vi ska ta upp när vi besöker de andra ambassaderna.

Efter jobbet gick jag till posten. Det verkar vara ett segt ställe, personalavlösningen i frimärkskassan tog 10 minuter. Jag handlade på Vero och hämtade mina byxor som de hade lagt upp gratis.

”Hemma” gjorde jag klart med hyran och betalningen för tvättningen. På kvällen gick jag och några av konsulterna till Tereza och åt.

Dag 27 – torsdag 3 mars 2005.

Idag var jag med SFARM, projektet som har kontor där jag bor, i Prilep och Bitola när de presenterade sitt projekt för bönder. Intressant. Bäst var väl ändå bilfärden, så otroligt fint landskap! Åkte 8.30 och kom hem 19.30.

Presentation av jordbruksprojekt för bönder i Prilep.

     

Dag 28 – fredag 4 mars 2005.

Tog med kostym och skjorta till jobbet och bar dem i en sånt där plastskydd. På en bakgata inte så långt hemifrån kände jag att det var något som inte stämde. När jag tittade bakåt såg jag att mina kostymbyxor låg på gatan. De hade glidit av galgen utan att jag egentligen märkte det. Tog första bästa  taxi till jobbet. Fick inte gjort mycket konkret på kontoret på förmiddagen idag.

Var i köpcentret med MK, han köpte present till sin bror, jag handlade på Vero.

Mellan kl 12 och kl 14 var MK och jag på Club of Parliaments. Vi deltog i ett rundabordssamtal om IT för Committee for Information Techonology. Första gången på praktiken som jag har haft kostymen på. Tv var där och filmade.  Inte mycket konkret på eftermiddagen på kontoret. Efter jobbet var jag med MK och VH i gamla stan. Vi drack te och jag  köpte några dvd.

Såg mig och MK på nyheterna på MTV1 vid 20.30, från rundabordssamtalet tidigare under dagen. Det är första gången jag har sett mig själv på tv.

På kvällen satt jag och pratade länge med Elinor, den ”nya” konsulten.

Dag 29 – lördag 5 mars 2005.

Det blev en lugn lördagsförmiddag inne i en annars regnigdag. Jag ringde JT och frågade om hon vill med till Ohrid imorgon, tyvärr kunde hon inte. På dagen gick jag och konsulten Elinor ut på stan. Vi tittade i bokaffärer. Jag köpte karta över Albanien och Ohrid. Var inne i stadsmuseet och tittade eftersom Elinor inte hade varit där, idag var det gratis att komma in. Vi åt lunch på stan.Tog ut pengar och sen tog vi taxi hem

På eftermiddagen och kvällen tog jag det lugnt hemma, då Elinor och jag hade bestämt att gå upp tidigt imorgon för att åka till Ohrid.

Dag 30 – söndag 6 mars 2005.

Upp kl 5. Elinor och jag kom iväg vid 6.30. Vi hade planer på att runda Ohridsjön, som är delad mellan Makedonien och Albanien, men det var för dåligt väder. Vi körde i alla fall den fina, västra, vägen (bakvägen) ner till Ohrid. 

Inte alltför bra väglag i västra Makedonien denna dag.

Vi åkte förbi Mavrovo och sen stannade vi vid munk­klostret Sveti Jovan Bigorski, som vi hade hört talas om. Det låg en bit upp på berget och vägen dit var slingrig. Det hade börjat snöa en hel del så det var efter en del möda vi tog oss fram. Det stod någon enstaka bil på parkeringen men annars verkade klostret nästan öde.  

Munkklostret Sveti Jovan Bigorski.

Vi såg en munk på håll men annars inga människor, men väl en hund. Vid en av byggnaderna såg vi fina målningar på väggen en trappa upp. Vi gick dit och tittade. Vid en stängd dörr hörde vi svagt något ljud. Vi gluttade lite på dörren. Därinne var helt svart förutom massor med tända små levande ljus. Ljudet vi hade hört genom dörren var prästens/munkens melodiösa mässande. Munken vinkade in oss. Vilken tur vi hade haft som kom när söndagsmässan pågick. Hela inramningen med mässandet, mörkret och alla småljus gjorde att jag kände av en riktig religiös känsla, som jag aldrig har känt innan. Kapellet var väldigt fint med mycket guld och annan utsmyckning. Efter mässan kom munken fram till oss för att prata. Han frågade var vi kom från och tyckte det var roligt med svenska besökare. Var det vi eller han som var exotisk? Vi fick tillåtelse att fotografera – men bara om vi tog ett foto var. 

I kapellet på munkklostret  Sveti Jovan Bigorski.

Vi blev inbjudna, tillsammans med de andra extremt få mässbesökarna, att dricka te med munkarna. Vi satt tillsammans med munkarna i ett litet rum ett bra tag och pratade och drack te. Elinor och jag fortsatte sedan vår färd. Vi stannade i Debar där vi åt lunch på en liten restaurang i centrum. Den här ”bakvägen” ner förbi Debar och mot Ohrid är otroligt fin och går i en dalgång med höga berg och väldigt nära den albanska gränsen. Längs vägen hade vi prov på flera väderlekstyper – snökaos, regn och sol. Tiden rann iväg lite för fort så vi kom motvilligt fram till att det skulle bli svårt att hinna med turen in i Albanien för att runda Ohridsjön. För denna gången. Vi sörjde nog båda mer  att missa chansen att komma in i Albanien än att köra runt sjön. Vi stannade till en kort stund i Struga som ligger vid Ohridsjön innan vi fortsatte till staden Ohrid. Där hittade vi, efter en stunds letande i snö- och regnvädret, ett ställe där vi kunde äta grekisk sallad och forellsoppa till middag. Efter det körde vi huvudvägen tillbaks till Skopje, dit vi kom vid 18-tiden, när det mörknade.

Gammalt och nytt i Ohrid.

Armorik

En inte alls rik whisky

 

 

Producent: Armorik

Typ: Single Malt whisky

Alkoholhalt: 40%

Ursprung: Frankrike (Bretagne)

Pris på Systembolaget: har utgått ur Systembolagets sortiment  (2011 var priset 266 kr för 70 cl.)

 

Inledning

Jag tycker förvisso att det är spännande att prova whisky från andra delar av världen än Skottland – men det behöver inte betyda att whiskyn är bra. Fransk whisky, kan det vara nåt?

 

Utseende, doft och smak

Utseendet på denna whisky tycker jag är någonstans mellan gyllengul och svagt guldfärgad. Doften är frisk men mild. Jag anar också citrustoner. Även i smaken finns citrusen. För övrigt tycker jag att smaken är frän och lite taggig. Den smakar också alkohol på ett sätt som jag inte gillar. Styrkan ligger på 40%.

 

Förpackning

Vanlig vit/transparent flaska.

 

Tillgänglighet

Finns ej längre på Systembolaget.

 

I min flaska finns det du blott en knapp centimeter kvar. Den har visserligen varit dryg, då den inhandlades 2011. Jag kommer varken att gråta eller försöka få tag på en ny flaska när de sista dropparna har hällts ner i strupen eller vasken.

Det andra Krimkriget

1996 besökte jag den ukrainska halvön Krim under en vecka, som ett uppehåll på en tågluff i Ungern, Rumänien, Moldavien och Ukraina med en vän. Tåget från Odessa anlände Krims ”huvudstad” Simferopol. Veckan tillringades i semesterorten Jalta. Sedan fortsatte resan till Kiev. Ett tänkt besök i Sevastopol, som tidigare var sovjetisk flottbas, var vid tiden ogenomförbart. Vid Sovjetunionens upplösning fem år tidigare hade ett avtal mellan Ryssland och Ukraina gjort att den förstnämnda kunde ha kvar sin Svarta Havs-flotta på det sistnämndas territorium (till år 2042). Redan vid vårt besök var halvön prorysk. Vi fick efter flera dagar bland annat erfara att Krim följde Moskvatid istället för Kievtid som resterande landet gjorde. Detta resulterade i att vi missade en utflykt med engelsktalande guide till Livadiapalatset, där Jaltakonferensen hölls mellan Stalin, Churchill och Roosevelt 1945.

(Det första) Krimkriget var en väpnad konflikt om utkämpades 1853-56 mellan ryska imperiet och en allians av Storbritannien, Frankrike, det sardinska kungadömet och till viss del det Ottomanska riket. Konflikten utspelade sig inte bara på Krim, utan även i Kaukasus, på Balkan, i Svarta Havet, Östersjön, Vita Havet och i Fjärran Östern. Krigets orsaker låg bland annat i rivaliteten mellan britter och ryssar i Afghanistan och kontroll av heliga platser i Jerusalem.

Under sovjettiden tillhörde Krim först den ryska delrepubliken men överfördes 1954 till Ukrainska SSR genom ett dekret av Nikita Chrustjov.

Nu står Europa och Världen i spänd väntan när Ryssland och Ukraina, de två största europeiska staterna står på randen till ett krig. En konflikt som kan vara den allvarligaste i Europa på flera decennier, en konflikt som kan starta inom några timmar eller dagar – om den kanske inte redan har startat.

Detta som en direkt följd av att den valda ukrainska presidenten Viktor Janukovitj avsattes efter de massiva demonstrationerna av oppositionen i Kiev, som ledde till massaker. Och detta i sin tur att den ryska befolkningen i landet protesterade. Hur ofta ska omvärlden se på när demokratiskt valda ledare avsätts genom demonstrationer och kravaller? Denna typ av handling är ju per definition inte förenligt med grupper som vill ha demokrati. Ukraina är inte det första exemplet på senare år.

Som avslutning, några foton från mitt besök i Jalta på Krim 1996.

Jag på hotellbalkongen i Jalta - med Estrellachips och "rysk" champagne (från Ukraina)

Ett torg i Jalta, med Lenin.

Strandpromenaden i Jalta

Armeniska(?) kyrkan i Jalta

Vid Krims kust.

Slottet "Svalboet".



Jag vid slottet, som ligger lite utanför Jalta.

Slottet igen

Med linbana upp på ett berg.

Livadiapalatset - där Jaltakonferensen hölls 1945.

Det var här de satt och förhandlade 1945 - Stalin, Churchill och Roosevelt.

På ön

En romantisk feelgood-roman

Författare: Tracey Garvis Graves

Titel: På ön

Antal sidor:352

Utspelar sig år: 2001 - 2005

Utspelar sig i: mestadels i Maldiverna

Originaltitel: On the Island

Förlag: Månpocket

Utgiven 2011 ( 2014 i pocket på svenska)

Adlibris: Inbunden/Pocket

Bokus: Inbunden /Pocket

”Trettioåriga Anna Emerson är på väg till Maldiverna och familjen Callahans sommarbostad. Bredvid henne på flyget sitter T.J Callahan, den 16-årige pojke som hon ska undervisa. Men resan tar en oväntad vändning. Piloten drabbas av en hjärtattack och privatplanet kraschar i Indiska oceanen.” (Från bokens baksida.)

De flesta har nog någon gång tänkt tanken på att hamna på en öde ö, efter att ha läst eller sett Robinson Crusoe eller Myteriet på Bounty. Adlibris tycker berättelsen är som att Den blå lagunen möter Lost.

Anna och T.J lyckas efter flygkraschen ta sig till en öde ö. Timmarna går, liksom dagarna, veckorna, månaderna. De lever på hoppet om att bli räddade. Så småningom börjar de leva ”där och nu”.

Detta är en romantisk feelgood-roman och jag känner att jag gärna vill läsa vidare och vidare för att se hur livet för de båda ter sig.

Clydesdale & Box - en whiskyprovning

I förra veckan var jag på en whiskyprovning på Bishop's Arms / Stadshotellet i Karlstad som kallades "När och fjörran". Provningen hölls av en representant från leverantören Clydesdale och Box Whisky i Ådalen.
Provningen i sig var inte den bästa jag har varit på. Lite för mycket snack och lustigheter av de som höll i provningen. Jag fick känslan av att de var där för att "sälja in" sin whisky, och i det ingick lite baktaleri av konkurrenter.
Vi fick testa följande sex whiskies.

1. Amrut - Regular (Systembolaget #447). Produceras av Amrut Destilleries, Indien. Detta är en Single Malt  med en alkoholhalt på 46%. Så här skriver Clydesdale om denna whisky. Jag tycker whiskyn var mjuk och fruktig. Jag skulle absolut kunna tänka mig att köpa en. Priset på Systembolaget är 401 kr (70 cl) och ingår i bassortimentet.


2. The Hive - 12 yo (Systembolaget #85735). Produceras av Wemyss Malts i Skottland. Alkoholhalten ligger på 40%. Clydesdales sida om The Hive finns här. Också en lite fruktig whisky med inslag av honung. Finns i Systembolagets beställningssortiment för 599 kr (70 cl).


3. Box - Försmak  (Finns ej på Systembolaget). Produceras hos Box Single Malt Whisky i Ådalen. Alkoholhalten ligger på 53 % oc är lagrad ca 2,5 år. Box Försmak finns i både rökig och orökig variant. Detta är den orökiga. Denna dryck har hyllats runt om  i landet och i världen, så även av flera i lokalen vid denna provning. Kul med svensk whisky, såklart. Men jag tycker den både doftar och smakar brända bildäck. Urk!


4. English Whisky Black Range Peated (Systembolaget #10423). Produceras i England och har en alkoholhalt på 43 %. Smakar rökigt och lite vasst. Jag känner också ett uns av bränt gummi. Finns i Systembolagets bassortiment för 441 kr (70 cl). Clydesdales sida om denna whisky finns här.


5. Box - Försmak (rökig) (Finns ej på Systembolaget). Jämför med nr 3 här ovan. Denna rökiga variant av Box Försmak föll mig mycket bättre in än den icke-rökiga. Inte heller denna kan jag kalla god på något sätt - men kanske, kanske kan det finnas lite potential för framtiden. Även denna har en alkoholhalt på 53%.


6. Big Peat (Systembolaget #86363). Produceras av Douglas Laing på Islay i Skottland. Leverantör i Sverige är Clydesdale.Detta är Blended Malt Whisky och finns i Systembolagets beställningssortiment för 592 kr (70cl). Rökigheten är klart framträdande i smaken men det är samtidigt en lite platt och tafatt smak. Den lär inte hamna i min shoppingkorg.

Direktcharter till Mauritius

Förra veckan presenterade Fritidsresor sin stora nyhet för kommande vinter - Charter till Mauritius. Det har sedan tidigare gått att åka till Mauritius med Ving, men då med reguljärflyg.
Fritidsresor börjar sin charter i december 2014. Resan tar 11,5 timmar med Boeing 787 Dreamliner från Stockholm. Mer information finns här.

Mål

Nu till veckan är det ett halvår sedan jag drabbades av min stroke.  För en tid sedan gjorde jag en liten lista på saker jag vill/bör kunna göra igen. Antingen helt och hållet eller bättre än vad jag kan idag. Det handlade alltså inte bara om vilja utan även saker jag kände att jag borde kunna (bättre).  När jag satt med den där listan så insåg jag att det också är viktigt att byta perspektiv – och se vad jag faktiskt har åstadkommit sedan stroken.  Jag har varit stark och tagit mig lång väg. Den riktigt stora saken som jag har lyckats med är att kunna börja gå. Det har såklart varit många delmål för att komma dit. Att kunna sätta sig, att kunna resa sig, flytta över till rullstol, gå med gåbord, krycka och hundratals andra delmål. Min vänsterarm, som var helt orörlig efter stroken, kan jag röra litegrann och mellan de ytterligheterna har det gått mängder av steg. Jag kan ta mig till och från ställen på stan – med färdtjänst eller buss, något jag knappt ens hoppades på när jag befarade att mitt liv skulle vara detsamma som rullstol.

Den där listan av mål jag har kvar då, här kommer den, utan någon speciell ordning.

 

Arbeta – I höstas vet jag att jag tänkte ”innan september är slut ska jag komma hem från sjukhuset, sen är det bara att börja jobba”. De där tankarna sköts framåt en månad i taget. Senare insåg jag vad jag faktiskt har varit med om och att jag bara förlorar själv på att jobba för tidigt. Under en lång tid har jag haft som mål att kunna börja jobba i mars. När jag nu (igen) har haft samtal med både läkare och kurator och fått lite mer klart för mig hur gången är med dagrehabilitering, jobbesök, arbetsträning mm, så är ett realistiskt mål nog snarare i anslutning till sommaren.

 

Knyta skorna – skorna har jag lyckats knyta en gång efter stroken och då med en hand. Svårt att dra till en ordentlig knut som håller när man gör det med en hand. Nu har jag skaffat annorack-spänne till ett par av skorna. Då är det ”bara” att dra åt. När man väl har fått på sig skorna.

Sätta in linserna – visserligen inget ”måste” eftersom jag har glasögon också. Innan stroken växlade jag mellan glasögon och linser efter humör och vadjag hade på agendan. Jag har provat sätta in linserna några gånger  de senaste månaderna men har måst ge upp. Visserligen satte jag tidigare in dem med bara en hand men det handlar ju, för min del, om kringsaker  som att behöva lägga linsen i vänsterhanden  för att skölja av den ibland. Nu kan jag inte heller blunda med bara vänsterögat.

Simma – skulle jag hamna i vatten nu och behöva simma så hade det nog bara gått runt, runt – eftersom jag bara skulle kunna använda högerarmen och. VBänsterbenet hänger dessutom inte med lika bra som det högra.

 

Skriva på datorn med båda händerna – innan stroken skrev jag med båda händerna utan att behöva titta på tangenterna. Nu kan jag bara använda högerhandens fingrar och måste då också titta på tangenterna.  Således, och uppenbarligen, kan jag producera text på en dator men vill tillbaks till det gamla smidiga sättet att skriva.

Köra bil – Jag har kvar mitt körkort men får inte köra. Det är anmält till Transportstyrelsen att jag inte får köra bil, detta dels pga stroken i sig, men även för att jag i stroken har tappat lite av periferiseendet i vänster nederkant. Hur jag rent praktiskt hade kunnat köra bil vet jag inte – men jag brukar tänka att man kan ställa sig frågan: skulle jag vilja möta mig själv i trafiken? Mitt svar är Nej!

Knyta slipsen – slips använder jag inte mer en några enstaka gånger per år, men vissa tillställningar kräver slips (tycker jag för egen del). Alltså bra att kunna knyta, igen.  Å andraidan har jag inte försökt knyta slips med en hand.

 
Hyvla ost – Nu kan jag få till några små ostskivor men det hade blivit bättre om jag hade kunnat hålla emot lite med vänsterhanden. Till saken hör att jag dessutom är lite rädd att skada mig, något som hänger kvar sedan ca 10 år då jag vid ett tillfälle hyvlade av mig fingertoppen på tummen när jag  skulle hyvla bort en extra hård skalk och hyveln var ny. Fingertoppen kunde jag plocka upp från golvet men den hade jag ingen nytta av. Det blödde en del…

Ja, den här listan kommer nog fyllas på många gånger..